Manligt och kvinnligt.

Det debatteras ganska flitigt om typiskt manligt och typiskt kvinnligt.
För min del, måste jag säga att det är lika många män som har fördomar som kvinnor.

Mitt yrke är typiskt manligt. Med tekniska och komplicerade finmekaniska delar. Jag får ständigt,varje dag, förklara min kompetens i yrket. Trots att jag jobbat i 22 år med samma sak.
Kommer min man förbi och hälsar på så är det honom de frågar. Vad kan det bero på?
Är inte det fördomar så säg?

Hemma är det båda i familjen som lagar mat. Båda i familjen som tar hand om våra barn. Numera, ska jag tillägga. Det var inte så särskilt jämställt de första fem åren av barnen liv.

Det är han som städar(dock mer sällan än jag skulle önska.....). Tar motvilligt hand om reparation av bilar. Dock inte städning av bil och tvättning av bil. Bygger och skruvar hemma med hjälp av antingen mig eller E-dott. Styckar kött och paketerar köttet. Handlar mat.

Han har som intresse, jakt. Datorn.

Jag som slipar, målar och piffar. Jag som tvättar kläder, plockar, dammtorkar, sorterar in i garderober, tar hand om alla retursopor, ser till att barnen kommer sig till skolan och packar deras väskor, håller toan ren, vattnar blommor, bakar, plockar bär och svamp, klipper gräsmattan, rensar rabatter och planterar med hjälp av min mamma, tar hand om och fryser in bär, hjälper till och paketerar kött.

Mina hobbys är inte alls direkt manliga. Jag syr kläder och saker till hemmet, virkar,stickar, pysslar och gör smycken. Mitt stora intresse är dans. SALSA.
Jag gör min egen naturkosmetik och naturmedicin som vi alla i familjen använder.
Gillar att återanvända gamla saker till något nytt. Inreda fint i hemmet.

Så jag vet inte.
Man gör väl det man är bäst på och tycker om att göra. Jag tycker inte om att laga bilen och jag tvingar inte honom att sy gardiner till fönstren.
Jag gillar inte att jaga och jag tvingar honom inte att dansa.

.

/H

.