Allt hänger ihop. Kosten och mediciner.
Tänk, alla kvällar som jag legat och forskat om min sjukdom både på nätet och i böcker.
Så lite information man får av sjukvården. Vansinnigt att de inte vet mer än så.
Eller bryr sig.
Så mycket bättre livskvalité jag fått nu när jag självmedicinerar mig med de mediciner jag behöver.
Ingen som inte upplevt det själv, kan föreställa sig hur det är att behöva frysa.
Jag har aldrig svettats under hela min uppväxt, jag har inte börjat svettas förrän jag började med rätt medicin och rätt mat. Att vara varm i kroppen är en lyx som jag längtat efter hela mitt liv.
Tröttheten är en annan sak. Den har också förbättrats.
Det är tack vare mina mediciner som jag äter idag.
Att vakna före väckarklockan har inte jag gjort någon gång under alla år i mitt liv.
Jag var trött när jag vaknade på morgonen och trött när jag gick i säng.
Min nattsömn var inte heller bra.
Rätt medicin och rätt mat har gjort mig mycket bättre.
Sen så är det all stress jag utsatt mig för under dessa år.
Framförallt stressat kroppen med fel mat och med fel, eller ingen medicin.
Snart tre år med LCHF har gjort mig bättre. Ekologiskt också och lagat från grunden.
Med tanke på att jag ätit fel mat i över 45 år så vet jag att det tar några år till innan kroppen helt har reparerat sig.
Det blir inte bättre av att jag gått utan medicin som skulle kunnat bota min sjukdom mycket tidigare.
Tänk om jag hade fått medicin mot hypotyreos för många, många år sedan.
Då hade jag inte behövt frysa så förbannat och jag hade kunnat hålla vikten utan att samla på mig myxödem som i sjukvården anses och misstas som fetma. Jag var enligt sjukvården fet, lat och åt godis hela dagarna. Så himla fel.
Så mycket vetediet, light produkter och fiberbröd ,fasta, självsvält, viktväktarna, dieter som jag utsatt min kropp för är helt vansinnigt. Jag har tränat som en galning för att kunna få ner vikten några gram.
Stressat min kropp med träning och utan tillräckligt med mat.
Tänk så mycket onödigt lidande, svält och hunger.
Ändå lever vi i ett välfärdssamhälle och vi är många som svälter och tränar för att vi äter fel mat och inte får de mediciner vi behöver.
LCHF har gjort mig friskare och piggare. Det är ingen diet jag äter tillfälligt. Det är en livsstil.
Det som numera, efter tre år händer, är tyvärr ingen viktnedgång, men mäter jag med måttbandet så försvinner det centimetrar ändå.
Överallt förutom på magen och insidan låren.
Men det jag nu har kommit fram till är att eftersom jag varit undermedicinerad i många år, har jag samlat på mig myxödem. Det finns på inget sätt som jag kan träna bort det som sitter på magen.
Det har jag aldrig kunnat.
Och all denna värk i kroppen som kommit smygande under åren, den är i det närmaste helt borta nu.
Det är kosten och medicinerna som hjälp mig bli bättre.
För att inte tala om mina magsmärtor. Japp, mycket bättre de med.
Det jag nu måste stoppa i mig för att få igång och hålla igång min sköldkörtel är följande:
Naturligt sköldkörtelhormon , thyroid från ko men kommer att börja äta thyroid från gris inom kort.
Jag äter B- vitaminer, en multi som också innehåller jod och selen.
Magnesium
Kalium
Zink med gurkmeja
Gastrostin
D- vitamin
NAC-( minska myxödem)
Nu talar vi inte om några små doser utan allt i inrådan av en homiatriker.
Hypotyreos är en sjukdom som jag får leva med hela mitt liv och jag är inte ensam.
Det går många där ute som är felmedicinerade eller inte har någon medicin alls.
Jag får alltså bekosta detta själv eftersom i svensk sjukvård får man bara Levaxin utskrivet och ibland inte alls.
Men vet du, jag gör hellre detta än att bli sämre som jag annars hade blivit av, blodtrycksmediciner, statiner, insulin och levaxin.
Samt rådet att äta lågfettskost, alla sortens grönsaker ovan jord som under jord, frukter, äta spannmål,ris helst mycket fibrer, baljväxter och undvika rött kött.
Vilket skämt!
När man kan må så här bra!
Tag hand om dig och lev väl.
/ Helén
Visar inlägg med etikett matallergi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett matallergi. Visa alla inlägg
måndag 9 oktober 2017
onsdag 1 mars 2017
Muggkake- semla LCHF
Under fettisdagen så las det upp en massa bilder på semlor överallt i media.
Jag hade så mycket att göra under semledagen att det fanns ingen tid att baka egna.
Den långa arbetsdagen avslutades med ett kundbesök för att hjälpa en kund hänga upp ett väggur.
Maken skruvade i bilen för att byta en bromsslang och dottern pluggade.
Det blev till att svänga ihop en pannkakssmet á la LCHF och tina lite hallon som jag plockade i fjol höstas. De blev jättegoda och var väldigt mättande.
Jag har varit sugen på semla sedan dess.
Maken är bortrest och jag orkade inte ställa mig att baka så,
ikväll gjorde jag mig en muggkaka/mugcake i mikron och
därefter blandade jag ihop en mandelmassa och vispade laktosfri grädde.
Det tog ca. 7 minuter för min semla att bli klar till kvällskaffet.
Så här gjorde jag:
Blanda samman de torra ingredienserna
½ dl mandelmjöl
½ tsk fiberhusk
½ tsk bakpulver
½ krm vaniljpulver
ett par stötta kardemummafrön
1 ägg vispas lätt
1½ tsk vispgrädde
1 tsk smält smör
Smält smöret i en mugg och
fördela det smälta smöret i muggen.
Häll resterande smör , det vispade ägget och
grädden i skålen med de torra ingredisenserna.
Blanda väl och klicka upp i den smorda muggen med smör.
Kör muggkakan i micron ca. 2 minuter.
Ta upp och låt svalna.
Skär upp i toppen och ta ur inkråmet ur bullen.
.
Blanda mandelmassan
½ dl. mandelmjöl
2- 3 tsk vispgrädde
1 droppe bittermandelolja
ev. sötning tex. stevia,( väldigt lite behövs)
Blanda i inkråmet av muggkakan.
Ev. fyll på med mer grädde till önskad konsistens.
Så här gör du Muggkakesemlan
Fyll muggkakan med mandelmassan.
Vispa ca. 1 dl vispgrädde och lägg på toppen därefter lägg på locket.
KLART!
I brist på bröd får man ta limpa, sa alltid min mormor.
Så rätt hon hade!
Det var ett supergott substitut till en äkta semla,
dessutom betydligt nyttigare och enklare att göra.
Lev gott och må väl.
/ Helén
Jag hade så mycket att göra under semledagen att det fanns ingen tid att baka egna.
Den långa arbetsdagen avslutades med ett kundbesök för att hjälpa en kund hänga upp ett väggur.
Maken skruvade i bilen för att byta en bromsslang och dottern pluggade.
Det blev till att svänga ihop en pannkakssmet á la LCHF och tina lite hallon som jag plockade i fjol höstas. De blev jättegoda och var väldigt mättande.
Jag har varit sugen på semla sedan dess.
Maken är bortrest och jag orkade inte ställa mig att baka så,
ikväll gjorde jag mig en muggkaka/mugcake i mikron och
därefter blandade jag ihop en mandelmassa och vispade laktosfri grädde.
Det tog ca. 7 minuter för min semla att bli klar till kvällskaffet.
Så här gjorde jag:
Blanda samman de torra ingredienserna
½ dl mandelmjöl
½ tsk fiberhusk
½ tsk bakpulver
½ krm vaniljpulver
ett par stötta kardemummafrön
1 ägg vispas lätt
1½ tsk vispgrädde
1 tsk smält smör
Smält smöret i en mugg och
fördela det smälta smöret i muggen.
Häll resterande smör , det vispade ägget och
grädden i skålen med de torra ingredisenserna.
Blanda väl och klicka upp i den smorda muggen med smör.
Kör muggkakan i micron ca. 2 minuter.
Ta upp och låt svalna.
Skär upp i toppen och ta ur inkråmet ur bullen.
.
Blanda mandelmassan
½ dl. mandelmjöl
2- 3 tsk vispgrädde
1 droppe bittermandelolja
ev. sötning tex. stevia,( väldigt lite behövs)
Blanda i inkråmet av muggkakan.
Ev. fyll på med mer grädde till önskad konsistens.
Så här gör du Muggkakesemlan
Fyll muggkakan med mandelmassan.
Vispa ca. 1 dl vispgrädde och lägg på toppen därefter lägg på locket.
KLART!
I brist på bröd får man ta limpa, sa alltid min mormor.
Så rätt hon hade!
Det var ett supergott substitut till en äkta semla,
dessutom betydligt nyttigare och enklare att göra.
Lev gott och må väl.
/ Helén
söndag 8 januari 2017
Nya utmaningar år 2017?
Då har ytterligare ett år gått och en del av mina nyårslöften för 2016 genomförde jag faktiskt.
Bland annat att bli snällare med mig själv och min kropp. Det har jag blivit.
Istället för att stressa och träna som en galning har jag taggat ner en smula.
Jag sover bättre och bättre.
Jag har börjat äta naturligt sköldkörtelmedicin och känner mig mycket bättre.
Jag äter LCHF och firar denna trettonhelg 2 år med denna kost. Det tänker jag och min man fortsätta med även detta år men jag kommer att utesluta mejerier i möjligaste mån. Försöka få i mig lite mer fett. Dels för att jag är laktosintolerant och sen för att mjölkprodukter är en inflammatorisk kost.
Jag planerar alltså att bli ännu snällare med mig själv.
På jobbet har vi gjort en massa förbättringar 2016 för att rationalisera vissa moment med reparationerna genom att förbättrat maskiner och verktyg för att kunna göra ett bra jobb, fast lite snabbare.
Under 2017 kommer vi att göra fler förbättringar, men jag återkommer om det längre fram.
Jag reste till Kuba 2016 och hamnade mitt i landssorgen av Fidel Castros död. Ingen musik, ingen dans och ingen fest. Det var i och för sig tredje gången jag var där och det var en märklig känsla att denna gång, inte kunna njuta av dans och musik i nio dagar. Jag har dessutom upplevt det riktiga Kuba. Bland vanliga människor och deras religion Yoruba eller Santerian som det också kan heta. Jag bodde hos en familj och inte på hotell eller Casa de Particular. Det kommer att bli ett eget inlägg om det så småningom.
Spännande allt jag har upplevt och intressant, samtidigt sorgligt.
Jag gjorde en massa upptäckter om mig själv under 2016 och under tiden på Kuba lade jag fram strategier för mitt fortsatta leverne. För där fanns mycket tid att tänka. Jag upptäckte också hur slut jag var och att jag behövde verkligen den semestern. När det gäller LCHF så var det svårt att hålla sig till strikt LCHFkost. Där finns inte så mycket mat att köpa och den mat som finns är jättedyr, även för oss turister.
Jag tappade vikt där på Kuba, men den åt jag upp under julhelgen igen.
Vi firade jul i södra Sverige och för första gången på många år julpyntade vi inte här hemma och inte lagade vi någon julmat hemma heller.
Dagarna var lugna och jag besökte Borås Textilmuseum och en massa loppisar. Det blev några fynd.
Vi besökte även ett äldre par som hade en syateljé och köpte lite kläder samt maken beställde en kostym i siden/ull.
Där nere i Boråstrakten, fick jag chans att ytterligare återhämta mig.
Nu ska det bli skönt att sätta igång att arbeta igen och jag ser fram emot de förändringar vi kommer att göra i vår urverkstad. Jag trivs med mitt jobb och kan vi förbättra arbetsmiljön ytterligare så är det ett stort plus.
Jag pratade om att börja träna på gym 2016. Nu 2017 blir det av och det ska bli trevligt för jag får sällskap av min man. Vi har bestämt oss för att försöka göra gemensamma aktiviteter som stärker vårt förhållande och våra kroppar. Det ser jag fram emot.
Jag och min har än en gång tagit tag i mitt syrum och försöker än en gång göra det lite trevligare att vistas i. Vi håller även på att fixa gästrummet.
Jag kommer att fortsätta dansa flamenco och jag kommer att fortsätta sjunga i kör.
Salsadans och dans överhuvudtaget ligger närmast mitt hjärta och det kommer jag att fortsätta med.
Nya ideér tar form och de vill jag prova att utveckla i år.
Dessa saker gör mig gott och det är det som jag kommer att fokusera på detta år.
Allt som gör mig och min familj gott är mitt måtto.
Ha hälsan och må väl.
Helén
Bland annat att bli snällare med mig själv och min kropp. Det har jag blivit.
Istället för att stressa och träna som en galning har jag taggat ner en smula.
Jag sover bättre och bättre.
Jag har börjat äta naturligt sköldkörtelmedicin och känner mig mycket bättre.
Jag äter LCHF och firar denna trettonhelg 2 år med denna kost. Det tänker jag och min man fortsätta med även detta år men jag kommer att utesluta mejerier i möjligaste mån. Försöka få i mig lite mer fett. Dels för att jag är laktosintolerant och sen för att mjölkprodukter är en inflammatorisk kost.
Jag planerar alltså att bli ännu snällare med mig själv.
På jobbet har vi gjort en massa förbättringar 2016 för att rationalisera vissa moment med reparationerna genom att förbättrat maskiner och verktyg för att kunna göra ett bra jobb, fast lite snabbare.
Under 2017 kommer vi att göra fler förbättringar, men jag återkommer om det längre fram.
 |
| Havanna, Kuba |
Spännande allt jag har upplevt och intressant, samtidigt sorgligt.
Jag gjorde en massa upptäckter om mig själv under 2016 och under tiden på Kuba lade jag fram strategier för mitt fortsatta leverne. För där fanns mycket tid att tänka. Jag upptäckte också hur slut jag var och att jag behövde verkligen den semestern. När det gäller LCHF så var det svårt att hålla sig till strikt LCHFkost. Där finns inte så mycket mat att köpa och den mat som finns är jättedyr, även för oss turister.
Jag tappade vikt där på Kuba, men den åt jag upp under julhelgen igen.
Vi firade jul i södra Sverige och för första gången på många år julpyntade vi inte här hemma och inte lagade vi någon julmat hemma heller.
Dagarna var lugna och jag besökte Borås Textilmuseum och en massa loppisar. Det blev några fynd.
Vi besökte även ett äldre par som hade en syateljé och köpte lite kläder samt maken beställde en kostym i siden/ull.
Där nere i Boråstrakten, fick jag chans att ytterligare återhämta mig.
Nu ska det bli skönt att sätta igång att arbeta igen och jag ser fram emot de förändringar vi kommer att göra i vår urverkstad. Jag trivs med mitt jobb och kan vi förbättra arbetsmiljön ytterligare så är det ett stort plus.
Jag pratade om att börja träna på gym 2016. Nu 2017 blir det av och det ska bli trevligt för jag får sällskap av min man. Vi har bestämt oss för att försöka göra gemensamma aktiviteter som stärker vårt förhållande och våra kroppar. Det ser jag fram emot.
Jag och min har än en gång tagit tag i mitt syrum och försöker än en gång göra det lite trevligare att vistas i. Vi håller även på att fixa gästrummet.
Jag kommer att fortsätta dansa flamenco och jag kommer att fortsätta sjunga i kör.
Salsadans och dans överhuvudtaget ligger närmast mitt hjärta och det kommer jag att fortsätta med.
Nya ideér tar form och de vill jag prova att utveckla i år.
Dessa saker gör mig gott och det är det som jag kommer att fokusera på detta år.
Allt som gör mig och min familj gott är mitt måtto.
Ha hälsan och må väl.
Helén
måndag 24 oktober 2016
Det här med långvarig stress och händelser i livet
Nu kommer jag att berätta om en del av mitt liv som jag hittills valt att inte skriva om och jag skriver om det i stora drag.
Jag känner att nu är det dags.
Jag försöker förstå vad som händer med min kropp och det jag tänker berätta är en del av varför jag mådde som jag gjorde och varför det tar att läka min kropp.
Allt började för 24 år sedan när jag födde vårt första barn. Hon föddes med hjärtfel och under 1 år och 4 månader sov jag inte mer än ca 2- 3 timmar per natt. Tänk vad det gör med kroppen.
Att ha ett hjärtebarn är inte helt lätt, man oroar sig över barnet samtidigt som allt man vill göra är att sova. Men det går inte för din lilla bebis behöver mat varannan timme.och skriker hela tiden för att det lilla älskade barnet mår dåligt. Trots all mat så växer hon sakta. Ett magert pyre med våldsam aptit. Vi väntar på operation och jag byter sängkläder och pyjamas en till två gånger varje natt och byter kläder på henne flera gånger om dagen för att hon svettas så mycket.
Jag driver eget företag och jag ska vara där några timmar per dag. Fast jag egentligen inte orkade.
Vi nattvandrar med bebis gata upp och gata ner för då får HON sova alla fall.
Vi tillbringade många timmar på barnhjärtmottagningen med ekg och ultraljud. Hon får medicin som gör att hon lugnar ner sig något. Jag börjar ge välling för jag hinner inte producera bröstmjölk i den takt som hon vill äta, men inte fick jag sova för det.
Ovanpå detta pajar min mage ihop och jag försöker få hjälp genom sjukvården som bara avfärdar mig med att det är så här under småbarnsåren. Då är hon fyra månader. Men jag gav inte upp och fick till slut testa för laktosintolerans efter två år och det visade sig att så var fallet.
Jag fick då lära mig att äta Laktosfritt. Vad kan man då äta?
Det blev operation till slut och flickan tillfrisknande och jag någorlunda själv. All övervikt som jag bar på lyckades jag gå ner, men det tog över ett år och två månader men magen blev inte bättre.
Sömnen blev inte bättre den heller.. Jag sov fortfarande väldigt oroligt och var ständigt trött.
Det blev några kämpiga år med företaget.
Efter åtta år beslöt vi oss för att skaffa ett barn till.
Vi började leta hus i samma veva. Jag och min syster startade företag tillsammans och vi flyttade firman till Umeå. Vi jobbade 6 timmar med annat jobb och 4- 5 timmar med vårt eget.
Under denna tid skaffade jag och min man vårt andra barn.
Hon föddes och vi fick träffa läkaren på BB avdelningen och vi fick göra om samma procedur en gång till!
Ner till barnhjärtmottagningen.
Det blir ekg.,ultraljud och vi får beskedet att hon hade samma typ av hjärtfel.
Då orkade inte min kropp längre och jag grät nog i över ett dygn. Min man packade ner den lilla tösen i barnvagen och gick ut på promenad så jag fick vara ifred i några timmar. Man borde vara mer stark eftersom man har erfarenhet. Allt jag såg framför mig var alla sömnlösa nätter igen och all oro. Kroppen är ju inställd på att ta hand om sitt barn och det gör man.
Det blev ett tufft år till med sjukhusbesök, nattpassning ,sömnlösa nätter och klädbyten. Denna gång kunde jag i allafall vara hemma och vara mammaledig. Men min kropp sa ifrån ordentligt och jag mådde mycket dåligt.
Jag började försöka få hjälp från sjukvården igen och fick träffa en dietist och började utesluta födoämnen. Blev lite bättre men det blev ett år med innehållsfattig kost.
Flickan blev opererad och tillfrisknande fort. Jag återgick till jobbet och firman igen. Köpte hus.
Vi började få snurr och fick fler jobb på firman. Lokalen vi hyrde blev för liten. Så vi fick tag i en större lokal. Jag har aldrig varit med om mobbing på en arbetsplats men både jag och min syster blev utsatta. Vi flyttade och bytte lokal och gick ner i arbetstid och fick de sämsta tänkbara skitjobben. Under tiden så började jobben strömma in på vårt företag så vi beslutade att säga upp oss från vårt fasta jobb.
Det blev en stor lättnad för oss båda.
Jag tränade mycket och åt nyttigt, men varken magen, min kropp eller vikt hängde med längre.
Jag gick inte ner i vikt och mådde skitdåligt. Jag fick erbjudande om antidepressiva medel.
Men jag var inte deppig!
Jag hade ju ont i magen och frös jämt.
Till slut orkade jag inte längre och hamnade på akuten.
De tog prover och jag hade låg kroppstemperatur mitt i högsommaren.
Jag hade ullkalsonger, ullsockar, dubbla tjocktröjor, vantar.
Då fick jag äntligen hjälp efter att ha kämpat tio år med sjukvården.
Jag fick Levaxin och kroppen började äntligen vakna till liv.
Jag har ärftlig hypotyreos.
Mina älskade underbara flickor är friskförklarade sedan många år tillbaka och det är det viktigaste.
Jag skiter egentligen i att vikten envisas med att långsamt gå ner.
Jag har min LCHF mat, min livsstil och nu börjat jag även med naturligt sköldkörtelhormon ovanpå alla mina livstilsförändringar.
Det är nu dags att jag börjar mår bra och jag är på god väg.
Så innan du dömer en människa, du vet inte vad denne har fått och får gå igenom.
Nu vet du lite om mig.
Ha hälsan och må gott.
Helén
Jag känner att nu är det dags.
Jag försöker förstå vad som händer med min kropp och det jag tänker berätta är en del av varför jag mådde som jag gjorde och varför det tar att läka min kropp.
 |
| Här är jag trött. |
Allt började för 24 år sedan när jag födde vårt första barn. Hon föddes med hjärtfel och under 1 år och 4 månader sov jag inte mer än ca 2- 3 timmar per natt. Tänk vad det gör med kroppen.
Att ha ett hjärtebarn är inte helt lätt, man oroar sig över barnet samtidigt som allt man vill göra är att sova. Men det går inte för din lilla bebis behöver mat varannan timme.och skriker hela tiden för att det lilla älskade barnet mår dåligt. Trots all mat så växer hon sakta. Ett magert pyre med våldsam aptit. Vi väntar på operation och jag byter sängkläder och pyjamas en till två gånger varje natt och byter kläder på henne flera gånger om dagen för att hon svettas så mycket.
Jag driver eget företag och jag ska vara där några timmar per dag. Fast jag egentligen inte orkade.
Vi nattvandrar med bebis gata upp och gata ner för då får HON sova alla fall.
Vi tillbringade många timmar på barnhjärtmottagningen med ekg och ultraljud. Hon får medicin som gör att hon lugnar ner sig något. Jag börjar ge välling för jag hinner inte producera bröstmjölk i den takt som hon vill äta, men inte fick jag sova för det.
Ovanpå detta pajar min mage ihop och jag försöker få hjälp genom sjukvården som bara avfärdar mig med att det är så här under småbarnsåren. Då är hon fyra månader. Men jag gav inte upp och fick till slut testa för laktosintolerans efter två år och det visade sig att så var fallet.
Jag fick då lära mig att äta Laktosfritt. Vad kan man då äta?
Det blev operation till slut och flickan tillfrisknande och jag någorlunda själv. All övervikt som jag bar på lyckades jag gå ner, men det tog över ett år och två månader men magen blev inte bättre.
Sömnen blev inte bättre den heller.. Jag sov fortfarande väldigt oroligt och var ständigt trött.
Det blev några kämpiga år med företaget.
Efter åtta år beslöt vi oss för att skaffa ett barn till.
Vi började leta hus i samma veva. Jag och min syster startade företag tillsammans och vi flyttade firman till Umeå. Vi jobbade 6 timmar med annat jobb och 4- 5 timmar med vårt eget.
Under denna tid skaffade jag och min man vårt andra barn.
Hon föddes och vi fick träffa läkaren på BB avdelningen och vi fick göra om samma procedur en gång till!
Ner till barnhjärtmottagningen.
Det blir ekg.,ultraljud och vi får beskedet att hon hade samma typ av hjärtfel.
Då orkade inte min kropp längre och jag grät nog i över ett dygn. Min man packade ner den lilla tösen i barnvagen och gick ut på promenad så jag fick vara ifred i några timmar. Man borde vara mer stark eftersom man har erfarenhet. Allt jag såg framför mig var alla sömnlösa nätter igen och all oro. Kroppen är ju inställd på att ta hand om sitt barn och det gör man.
Det blev ett tufft år till med sjukhusbesök, nattpassning ,sömnlösa nätter och klädbyten. Denna gång kunde jag i allafall vara hemma och vara mammaledig. Men min kropp sa ifrån ordentligt och jag mådde mycket dåligt.
Jag började försöka få hjälp från sjukvården igen och fick träffa en dietist och började utesluta födoämnen. Blev lite bättre men det blev ett år med innehållsfattig kost.
Flickan blev opererad och tillfrisknande fort. Jag återgick till jobbet och firman igen. Köpte hus.
Vi började få snurr och fick fler jobb på firman. Lokalen vi hyrde blev för liten. Så vi fick tag i en större lokal. Jag har aldrig varit med om mobbing på en arbetsplats men både jag och min syster blev utsatta. Vi flyttade och bytte lokal och gick ner i arbetstid och fick de sämsta tänkbara skitjobben. Under tiden så började jobben strömma in på vårt företag så vi beslutade att säga upp oss från vårt fasta jobb.
Det blev en stor lättnad för oss båda.
Jag tränade mycket och åt nyttigt, men varken magen, min kropp eller vikt hängde med längre.
Jag gick inte ner i vikt och mådde skitdåligt. Jag fick erbjudande om antidepressiva medel.
Men jag var inte deppig!
Jag hade ju ont i magen och frös jämt.
Till slut orkade jag inte längre och hamnade på akuten.
De tog prover och jag hade låg kroppstemperatur mitt i högsommaren.
Jag hade ullkalsonger, ullsockar, dubbla tjocktröjor, vantar.
Då fick jag äntligen hjälp efter att ha kämpat tio år med sjukvården.
Jag fick Levaxin och kroppen började äntligen vakna till liv.
Jag har ärftlig hypotyreos.
Mina älskade underbara flickor är friskförklarade sedan många år tillbaka och det är det viktigaste.
Jag skiter egentligen i att vikten envisas med att långsamt gå ner.
Jag har min LCHF mat, min livsstil och nu börjat jag även med naturligt sköldkörtelhormon ovanpå alla mina livstilsförändringar.
Det är nu dags att jag börjar mår bra och jag är på god väg.
Så innan du dömer en människa, du vet inte vad denne har fått och får gå igenom.
Nu vet du lite om mig.
Ha hälsan och må gott.
Helén
onsdag 14 september 2016
Mitt år bettendemedicin är snart över, LCHF halleluja!
Måste bara få skriva av mig lite.
Jag är både upprörd och lättad.
Snart har ett år passerat på beteendemedicin närmare bestämt är det precis två veckor kvar.
Det har varit både jobbigt och nyttigt.
Det flesta av gångerna under det här året, har jag gått därifrån och varit ganska irriterad rent mått dåligt kroppsligt.
Men idag så gick jag med mycket lätta steg ut genom dörren. Som en känsla av att vara fri.
Jag hade bestämt mig för att säga min menig.Vara ärlig mot mig själv.
Enskilda samtal. Fyra stycken och totalt två timmar och där fanns ingen chans att avfärda mig.
Göra upp eller slut med vetenskapen. Tänkte först ge payback men gav feedback istället.
Tänkte lite som Jesus där. Förlåta och ha förståelse.
Här kommer fördelar och nackdelar.
Om vi börjar med fördelarna:
Jag har fått göra tester. Kondition och blodprover. Så jag vet lite mer hur min kropp fungerar.
Stresshanteringen har hjälpt mig.
Föredrag om olika ämnen. Både intressant och irrterande.
Mindfullness betyder mycket för oss människor. Men man kan göra det på olika sätt.
Att träna regelbundet. Men den biten gjorde jag redan innan.
Att bearbeta min sömn. Idag sover jag fler timmar per natt och jag testar olika saker och rutiner för att sova ännu bättre.
Bearbetat det som sagts och grottat in mig i ännu mer information.
Funderat, selekterat, agerat, kommit till insikt, ändrat vanor och fått nya.
Hållit fast vid min tro på LCHF, trots att det inte var populärt.
Då kommer vi till nackdelarna:
-Att vara en outsider i en gemenskap är aldrig bra. Det fungerar dåligt. Min LCHF:kost var verkligen inte välkommen. Det accepterades inte trots att de sa det var ok från början.
- Att få kemikalier i kroppen som man inte bett om. Något så oskyldigt som antabus eller bantningsmedel eller psykofarmaka, eller vad det nu kan vara, men ändå. Måste man inte be om patientens tillstånd för sånt? Kan man anmäla sånt? Allt som hände var en ännu mer taskig mage, sura uppstötningar, illamående och konstiga känslomässiga berg- och dalbanor i kroppen. Jag började googla om reaktioner på allt möjligt. Jag blev rädd. Så här har jag aldrig känt förut. Vad händer med min kropp? Tänkte att det var något bantningsmedel mot fett, kanske, eller kanske då något annat eller glädjepiller? Jag slutade dricka det konstigt smakande kaffet på fikarasten, tog lite av fikat som ändå smakade väldigt konstigt. Som tvål i munnen med en besk eftersmak på allt.
Allt är preparerat! Fy på er, Beteendemedicin!! Jag lutar åt antabus. Läser man om hur det ska intas stämmer det att man ska ta en ny dos om två veckor för att få sk.full effekt. Alltså, du ska må dåligt av att dricka alkohol. Men det kan ge biverkningar även om man inte dricker alkohol. Det är ett rätt så nasty preparat. Varsågod och gå in och läs om det. Jag blir bara ännu mer upprörd när jag tänker på det. Sånt här gör att man tappar tilltro till sjukvården. Jag mår illa ikväll av det lilla fikat jag tog. Magen är i uppror och svullen. Jag har huvudvärk och har ont i kroppen speciellt i nacken. Så har jag reagerat varje gång jag varit där. Den detaljen tog jag inte upp idag. Tänkte testa en sista gång för att se hur jag reagerade på maten. Nu vet jag säkert. Såg fler som slutade fika under året som gått och inte heller tog vatten ur vattenkannorna som ställdes fram, såg att de också visste. Vet ni varför vi tjockisar får antabus? Jo, för att vi har dåliga levervärden. De tror att vi super oss tjocka. Så jävla dumt tänker dom. Antingen går man ett program för vänja sig av alkohol eller så går du ett program för hälsan och gå ner i vikt. Inte både och. Framförallt så ska man vara ärlig!
- Jag har problem att sitta i en grupp och berätta om mig själv. Ännu svårare är det när man är en doer. Vill hjälpa och ge råd. Att sitta tyst och lyssna på medmänniskor som säger exakt samma saker varje gång vi träffas i ett helt år, gör mig väldigt less, nä ledsen,och frustrerad. De försöker, men inget händer. Gnäll inte, gör något åt det då! Tänker ju då förstås jag som inte nöjer mig med att sitta och vänta på att något ska hända. Men så försöker jag tänka att de har inte fått rätt verktyg och följer de råd eller inte följer alls som föreskrivits enligt vetenskapen. Jag har ingen rätt att döma dem.
Som jag skrev för ett år sedan, alltid lär man sig någonting och i det stora hela har det hjälp mig på min resa mot ett hälsosammare liv. Någon mening är det med allt och en till i gruppen började med LCHF kost och har rasat i vikt. Denne ser ut att må mycket bättre och där finns glädje och liv i blicken.
Men, kan någon förklara för mig sambandet? Jag tränar lika mycket som för ett år sedan, ändå har min lungkapacitet ökat avsevärt och även konditionen så idag ligger jag på normalvärden på gränsen till över.
Jag är väldigt glad för det och vill ju förstås lovprisa LCHF kosten. Men beror det enbart på det?
Har någon en vettig förklaring tar jag tacksamt emot det.
Lite längre fram ska jag berätta om min nya leksak som jag köpt.
Mitt Smartband som har hjälp mig ännu mer att förstå min kropp.
Ha hälsan och må gott.
/ Helén
Jag är både upprörd och lättad.
Snart har ett år passerat på beteendemedicin närmare bestämt är det precis två veckor kvar.
Det har varit både jobbigt och nyttigt.
Det flesta av gångerna under det här året, har jag gått därifrån och varit ganska irriterad rent mått dåligt kroppsligt.
Men idag så gick jag med mycket lätta steg ut genom dörren. Som en känsla av att vara fri.
Jag hade bestämt mig för att säga min menig.Vara ärlig mot mig själv.
Enskilda samtal. Fyra stycken och totalt två timmar och där fanns ingen chans att avfärda mig.
Göra upp eller slut med vetenskapen. Tänkte först ge payback men gav feedback istället.
Tänkte lite som Jesus där. Förlåta och ha förståelse.
Här kommer fördelar och nackdelar.
Om vi börjar med fördelarna:
Jag har fått göra tester. Kondition och blodprover. Så jag vet lite mer hur min kropp fungerar.
Stresshanteringen har hjälpt mig.
Föredrag om olika ämnen. Både intressant och irrterande.
Mindfullness betyder mycket för oss människor. Men man kan göra det på olika sätt.
Att träna regelbundet. Men den biten gjorde jag redan innan.
Att bearbeta min sömn. Idag sover jag fler timmar per natt och jag testar olika saker och rutiner för att sova ännu bättre.
Bearbetat det som sagts och grottat in mig i ännu mer information.
Funderat, selekterat, agerat, kommit till insikt, ändrat vanor och fått nya.
Hållit fast vid min tro på LCHF, trots att det inte var populärt.
Då kommer vi till nackdelarna:
-Att vara en outsider i en gemenskap är aldrig bra. Det fungerar dåligt. Min LCHF:kost var verkligen inte välkommen. Det accepterades inte trots att de sa det var ok från början.
- Att få kemikalier i kroppen som man inte bett om. Något så oskyldigt som antabus eller bantningsmedel eller psykofarmaka, eller vad det nu kan vara, men ändå. Måste man inte be om patientens tillstånd för sånt? Kan man anmäla sånt? Allt som hände var en ännu mer taskig mage, sura uppstötningar, illamående och konstiga känslomässiga berg- och dalbanor i kroppen. Jag började googla om reaktioner på allt möjligt. Jag blev rädd. Så här har jag aldrig känt förut. Vad händer med min kropp? Tänkte att det var något bantningsmedel mot fett, kanske, eller kanske då något annat eller glädjepiller? Jag slutade dricka det konstigt smakande kaffet på fikarasten, tog lite av fikat som ändå smakade väldigt konstigt. Som tvål i munnen med en besk eftersmak på allt.
Allt är preparerat! Fy på er, Beteendemedicin!! Jag lutar åt antabus. Läser man om hur det ska intas stämmer det att man ska ta en ny dos om två veckor för att få sk.full effekt. Alltså, du ska må dåligt av att dricka alkohol. Men det kan ge biverkningar även om man inte dricker alkohol. Det är ett rätt så nasty preparat. Varsågod och gå in och läs om det. Jag blir bara ännu mer upprörd när jag tänker på det. Sånt här gör att man tappar tilltro till sjukvården. Jag mår illa ikväll av det lilla fikat jag tog. Magen är i uppror och svullen. Jag har huvudvärk och har ont i kroppen speciellt i nacken. Så har jag reagerat varje gång jag varit där. Den detaljen tog jag inte upp idag. Tänkte testa en sista gång för att se hur jag reagerade på maten. Nu vet jag säkert. Såg fler som slutade fika under året som gått och inte heller tog vatten ur vattenkannorna som ställdes fram, såg att de också visste. Vet ni varför vi tjockisar får antabus? Jo, för att vi har dåliga levervärden. De tror att vi super oss tjocka. Så jävla dumt tänker dom. Antingen går man ett program för vänja sig av alkohol eller så går du ett program för hälsan och gå ner i vikt. Inte både och. Framförallt så ska man vara ärlig!
- Jag har problem att sitta i en grupp och berätta om mig själv. Ännu svårare är det när man är en doer. Vill hjälpa och ge råd. Att sitta tyst och lyssna på medmänniskor som säger exakt samma saker varje gång vi träffas i ett helt år, gör mig väldigt less, nä ledsen,och frustrerad. De försöker, men inget händer. Gnäll inte, gör något åt det då! Tänker ju då förstås jag som inte nöjer mig med att sitta och vänta på att något ska hända. Men så försöker jag tänka att de har inte fått rätt verktyg och följer de råd eller inte följer alls som föreskrivits enligt vetenskapen. Jag har ingen rätt att döma dem.
Som jag skrev för ett år sedan, alltid lär man sig någonting och i det stora hela har det hjälp mig på min resa mot ett hälsosammare liv. Någon mening är det med allt och en till i gruppen började med LCHF kost och har rasat i vikt. Denne ser ut att må mycket bättre och där finns glädje och liv i blicken.
 | |||
| Äpplen från vårt äppelträd. En gammal äppelsort från 30-talet. | Troligen är trädet lika gammalt som huset. |
Men, kan någon förklara för mig sambandet? Jag tränar lika mycket som för ett år sedan, ändå har min lungkapacitet ökat avsevärt och även konditionen så idag ligger jag på normalvärden på gränsen till över.
Jag är väldigt glad för det och vill ju förstås lovprisa LCHF kosten. Men beror det enbart på det?
Har någon en vettig förklaring tar jag tacksamt emot det.
Lite längre fram ska jag berätta om min nya leksak som jag köpt.
Mitt Smartband som har hjälp mig ännu mer att förstå min kropp.
Ha hälsan och må gott.
/ Helén
söndag 28 augusti 2016
Saker att se fram emot
Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.
Här är en to-do-lista:
Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha, mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.
Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och tillverka verktyg. Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.
Det här var en liten del av vad som händer i höst.
Ha hälsan och må gott.
Helén
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.
Här är en to-do-lista:
Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha, mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.
 | ||
| Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja. |
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och tillverka verktyg. Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.
Det här var en liten del av vad som händer i höst.
Ha hälsan och må gott.
Helén
torsdag 18 februari 2016
Matallergier och LCHF
Så länge jag kan minnas har jag alltid plågats av allergier av något slag.
Hösnuva och allergier mot mat.
Dessa besvär blev bara värre och värre under årens lopp.
Ett efter ett tog jag bort födoämnen men jag blev aldrig bra.
Trots att jag ökade vikt och åt mat som en myra blev jag stämplad som en person med dålig karaktär när det gäller godis, kakor och mat.
Jag förklarade att jag aldrig äter godis eller kakor, men det var ingen som trodde mig.
Mot slutet av förra året hade min kropp fått nog. Jag hade värk och hade ständigt ont i magen.
Jag kunde inte träna för jag mådde så dåligt dagen efter.
Hade dålig ämnesomsättning och är nu medicinerad med Levaxin.
Under den julhelgen satt jag och letade på nätet desperat efter en lösning på mitt problem.
Då fick jag upp ögonen för LCHF. Jag började läsa allt jag kom över och halkade in på Kostdoktorns hemsida. Jag fick mod att försöka en sista gång och fick med min man på samma resa.
Det har tagit ett år, men nu kan jag börja äta vissa födoämnen så smått igen och det går bra.
Livet har blivit så mycket lättare nu.
Jag ser det som att kvalitén på mitt liv har blivit bättre.
Jag är mer skärpt och orkar mer än förut.
På förra veckans mötet på beteendemedicin så blev där en förändring.
En person i gruppen hade ändrat sina matvanor till LCHF med gott resultat och
under träffen ändrade ytterligare en person attityd och skulle börja ändra till LCHF kost.
Jag är inte ensam längre, HURRA!
/ Helén
Hösnuva och allergier mot mat.
Dessa besvär blev bara värre och värre under årens lopp.
Ett efter ett tog jag bort födoämnen men jag blev aldrig bra.
Trots att jag ökade vikt och åt mat som en myra blev jag stämplad som en person med dålig karaktär när det gäller godis, kakor och mat.
Jag förklarade att jag aldrig äter godis eller kakor, men det var ingen som trodde mig.
Mot slutet av förra året hade min kropp fått nog. Jag hade värk och hade ständigt ont i magen.
Jag kunde inte träna för jag mådde så dåligt dagen efter.
Hade dålig ämnesomsättning och är nu medicinerad med Levaxin.
Under den julhelgen satt jag och letade på nätet desperat efter en lösning på mitt problem.
Då fick jag upp ögonen för LCHF. Jag började läsa allt jag kom över och halkade in på Kostdoktorns hemsida. Jag fick mod att försöka en sista gång och fick med min man på samma resa.
Det har tagit ett år, men nu kan jag börja äta vissa födoämnen så smått igen och det går bra.
Livet har blivit så mycket lättare nu.
Jag ser det som att kvalitén på mitt liv har blivit bättre.
Jag är mer skärpt och orkar mer än förut.
 | |
| LCHF-mat |
På förra veckans mötet på beteendemedicin så blev där en förändring.
En person i gruppen hade ändrat sina matvanor till LCHF med gott resultat och
under träffen ändrade ytterligare en person attityd och skulle börja ändra till LCHF kost.
Jag är inte ensam längre, HURRA!
/ Helén
måndag 11 januari 2016
Att få bukt med sömnen och egengjord teblandning
Nu till Min svåraste utmaning.
Jag har som bekant stora problem att komma mig i säng på kvällen.
Kvalitén på sömnen har inte varit den bästa heller på sista tiden.
Så förra året på senare delen av hösten klickade jag hem ett pulver som heter L- glycin. jag ville testa om det skulle fungera på mig.
Jag började med en halv tesked och tyckte att det inte riktigt hjälpte så jag ökade dosen till en hel tesked. Men det gick inte alls. Jag blev alldeles för trött dagen efter så jag gick ner till en halv tesked igen, men samtidigt gjorde jag mig en stark kopp av hallonbladste och det har visat sig vara en bra kombination för mig.
L-glycin hjälpte mig också att inte vara så stressad. Vilket var superbra under hela december. Jag kunde jobba mer fokuserat och lugnare.
Jag plockar själv mina växter och torkar till teerna.
Det är som kallast just nu här i norr så ikväll tog jag fram teburken med sommarte jag gjort av olika torkade växter från trädgården.
Kändes härligt med alla sommarens dofter och smaker.
Väldigt skönt att veta att vi nu går mot ljusare tider och
en ny sommar kommer igen om ca fyra månader.
Jag har som bekant stora problem att komma mig i säng på kvällen.
Kvalitén på sömnen har inte varit den bästa heller på sista tiden.
Så förra året på senare delen av hösten klickade jag hem ett pulver som heter L- glycin. jag ville testa om det skulle fungera på mig.
Jag började med en halv tesked och tyckte att det inte riktigt hjälpte så jag ökade dosen till en hel tesked. Men det gick inte alls. Jag blev alldeles för trött dagen efter så jag gick ner till en halv tesked igen, men samtidigt gjorde jag mig en stark kopp av hallonbladste och det har visat sig vara en bra kombination för mig.
L-glycin hjälpte mig också att inte vara så stressad. Vilket var superbra under hela december. Jag kunde jobba mer fokuserat och lugnare.
Jag plockar själv mina växter och torkar till teerna.
Det är som kallast just nu här i norr så ikväll tog jag fram teburken med sommarte jag gjort av olika torkade växter från trädgården.
Kändes härligt med alla sommarens dofter och smaker.
Väldigt skönt att veta att vi nu går mot ljusare tider och
en ny sommar kommer igen om ca fyra månader.
Sommaren 2015 ☕ teblandning av
torkade växter plockade
i min trädgård.
: Heléntisdag 5 januari 2016
Nytt år och nya mål 2016
Så är nu jul och nyår avklarad. Det är snart slut på en härlig ledighet som omfattats av att umgås med familjen och laddat batterierna. Känns nästan gruvsamt att börja jobba igen.
Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider. Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt.
I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.
Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den.
Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.
För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.
Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor. Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.
Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.
God fortsättning på det nya året bloggläsare.
/ Helén
Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider. Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt.
I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.
Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den.
Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.
För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.
Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor. Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.
Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.
God fortsättning på det nya året bloggläsare.
/ Helén
måndag 23 november 2015
Snart ett år med LCHF och många år med eko-tänk.
Idag firar jag 11 kilo -lättare -dagen.
Min resa går väldigt långsamt, i förhållande till min man som gått ner 20kg, men det går åt rätt håll.
Jag räknar inte kalorier, utan undviker kolhydrater och socker.
Jag fryser inte och jag är aldrig hungrig.
Nästa steg är nu sömnen och stressen som jag måste få bukt med.
Men jag har en plan för det också.
Jag har på senaste tiden läst en blogg med en kvinna som heter Martina Johansson.
Hon har skrivit flera böcker och skriver om mycket intressanta saker.
Jag har på hennes hemsida läst ett tips om en aminosyra som heter L- glycin.
Den ska man ta innan sänggåendet och den gör så att man slappnar av och sover gott på natten.
Jag har beställt L-gycin som jag hoppas ska hjälpa mig. Det bör dimpa ner i brevlådan inom de närmaste dagarna.
Aminosyra gör att man blir trött i kroppen på kvällen och jobbar på med tillväxthormonet under natten, sänker kortisolet( stresshormon) och så ger det även andra hälsoeffekter.
Jag har aldrig varit för varken starka värktabletter eller sömntabletter så det ska bli spännande att testa detta naturliga preparat.
Jag är väldigt intresserad av allt med naturliga ämnen och
växter allt det som gör att man mår bra som människa.
Efter snart ett år med LCHF håller min mage och tarmflora sakta men säkert läka ihop.
Jag har betydligt mindre smärtor numera och det känns otroligt härligt.
Jag hoppas fler kommer att förstå innebörden med vad kost kan göra underverk på en inifrån söndervärkt skadad kropp.
Sen har vi eko-tänk och vi köper ekologisk mat så mycket det bara går.
Jag betalar hellre några kronor extra för bättre smakrik mat.
Vi plockar bär och svamp i naturen.
Jag odlar växter i trädgården och köper närproducerat.
Mannen jagar, så där finns alltid kött av vilt i frysen.
Jag tillverkar egen naturkosmetik och gör bl.a.eget te av torkade växter som finns helt gratis i naturen.
En stor förebild för mig är Hildegard av Bingen. Som jag tidigare har läst mycket om.
Jag besökte i våras museet med en utställning om henne i hennes hemstad, Bingen au Rehn.
Hon var mycket intresserad av läkeväxter, kroppslig och psykisk ohälsa och så förstås andlighet och sina syner eftersom hon var en nunna.
Hon skrev flera böcker bl.a. om just läkeväxter och hur du ska sköta din kost.
Hon hade ett fascinerande liv och hann göra mycket gott under sina levnadsår på 1100-talet.
Det är väldigt inspirerande.
Dessutom så var min pappas farmor, Klara,
läkekunnig så hon är också en stor inspirationskälla för mig.
Tyvärr så efterlämnade hon, vad jag vet, inga anteckningar.
Det skulle jag tyckt varit väldigt roligt att läsa.
Vem vet, kanske är det hon som hjälper mig med mina recept jag hittar på.
Jag ska försöka ta reda på lite mer om henne om det går.
/ Helén
Min resa går väldigt långsamt, i förhållande till min man som gått ner 20kg, men det går åt rätt håll.
Jag räknar inte kalorier, utan undviker kolhydrater och socker.
Jag fryser inte och jag är aldrig hungrig.
Nästa steg är nu sömnen och stressen som jag måste få bukt med.
Men jag har en plan för det också.
Jag har på senaste tiden läst en blogg med en kvinna som heter Martina Johansson.
Hon har skrivit flera böcker och skriver om mycket intressanta saker.
Jag har på hennes hemsida läst ett tips om en aminosyra som heter L- glycin.
Den ska man ta innan sänggåendet och den gör så att man slappnar av och sover gott på natten.
Jag har beställt L-gycin som jag hoppas ska hjälpa mig. Det bör dimpa ner i brevlådan inom de närmaste dagarna.
Aminosyra gör att man blir trött i kroppen på kvällen och jobbar på med tillväxthormonet under natten, sänker kortisolet( stresshormon) och så ger det även andra hälsoeffekter.
Jag har aldrig varit för varken starka värktabletter eller sömntabletter så det ska bli spännande att testa detta naturliga preparat.
Jag är väldigt intresserad av allt med naturliga ämnen och
växter allt det som gör att man mår bra som människa.
Efter snart ett år med LCHF håller min mage och tarmflora sakta men säkert läka ihop.
Jag har betydligt mindre smärtor numera och det känns otroligt härligt.
Jag hoppas fler kommer att förstå innebörden med vad kost kan göra underverk på en inifrån söndervärkt skadad kropp.
 | |||
| Staty av Hildegard av Bingen |
Jag betalar hellre några kronor extra för bättre smakrik mat.
Vi plockar bär och svamp i naturen.
Jag odlar växter i trädgården och köper närproducerat.
Mannen jagar, så där finns alltid kött av vilt i frysen.
Jag tillverkar egen naturkosmetik och gör bl.a.eget te av torkade växter som finns helt gratis i naturen.
En stor förebild för mig är Hildegard av Bingen. Som jag tidigare har läst mycket om.
Jag besökte i våras museet med en utställning om henne i hennes hemstad, Bingen au Rehn.
Hon var mycket intresserad av läkeväxter, kroppslig och psykisk ohälsa och så förstås andlighet och sina syner eftersom hon var en nunna.
Hon skrev flera böcker bl.a. om just läkeväxter och hur du ska sköta din kost.
Hon hade ett fascinerande liv och hann göra mycket gott under sina levnadsår på 1100-talet.
Det är väldigt inspirerande.
Dessutom så var min pappas farmor, Klara,
läkekunnig så hon är också en stor inspirationskälla för mig.
Tyvärr så efterlämnade hon, vad jag vet, inga anteckningar.
Det skulle jag tyckt varit väldigt roligt att läsa.
Vem vet, kanske är det hon som hjälper mig med mina recept jag hittar på.
Jag ska försöka ta reda på lite mer om henne om det går.
/ Helén
måndag 26 oktober 2015
Mina nya livsstil
Förra veckan var jag på besök på beteendemedicin igen.
Där sitter jag och måste överväga om det dom säger är rätt eller fel för mig.
T.ex. Fett, fibrer, frukt, kött och fisk, socker och grönsaker, baljväxter.
En annan sak är tankarna om hungern.
Om vi börjar med fett enligt tallriksmodellen, vetenskapen. Så är det väldigt lite fett som gäller och endast från växtriket. LCHF är det tvärtom. Rikligt med fett. Mejerismör, feta mejeriprodukter , fett på kött och gärna kokosfett. Personligen så är jag laktosintolerant och är försiktig med alla mejeriprodukter, även laktosfria förutom smör.
Jag fryser aldrig längre eller åtminstone väldigt lite. På beteendemedicin går de smala kvinnorna med sjalar och koftor (våra föreläsare), även de överviktiga deltagarna, för de fryser eftersom måltiderna knappt innehåller något fett alls.
Fibrer ska man äta mycket av säger "vetenskapen".
Jag slutade med gluten för många år sedan och gick då över till glutenfritt.
Glutenfriaprodukter är en hel hög med kolhydrater.
Jag har en annan erfarenhet av fibrer från spannmål.
Den stannar magen istället för att hålla igång den.
Numera har jag mycket mindre problem ibland nästan inget alls.
Jag tror dock att det tar tid för min skadade tarm att läka helt.
Frukt ska man äta mycket av säger "Vetenskapen".
Frukt är socker och främst vi kvinnor äter mycket frukt.
Det räcker gott och väl med grönsaker för att få i sig tillräckligt med vitaminer.
Högst lite bär går bra.
Dock triggar det bara igång sötsuget som man vill dämpa, i alla fall för mig.
Kött enligt "vetenskapen": Man ska bara äta vitt kött och mycket fisk.
Ja, där funkar det inte alls för mig. Jag tål inte fisk och jag kan inte äta kyckling.
Ägg kan jag äta i väldigt liten mängd. Jag äter mycket rött kött och det i form av vilt. Jag läste mig till nu alldeles nyss på en blogg, i vilt kött finns omega 3. Det finns förstås i vilt fångad fisk också. Men väldigt lite i allt annat kött såvida inte djuren betar största delen utomhus.
Sånt låter bra för mig som i princip bara äter vilt kött.
Rent socker är inte bra vare sig för "vetenskapen" eller LCHF. Men "vetenskapen" talar aldrig om dolt socker som finns i mat i form av kolhydrater som omvandlas till socker i kroppen.
Grönsaker är bra för alla men bara ovanjord grönsaker för LCHF:are. Där är mycket kolhydrater i morötter t.ex.
Baljväxter är bra säger "vetenskapen" men det är också dolda kolhydrater.
Så har vi det här med hungern. Enligt "vetenskapen" så är det ok att vara hungrig.
t.ex.Socker triggar hungern.
Men jag tror det är ungefär som med smärta. Är du hungrig så stressar du din kropp och den vill äta mer mat för att lagra. (Man har ju ont i magen när man är hungrig.) Är du mätt är kroppen lugn och du känner inget sug mellan måltiderna efter mat. Precis som med smärtan. Man har kommit fram till att har man inte ont, är man inte stressad, t.ex. vid en operation, återhämtar man sig snabbare med smärtlindring och blir frisk fortare. Rätt mat ger smärtlindring.
Jag kan konstatera att för mig är det väldigt svårt att sitta tyst och lyssna på "vetenskapens" råd.
Jag kan dock inte sticka upp mot de bättre vetande. Jag har ju bara min egen erfarenhet och det som sägs på bloggar med erfarenhet av LCHF som för övrigt är oseriösa enligt "vetenskapen".
När ett år har gått med LCHF så kommer jag att bryta tystnaden.
Jag förstår inte varför jag utsätter mig för den här resan på beteendemedicin?
Varför tackade jag inte nej och tuffade på med LCHF som jag redan hade börjat med?
Jag resonerar så att allt har en mening och det här är väl något jag måste gå igenom helt enkelt.
Svaret kommer nog så småningom.
Under tiden så lyssnar jag till två världar när det gäller kosten.
Men äter bara ur den ena världen.
/ Helén
:
:
:
Där sitter jag och måste överväga om det dom säger är rätt eller fel för mig.
T.ex. Fett, fibrer, frukt, kött och fisk, socker och grönsaker, baljväxter.
En annan sak är tankarna om hungern.
Om vi börjar med fett enligt tallriksmodellen, vetenskapen. Så är det väldigt lite fett som gäller och endast från växtriket. LCHF är det tvärtom. Rikligt med fett. Mejerismör, feta mejeriprodukter , fett på kött och gärna kokosfett. Personligen så är jag laktosintolerant och är försiktig med alla mejeriprodukter, även laktosfria förutom smör.
Jag fryser aldrig längre eller åtminstone väldigt lite. På beteendemedicin går de smala kvinnorna med sjalar och koftor (våra föreläsare), även de överviktiga deltagarna, för de fryser eftersom måltiderna knappt innehåller något fett alls.
 |
| Ostchips |
Jag slutade med gluten för många år sedan och gick då över till glutenfritt.
Glutenfriaprodukter är en hel hög med kolhydrater.
Jag har en annan erfarenhet av fibrer från spannmål.
Den stannar magen istället för att hålla igång den.
Numera har jag mycket mindre problem ibland nästan inget alls.
Jag tror dock att det tar tid för min skadade tarm att läka helt.
Frukt ska man äta mycket av säger "Vetenskapen".
Frukt är socker och främst vi kvinnor äter mycket frukt.
Det räcker gott och väl med grönsaker för att få i sig tillräckligt med vitaminer.
Högst lite bär går bra.
Dock triggar det bara igång sötsuget som man vill dämpa, i alla fall för mig.
Kött enligt "vetenskapen": Man ska bara äta vitt kött och mycket fisk.
Ja, där funkar det inte alls för mig. Jag tål inte fisk och jag kan inte äta kyckling.
Ägg kan jag äta i väldigt liten mängd. Jag äter mycket rött kött och det i form av vilt. Jag läste mig till nu alldeles nyss på en blogg, i vilt kött finns omega 3. Det finns förstås i vilt fångad fisk också. Men väldigt lite i allt annat kött såvida inte djuren betar största delen utomhus.
Sånt låter bra för mig som i princip bara äter vilt kött.
Rent socker är inte bra vare sig för "vetenskapen" eller LCHF. Men "vetenskapen" talar aldrig om dolt socker som finns i mat i form av kolhydrater som omvandlas till socker i kroppen.
Grönsaker är bra för alla men bara ovanjord grönsaker för LCHF:are. Där är mycket kolhydrater i morötter t.ex.
Baljväxter är bra säger "vetenskapen" men det är också dolda kolhydrater.
Så har vi det här med hungern. Enligt "vetenskapen" så är det ok att vara hungrig.
t.ex.Socker triggar hungern.
Men jag tror det är ungefär som med smärta. Är du hungrig så stressar du din kropp och den vill äta mer mat för att lagra. (Man har ju ont i magen när man är hungrig.) Är du mätt är kroppen lugn och du känner inget sug mellan måltiderna efter mat. Precis som med smärtan. Man har kommit fram till att har man inte ont, är man inte stressad, t.ex. vid en operation, återhämtar man sig snabbare med smärtlindring och blir frisk fortare. Rätt mat ger smärtlindring.
Jag kan konstatera att för mig är det väldigt svårt att sitta tyst och lyssna på "vetenskapens" råd.
Jag kan dock inte sticka upp mot de bättre vetande. Jag har ju bara min egen erfarenhet och det som sägs på bloggar med erfarenhet av LCHF som för övrigt är oseriösa enligt "vetenskapen".
När ett år har gått med LCHF så kommer jag att bryta tystnaden.
Jag förstår inte varför jag utsätter mig för den här resan på beteendemedicin?
Varför tackade jag inte nej och tuffade på med LCHF som jag redan hade börjat med?
Jag resonerar så att allt har en mening och det här är väl något jag måste gå igenom helt enkelt.
Svaret kommer nog så småningom.
Under tiden så lyssnar jag till två världar när det gäller kosten.
Men äter bara ur den ena världen.
/ Helén
:
:
:
måndag 4 maj 2015
Invigt bastun, begravning och brev från sjukvården.
Oh så härligt det är att bastuaggregat är inkopplat och lavarna är färdiga.
I onsdags hade vi invigning av bastun och det var underbart skönt att gå ner i sitt eget SPA och koppla av i värmen.
Det har varit härligt med långhelg trots att vi på torsdagen begravde min svärfar efter det att han varit sjuk en längre tid. Det var fruktansvärt ledsamt men samtidigt en mycket fin begravning. Efter ceremonin blev det kaffe och smörgåstårta och kaka. Allt i LCHF stil till mig.
Tyvärr har jag upptäckt att jag inte klarar att äta ägg trots allt. Jag trodde det skulle gå över i och med att jag uteslöt en massa kolhydrater men tråkigt nog inte. Små mängder går bra. Men äta ett kokt eller stekt ägg går inte. Jag mår illa och får fruktansvärda smärtor i magen såsom jag alltid mått sedan jag var barn när jag ätit ägg.
I torsdags damp det ner ett brev från beteendemedicin. Eftersom jag är överviktig/tjock och har högt blodtryck, samt kolesterolen inte var bra så skickade vårdcentralen mig dit.
Jag har svarat på en massa frågor på om hur jag mår. Vad jag äter, hur jag sover, stress och alkoholvanor, det sistnämnda troligen för att jag har dåliga levervärden. Jag har testats förut men de har inte hittat något avvikande i värdena efter prover som gjorts .Däremot så kan tjockisar ha dåligt levervärde, just på grund av att man är tjock. Dessutom så finns det andra faktorer. T.ex. så ger allergimediciner dåliga levervärden. Jag har ätit allergimedicin sen jag var fem år. Jag sitter i sådan miljö där jag andas in kemikalier som ger dåliga levervärden.
Nä, jag tror inte att det kommer att gå bra alls, såvida inte de lyssnar på mig och min kropp.
Jag vill inte gå tillbaka till den kost jag åt innan. Inte när jag mår så här bra.
Hur ska jag förklara det på ett bra sätt och ändå få hjälp? Jag tror inte jag får fortsätta programmet.
Jag har ju själv tagit tag i saken. Jag har själv börjat min viktminskningsresa,
dock inte såsom de vill att jag ska göra, men ändå. Under många år har jag dagligen haft ont i magen. Stundom molande och stundom fruktansvärd smärta. Alltid svullen mage så jag ser gravid ut.
Ingen människa är värd att leva så.
Jag har sökt hjälp oräkneliga gånger för mitt problem men det har inte tagits på allvar.
Det har aldrig hittat något fel.
Tillslut sa min kropp ifrån för några år sedan och jag hamnade på akuten.
Jag frös och mitt allmäntillstånd var riktigt dåligt. Jag hade byltat på mig flera lager ullkläder och ändå frös jag och vi vari mitten på juni, mitt i sommaren. Mina händer och fötter iskalla.
Jag frös jämt, ja ända från barnsben har jag alltid frusit.
(Bilden är från 2009 och här mår jag inte särskilt bra i magen och frusen var mitt ständiga tillstånd.)
Sköterskorna på intensiven frågade hur det var med min ämnesomsättning? Den skulle vara normal enligt mätningar förut, berättade jag för dem. Men så kom en ängel, en läkare, som lyssnade på mig. Han gav mig medicin och jag blev steg för steg bättre. Det har tagit flera år att medicinera mig rätt. Levaxin är inte så himla bra och man blir tjock av den, men jag håller mig i alla fall flytande. Allt har ju en koppling och det var nog inte förrän nu i år efter trettondagshelgen som min kropp börjar vakna till liv.
Känslan är obeskrivbar. Som ett mirakel håller på att hända. Jag vaknar piggare och jag är aldrig hungrig. Magen mår mycket bättre och jag är mycket gladare.
Inte så konstigt egentligen, då jag förr ständigt och jämt gick med magsmärtor och
frös ända in i märgen.
Det kan ju ta död på vilken glädje som helst.
/ Helén
:
:
I onsdags hade vi invigning av bastun och det var underbart skönt att gå ner i sitt eget SPA och koppla av i värmen.
Det har varit härligt med långhelg trots att vi på torsdagen begravde min svärfar efter det att han varit sjuk en längre tid. Det var fruktansvärt ledsamt men samtidigt en mycket fin begravning. Efter ceremonin blev det kaffe och smörgåstårta och kaka. Allt i LCHF stil till mig.
Tyvärr har jag upptäckt att jag inte klarar att äta ägg trots allt. Jag trodde det skulle gå över i och med att jag uteslöt en massa kolhydrater men tråkigt nog inte. Små mängder går bra. Men äta ett kokt eller stekt ägg går inte. Jag mår illa och får fruktansvärda smärtor i magen såsom jag alltid mått sedan jag var barn när jag ätit ägg.
I torsdags damp det ner ett brev från beteendemedicin. Eftersom jag är överviktig/tjock och har högt blodtryck, samt kolesterolen inte var bra så skickade vårdcentralen mig dit.
Jag har svarat på en massa frågor på om hur jag mår. Vad jag äter, hur jag sover, stress och alkoholvanor, det sistnämnda troligen för att jag har dåliga levervärden. Jag har testats förut men de har inte hittat något avvikande i värdena efter prover som gjorts .Däremot så kan tjockisar ha dåligt levervärde, just på grund av att man är tjock. Dessutom så finns det andra faktorer. T.ex. så ger allergimediciner dåliga levervärden. Jag har ätit allergimedicin sen jag var fem år. Jag sitter i sådan miljö där jag andas in kemikalier som ger dåliga levervärden.
Nä, jag tror inte att det kommer att gå bra alls, såvida inte de lyssnar på mig och min kropp.
Jag vill inte gå tillbaka till den kost jag åt innan. Inte när jag mår så här bra.
Hur ska jag förklara det på ett bra sätt och ändå få hjälp? Jag tror inte jag får fortsätta programmet.
Jag har ju själv tagit tag i saken. Jag har själv börjat min viktminskningsresa,
dock inte såsom de vill att jag ska göra, men ändå. Under många år har jag dagligen haft ont i magen. Stundom molande och stundom fruktansvärd smärta. Alltid svullen mage så jag ser gravid ut.
Ingen människa är värd att leva så.
Jag har sökt hjälp oräkneliga gånger för mitt problem men det har inte tagits på allvar.
Det har aldrig hittat något fel.
Tillslut sa min kropp ifrån för några år sedan och jag hamnade på akuten.
Jag frös och mitt allmäntillstånd var riktigt dåligt. Jag hade byltat på mig flera lager ullkläder och ändå frös jag och vi vari mitten på juni, mitt i sommaren. Mina händer och fötter iskalla.
Jag frös jämt, ja ända från barnsben har jag alltid frusit.
(Bilden är från 2009 och här mår jag inte särskilt bra i magen och frusen var mitt ständiga tillstånd.)
Sköterskorna på intensiven frågade hur det var med min ämnesomsättning? Den skulle vara normal enligt mätningar förut, berättade jag för dem. Men så kom en ängel, en läkare, som lyssnade på mig. Han gav mig medicin och jag blev steg för steg bättre. Det har tagit flera år att medicinera mig rätt. Levaxin är inte så himla bra och man blir tjock av den, men jag håller mig i alla fall flytande. Allt har ju en koppling och det var nog inte förrän nu i år efter trettondagshelgen som min kropp börjar vakna till liv.
Känslan är obeskrivbar. Som ett mirakel håller på att hända. Jag vaknar piggare och jag är aldrig hungrig. Magen mår mycket bättre och jag är mycket gladare.
Inte så konstigt egentligen, då jag förr ständigt och jämt gick med magsmärtor och
frös ända in i märgen.
Det kan ju ta död på vilken glädje som helst.
/ Helén
:
:
onsdag 8 april 2015
Nyårslöften
Jag är inte den personen som brukar avge nyårslöften.
Inför 2015 så gjorde jag ett undantag.
Ett löfte jag lovade mig själv har jag redan berättat om.
Att börja dansa flamenco. Det går stapplande framåt och jag gör mig ingen brådska.
Jag förväntar mig inget under men jag kommer att fortsätta,
fast det är helt och hållet utanför min komfort zon.
Dessutom är det roligt att lära känna nya människor.
Det andra löftet.
Göra en ny fas i mitt liv och fasa ut allt som inte är bra för kroppen och själen.
Ta reda på vad som händer med den. Ge kroppen tid och omtanke.
Så efter trettonhelgen i år, tvingade jag min man att följa med på en viktresa och till ett bättre piggare liv. Hans krav var att aldrig behöva vara hungrig.
Han är aldrig hungrig numera.
Vi har börjat med en kost helt enligt LCHF.
Jag har läst spaltmeter med information och försöker hela tiden sätta mig in i det så mycket som möjligt.
Min kropp svarar bra på maten. Jag är heller aldrig hungrig. Mindre trött. Bättre i magen.
Inte ont i mina leder.
Sjukvården säger att det är farligt.
Men jag tänker ge det en chans. Om jag mår så här bra nu.
Hur kommer jag inte då må efter några månader till?
Min man har lyckats gå ner 10 kg redan. För mig går det långsammare, men jag är än så länge mest glad över hälsoeffekten och av att jag dessutom har fått en piggare man.
Jag orkar numera dansa mycket längre och jag känner mig inte som en urvriden disktrasa dagen efter.
Vad har jag att förlora? Jag menar, jag har ju så många matallergier hur som helst.
Så utesluter jag lite till för att må bättre, då tar jag den smällen.
För att inte tala om sjukvården med all dess förakt som de ger för LCHF.
Låt dem ta prover då. Inte mig emot.
Jag tål det.
Fler nyårslöften kommer, men det får räcka för idag.
Jag spar en del till längre fram.
/ Hella
:
:
Inför 2015 så gjorde jag ett undantag.
Ett löfte jag lovade mig själv har jag redan berättat om.
Att börja dansa flamenco. Det går stapplande framåt och jag gör mig ingen brådska.
Jag förväntar mig inget under men jag kommer att fortsätta,
fast det är helt och hållet utanför min komfort zon.
Dessutom är det roligt att lära känna nya människor.
Det andra löftet.
Göra en ny fas i mitt liv och fasa ut allt som inte är bra för kroppen och själen.
Ta reda på vad som händer med den. Ge kroppen tid och omtanke.
Så efter trettonhelgen i år, tvingade jag min man att följa med på en viktresa och till ett bättre piggare liv. Hans krav var att aldrig behöva vara hungrig.
Han är aldrig hungrig numera.
Vi har börjat med en kost helt enligt LCHF.
Jag har läst spaltmeter med information och försöker hela tiden sätta mig in i det så mycket som möjligt.
Min kropp svarar bra på maten. Jag är heller aldrig hungrig. Mindre trött. Bättre i magen.
Inte ont i mina leder.
Sjukvården säger att det är farligt.
Men jag tänker ge det en chans. Om jag mår så här bra nu.
Hur kommer jag inte då må efter några månader till?
Min man har lyckats gå ner 10 kg redan. För mig går det långsammare, men jag är än så länge mest glad över hälsoeffekten och av att jag dessutom har fått en piggare man.
Jag orkar numera dansa mycket längre och jag känner mig inte som en urvriden disktrasa dagen efter.
Vad har jag att förlora? Jag menar, jag har ju så många matallergier hur som helst.
Så utesluter jag lite till för att må bättre, då tar jag den smällen.
För att inte tala om sjukvården med all dess förakt som de ger för LCHF.
Låt dem ta prover då. Inte mig emot.
Jag tål det.
Fler nyårslöften kommer, men det får räcka för idag.
Jag spar en del till längre fram.
/ Hella
:
:
tisdag 12 februari 2013
Sjukstuga och inga semlor blir det
Här är det sjukstuga. Jag har fått feber, hosta, snorig och orkar ingenting.
Så jag har inte orkat baka semlor. Vilken taskig mamma jag är.
Fick en så bra idé i en av mattidningarna där man hällde hela degen i en långpanna.
Perfekt för mig som tycker att baka bullar är världstråkigt.
Men det är också väldigt praktiskt när man ska hantera en glutenfri deg.
I vanliga fall brukar jag sätta semlebullarna i bullformar men jag ska banne mig testa att göra i långpannan. Bara jag blir frisk snart.
Handarbete ligger av förklarliga själ nere och det enda som lockar just nu är sängen.
Det gör det nu igen och därför blir detta ett fotofritt och torftigt inlägg.
:
/H
:
Så jag har inte orkat baka semlor. Vilken taskig mamma jag är.
Fick en så bra idé i en av mattidningarna där man hällde hela degen i en långpanna.
Perfekt för mig som tycker att baka bullar är världstråkigt.
Men det är också väldigt praktiskt när man ska hantera en glutenfri deg.
I vanliga fall brukar jag sätta semlebullarna i bullformar men jag ska banne mig testa att göra i långpannan. Bara jag blir frisk snart.
Handarbete ligger av förklarliga själ nere och det enda som lockar just nu är sängen.
Det gör det nu igen och därför blir detta ett fotofritt och torftigt inlägg.
:
/H
:
måndag 12 november 2012
Jag lovar mig själv...
...att boka tid till min läkare.
Nu går det inte längre.
Min man tjatar på mig.
Jag är ibland så förbannat envis.
Det SKA gå. Men det gör det inte.
Nu måste jag ha mer sköldkörtel medicin.
Orken är nu helt borta.
Migränen har blivit värre.
Jag som drömmer om att dansa flera timmar i sträck på nattklubbar i havanna.
Leva på ris, svarta bönor, frukt, grönsaker och rom. Det är bara att glömma!
Orkar jag två timmar dans på en dag är det bra.
Dagen efter mår jag jättedåligt.
Att ta mig upp från källaren två trappor är en bedrift.
Det står inte rätt till.
Min man är orolig.
Jag är slut i kroppen.
:
/ HElla
:
Nu går det inte längre.
Min man tjatar på mig.
Jag är ibland så förbannat envis.
Det SKA gå. Men det gör det inte.
Nu måste jag ha mer sköldkörtel medicin.
Orken är nu helt borta.
Migränen har blivit värre.
Jag som drömmer om att dansa flera timmar i sträck på nattklubbar i havanna.
Leva på ris, svarta bönor, frukt, grönsaker och rom. Det är bara att glömma!
Orkar jag två timmar dans på en dag är det bra.
Dagen efter mår jag jättedåligt.
Att ta mig upp från källaren två trappor är en bedrift.
Det står inte rätt till.
Min man är orolig.
Jag är slut i kroppen.
.
Det är det här jag vill göra!!!
Eller det här!
/ HElla
:
tisdag 6 november 2012
banankaka Gluten- och äggfri och laga yllekofta
Bananerna köper man gul gröna.
Sen får de ligga i skafferiet till de är gul bruna.
I alla fall hos oss.
Då är det himla bra att göra en banankaka av de övermogna bananerna.
De är ju dessutom extra goda och synd att slänga då jag alltid köper ekologiska bananer.
Så jag hittade på och rörde ihop en banankaka på söndags eftermiddagen.
Så här blev min:
Sen får de ligga i skafferiet till de är gul bruna.
I alla fall hos oss.
Då är det himla bra att göra en banankaka av de övermogna bananerna.
De är ju dessutom extra goda och synd att slänga då jag alltid köper ekologiska bananer.
Så jag hittade på och rörde ihop en banankaka på söndags eftermiddagen.
Så här blev min:
BANANKAKA
Med det lilla extra på söndag.
gluten- äggfri och delvis låglaktos
.
5 dl glutenfritt vetemjöl
2 tsk bakpulver
100 gram smör, smält
2½ dl strösocker av rörsocker
2 tsk vaniljsocker av rörsocker
5 st. små mosade ekologiska övermogna bananer.
rivet skal av en halv citron
100 gr hackad 70% mörk choklad
1dl. kesella
Sätt ugnen på 200 grader. Smöra och bröa ( pofiber) en rund form.
Smält smör och mosa bananer.
Blanda de torra ingedienserna.
Blanda smör, mosade bananer och
kesella bland de torra ingredienserna och
rör om till en jämn smet..
rör om till en jämn smet..
Häll ner blandningen i den bröande formen.
Grädda i ca. 30 minuter eller till provstickan är torr.
.
Här kan man stanna och äta en god kaka
, men det var söndag och då gör vi det lilla extra.
:
100gr philadelphia
1dl florsocker av rörsocker.
pressa saft av citron efter smak.
Blanda ihop.
Blanda ihop.
Bred över kakan.
:
 |
| Banankaka gluten- och äggfri. Med det lilla extra på toppen. |
Det går väldigt trögt med spedetröjan.
Eller snarare så har det varit alldeles för mycket annat.
Så den har fått vila lite.
Trots det bär jag med mig stickningen fram och tillbaka till jobbet varje dag
i hopp om att där ska bli en liten lucka över till stickning på lunchvilan.
Jag har även tagit mig an ett annat stickprojekt.
Nämligen att laga en tröja som jag stickat tidigare.
Av någon underlig anledning nöter jag tröjor i, armhålan?!?!?
Känns så tråkigt och trist att koftan bara ska ligga oanvänd
när dessutom garnet är växtfärgat av svärmor och
hon har även skickat ullen för att spinna det.
när dessutom garnet är växtfärgat av svärmor och
hon har även skickat ullen för att spinna det.
Så nu sitter jag och stickar in laglappar i armhålan på koftan
med restgarn från när jag stickade den tidigare.
Så här ser det ut hittills.
Inte så snyggt stickat,
men jag tror inte det kommer att synas så mycket.
Inte så snyggt stickat,
men jag tror inte det kommer att synas så mycket.
 |
| Räddar min stickade favorit kofta med instickad laglapp i armhålan. |
Koftans mönster hittade jag för många herrans år sen hemma hos mamma.
Mamma hade rivit ut och sparat mönstret till " Den franska lilla koftan"
Jag blev så förstjust i partierna med smockmönster.
Det har verkligen varit min favorit kofta så då det är inte konstigt att jag nött ut den.
:
HElla
:
måndag 20 augusti 2012
Min egen naturkosmetik
Nu börjar allvaret och den verkliga vardagen kryper sig in på knuten.
Imorgon börjar den yngsta i 6:an och det blir vanliga rutiner igen.
Det känns vemodigt. Som att sommarfesten är över.
Inga sovmornar längre och
det blir rutiner som måste följas.
Det avskydde jag som liten.
Inte lätt under skoltiden och
väldigt jobbigt, trots att jag aldrig skolkade,
önskade jag ibland att jag gjort det.
Jag har aldrig lärt mig att stiga upp tidigt på morgonen.
Det är så här 40+ år senare lika svårt.
Det är lite förberedleser som måste till och
vi har ägnat dagen att prata om rutinerna för veckan som kommer.
Då upptäcker Y-dott och jag att Kropps-/ intimtvålen är slut.
Det blev att hastigt och lustigt ställa sig och röra ihop en tvål.
2 liter blev gjort idag och det kommer att räcka ett tag in på hösten.
I ett led att bidra med en giftfri miljö för mig och
min familj så försöker jag göra allt som vi kan tänkas använda för kropps - och hårvård.
Jag har nu tre saker som jag inte gör själv. ( som jag kan komma på nu.)
Deodorant, parfym och tandkräm.
Tills för för lite mer än vecka sen d.v.s.
Hittade en sajt som visar hur du lätt kan göra en bra och
effektiv deodorant utan giftiga tillsatser.
Jag har använt apotektets Bats i många år.
Jag tycker den har funkat bäst.
Dock inte så bra för kroppen.
Den innehåller aluminiumklorid.
Det var med stor skepsis som jag nu tog mig an att göra egen deodorant.
Ingredienserna är så enkla att det lätt går att plocka ur skafferiet och kylskåpet.
kokosfett, bakpulver och majsstärkelse. Det är basen.
Det är allt om man vill ha ett effektivt och fungerande deodorant.
Ev. lite doft tillsatt.
Se länken nedan hur du går tillväga.
http://smasteg.nu/ett-snabbt-saett-att-goera-egen-deo
( Här finns även andra bra tips för den miljömedvetne.)
:
Jag är för att exprimentera med recept och
gick även denna gång ett steg längre.
Jag tillsatte några droppar farnesol.
Bytte ut majsstärkelsen mot rismjöl och
så hade jag ett doftande ekologiskt kokosfett.
Tillsatte några droppar eterisk olja av ros.
Så här i efterhand är nog majsstärkelsen bättre.
Den är mer finmalen än rismjöl.
Men jag är allergisk mot majs,
så det finns inte hemma i skåpen.
Det man också kan tänka på är
att göra hälften av mängden av receptet.
Jag gjorde hälften.
Det är väldigt drygt och man bör förvara det i kylskåpet
mellan varje gång man använt deodoranten.
Det blir "rinnigt" av att stå framme.
Jag har bevis på att det verkligen fungerar.
I och med min förkylning så har jag mest legat och
ynkat mig i sängen.
Så duscha blev det inte på tre och en halv dag.
Usch, jag vet, inte så najs.
Fick i alla fall testa deodoranten.
Kan säga att efter dag tre,
då var det dags att ställa sig under vattenkranen.
Men då hade det faktiskt varit luktfritt i armhålorna
i 3 och en halv dag.
Så nu köpes det inte deodorant mer.
Jag plockar allt från skåpen hemma och
gör egen hädanefter.
Billigt är det ju också och giftfritt.
:
/ Hella
:
Imorgon börjar den yngsta i 6:an och det blir vanliga rutiner igen.
Det känns vemodigt. Som att sommarfesten är över.
Inga sovmornar längre och
det blir rutiner som måste följas.
Det avskydde jag som liten.
Inte lätt under skoltiden och
väldigt jobbigt, trots att jag aldrig skolkade,
önskade jag ibland att jag gjort det.
Jag har aldrig lärt mig att stiga upp tidigt på morgonen.
Det är så här 40+ år senare lika svårt.
Det är lite förberedleser som måste till och
vi har ägnat dagen att prata om rutinerna för veckan som kommer.
Då upptäcker Y-dott och jag att Kropps-/ intimtvålen är slut.
Det blev att hastigt och lustigt ställa sig och röra ihop en tvål.
2 liter blev gjort idag och det kommer att räcka ett tag in på hösten.
 |
| Nej, det är inte sockerkakssmet. Det är 2 liter hemmagjord flytande dusch-/intimtvål. |
I ett led att bidra med en giftfri miljö för mig och
min familj så försöker jag göra allt som vi kan tänkas använda för kropps - och hårvård.
Jag har nu tre saker som jag inte gör själv. ( som jag kan komma på nu.)
Deodorant, parfym och tandkräm.
Tills för för lite mer än vecka sen d.v.s.
Hittade en sajt som visar hur du lätt kan göra en bra och
effektiv deodorant utan giftiga tillsatser.
Jag har använt apotektets Bats i många år.
Jag tycker den har funkat bäst.
Dock inte så bra för kroppen.
Den innehåller aluminiumklorid.
Det var med stor skepsis som jag nu tog mig an att göra egen deodorant.
Ingredienserna är så enkla att det lätt går att plocka ur skafferiet och kylskåpet.
kokosfett, bakpulver och majsstärkelse. Det är basen.
Det är allt om man vill ha ett effektivt och fungerande deodorant.
Ev. lite doft tillsatt.
Se länken nedan hur du går tillväga.
http://smasteg.nu/ett-snabbt-saett-att-goera-egen-deo
( Här finns även andra bra tips för den miljömedvetne.)
:
Jag är för att exprimentera med recept och
gick även denna gång ett steg längre.
Jag tillsatte några droppar farnesol.
Bytte ut majsstärkelsen mot rismjöl och
så hade jag ett doftande ekologiskt kokosfett.
Tillsatte några droppar eterisk olja av ros.
Så här i efterhand är nog majsstärkelsen bättre.
Den är mer finmalen än rismjöl.
Men jag är allergisk mot majs,
så det finns inte hemma i skåpen.
Det man också kan tänka på är
att göra hälften av mängden av receptet.
Jag gjorde hälften.
Det är väldigt drygt och man bör förvara det i kylskåpet
mellan varje gång man använt deodoranten.
Det blir "rinnigt" av att stå framme.
 |
| Här är mina deodoranter, tre av fyra. Jag har fyllt upp massan i en större variant av cerathylsa. |
Jag har bevis på att det verkligen fungerar.
I och med min förkylning så har jag mest legat och
ynkat mig i sängen.
Så duscha blev det inte på tre och en halv dag.
Usch, jag vet, inte så najs.
Fick i alla fall testa deodoranten.
Kan säga att efter dag tre,
då var det dags att ställa sig under vattenkranen.
Men då hade det faktiskt varit luktfritt i armhålorna
i 3 och en halv dag.
Så nu köpes det inte deodorant mer.
Jag plockar allt från skåpen hemma och
gör egen hädanefter.
Billigt är det ju också och giftfritt.
:
/ Hella
:
tisdag 4 januari 2011
Vad som kanske händer år 2011.
Jag tänker inte blicka bakåt. Det som är gjort är gjort. Det kommer aldrig igen. Men idéer och kreativitet i någon slags form blir det detta året också.
Dansen kommer att ta upp en del kvällar i veckan. Men så är det min motion. Det blir salsa, samba och Argentinsk tango. Sen hoppas jag att vi får upp en lärare i bachata i vår. Det skulle vara kul att lära sig mer av den dansen.
Äntligen har det lossnat för mitt och min systers företag och det strömmar in jobb igen. Jag kan inte med ord beskriva hur Umeå Kommun kan göra oss företagare besvikna. Men om det kan jag berätta en annan gång.
Vi kommer att få hjälp av en snickare med att bygga om i lokalen och idéer finns på hur där tillslut kommer att se ut.
Jag tycker det ska bli så roligt!
Tänkte försöka mig på att gå ner några kilo. Vet inte riktigt vad jag ska dra in på, men jag ska ta tag i det detta år. Tips önskas! Att vara allergisk mot en massa födoämnen krånglar till det ytterligare.
Jag har skrivit om mina allergier förut.
Har låg ämnesomsättning och får medicin för det. Dock är inte medicin nivån faställd så jag hoppas det ska bli så detta år. jag har nu ökat en tredje gång i dos storlek av levaxin och jag känner mig bättre. Men där krävs nog lite till känner jag i kroppen. Om jag ska blicka tillbaka på något så är det nog den läkaren som tog mig på allvar. Det jag kommer att bära med mig in i 2011.Jag är honom evigt tacksam.
Kommer att tänka ännu mer ekologiskt.Skrivit om stevia. Ett naturligt sötningsmedel. Har fått förfrågan om tugummi med stevia. Nu när jag skulle leta reda på sidan hittar jag inte just den sidan.
Men jag har hittat dessa:
http://web.aroha.se/chicza.php som är gjort av chiza ,ska vara helt naturligt.
http://www.vitacost.com/Stevita-SteviaDent-trade-Peppermint Det är också en naturligt,men varför maltitol?Maltitol är gjort av stärklesle, men vilken stärkelse?
Sockeralkoholer är inte bra för kroppen. Likaså Xylitol finns med!?!
Har också läst någonstans att det finns sockerfria tuggummin på arabiska mataffärer. Turkiska och så ska det finnas en annan sort. Har inte själv kunnat kolla om det finns. Men tänker ta mig en sväng i Umeå för att titta.
Har en massa kläder jag vill sy. Salsa- tango- och sambakläder. Ja, sen så vanliga kläder också. Sticka, virka och brodera kommer jag också att göra.
.
De här vackra kläderna hittade jag på en postorderfirma.
Väldigt läckra!
Dags att bläddra bland mina mönstertidningar. Kanske hittar jag något liknande att sy själv?
firman har fantastiska kläder från olika tidsepoker men ny producerat.
Dansen kommer att ta upp en del kvällar i veckan. Men så är det min motion. Det blir salsa, samba och Argentinsk tango. Sen hoppas jag att vi får upp en lärare i bachata i vår. Det skulle vara kul att lära sig mer av den dansen.
Äntligen har det lossnat för mitt och min systers företag och det strömmar in jobb igen. Jag kan inte med ord beskriva hur Umeå Kommun kan göra oss företagare besvikna. Men om det kan jag berätta en annan gång.
Vi kommer att få hjälp av en snickare med att bygga om i lokalen och idéer finns på hur där tillslut kommer att se ut.
Jag tycker det ska bli så roligt!
Tänkte försöka mig på att gå ner några kilo. Vet inte riktigt vad jag ska dra in på, men jag ska ta tag i det detta år. Tips önskas! Att vara allergisk mot en massa födoämnen krånglar till det ytterligare.
Jag har skrivit om mina allergier förut.
Har låg ämnesomsättning och får medicin för det. Dock är inte medicin nivån faställd så jag hoppas det ska bli så detta år. jag har nu ökat en tredje gång i dos storlek av levaxin och jag känner mig bättre. Men där krävs nog lite till känner jag i kroppen. Om jag ska blicka tillbaka på något så är det nog den läkaren som tog mig på allvar. Det jag kommer att bära med mig in i 2011.Jag är honom evigt tacksam.
Kommer att tänka ännu mer ekologiskt.Skrivit om stevia. Ett naturligt sötningsmedel. Har fått förfrågan om tugummi med stevia. Nu när jag skulle leta reda på sidan hittar jag inte just den sidan.
Men jag har hittat dessa:
http://web.aroha.se/chicza.php som är gjort av chiza ,ska vara helt naturligt.
http://www.vitacost.com/Stevita-SteviaDent-trade-Peppermint Det är också en naturligt,men varför maltitol?Maltitol är gjort av stärklesle, men vilken stärkelse?
Sockeralkoholer är inte bra för kroppen. Likaså Xylitol finns med!?!
Har också läst någonstans att det finns sockerfria tuggummin på arabiska mataffärer. Turkiska och så ska det finnas en annan sort. Har inte själv kunnat kolla om det finns. Men tänker ta mig en sväng i Umeå för att titta.
.
Har en massa kläder jag vill sy. Salsa- tango- och sambakläder. Ja, sen så vanliga kläder också. Sticka, virka och brodera kommer jag också att göra.
.
De här vackra kläderna hittade jag på en postorderfirma.
Väldigt läckra!
Dags att bläddra bland mina mönstertidningar. Kanske hittar jag något liknande att sy själv?
firman har fantastiska kläder från olika tidsepoker men ny producerat.
Här är några kläder jag inspireras av från denna firma
Ser fram emot vårkollektionen.
Röd manchesterkavaj för skridskoåkning.
Under den Viktorianska eran d.v.s.
 |
| Mönsterstickad kofta. |
 |
| ¨Frackväst för damer |
Men där finns ännu fler plagg jag suktar efter.
Ska rent av börja bläddra i mina tidningar nu.
.Avlsutar med denna smäktande tangomusik.
Zarah Leander
:
/H
:
söndag 23 maj 2010
Min blogg är 1 år. Grattis till mig själv.
" I mitt nästa blogginlägg kommer jag att lotta ut
det här Sambainspirerade väsk- eller hårsmycke"
Men är du intresserad nu så går det bra att lämna en kommentar
redan i detta inlägg."
Året har gått fort. Det har väl inte blivit så många inlägg som jag tänkt mig. Det är svårt att veta vad jag vill skriva om.
Jag har några få besökare. det ser jag på min besöksräknare. Roligt om ni följer bloggen trots att ni aldrig lämnar en kommentar. Den får leva sitt eget liv.
De som gillar det jag skriver får stå ut med det eller hoppa till en annan blogg.
Med respekt för min familj har jag valt att inte sätta namn eller bilder på oss. Det känns ännu för skrämmande. Några som följer vet säkert redan vem jag är trots att jag inte har någon bild på mig. Är det någon trägen som letar, kan nog denne lista ut det på ett eller annat sätt. Det kan jag tycka är lite ruskigt med en egen blogg.
Annars så var tanken med bloggen mest att försöka samla recept för allergiker och mat överkänsliga. Det har blivit mycket annat från min och Y-dotts vardag.
Något som jag kan berätta är att min mage håller sakta men säkert bli bättre.
Har äntligen mött en läkare som tagit mig på allvar.
Det är så man skulle vilja säga det till honom varje dag hur tacksam jag är,
att han lyssnade på mig.
Han såg och hörde mitt problem och så fick jag mirakelmedicinen "Levaxin".
Tänk nu är jag inte lika trött längre, hjärtklappningarna är borta och framförallt min magsmärta håller på att försvinna. Jag har inte haft migrän på två månader och min molade huvudvärk infinner sig inte lika ofta.
.
Jag fick den här medicinen genom en akutläkare, så jag hoppas att den läkare som tar sig an mig på ett återbesök på vårdcentralen, verkligen lyssnar på mig. Jag gruvar att behöva sätta min fot där. Fick en bra läkare men de byter patienter emellan läkare som kreatur, så nu stämmer mitt födelsedatum inte längre med hans patienter, så nu vet jag inte vem jag får.
.
Man ska behöva berätta om sin historik och kämpa för att få hjälp. Jag menar jag kommer ju inte dit för att jag mår bra, utan för att jag mår dåligt och är sjuk. De måste ta människor, framförallt kvinnor mer på allvar. Tänk att jag gått i tio år, TIO ÅR, utan att få hjälp och så hittar jag rätt läkare och får medicin efter två veckor. Och allt beror på att min ämnesomsättning är för låg, men inte tillräckligt låg för en överläkare på Universitetsjukhuset i Umeå ska skriva ut ett recept! Tänk vad mycket enklare det varit om någon gett mig en låg dos för tio år sedan så hade jag sluppit gå igenom alla dessa år med att konstant må dåligt och vara så himla oförklarligt trött. Det borde vara ett fall för LEX- Maria.
Man ska behöva berätta om sin historik och kämpa för att få hjälp. Jag menar jag kommer ju inte dit för att jag mår bra, utan för att jag mår dåligt och är sjuk. De måste ta människor, framförallt kvinnor mer på allvar. Tänk att jag gått i tio år, TIO ÅR, utan att få hjälp och så hittar jag rätt läkare och får medicin efter två veckor. Och allt beror på att min ämnesomsättning är för låg, men inte tillräckligt låg för en överläkare på Universitetsjukhuset i Umeå ska skriva ut ett recept! Tänk vad mycket enklare det varit om någon gett mig en låg dos för tio år sedan så hade jag sluppit gå igenom alla dessa år med att konstant må dåligt och vara så himla oförklarligt trött. Det borde vara ett fall för LEX- Maria.
.
Men just nu är jag bara tacksam. Jag är tacksam för att en läkare lyssnade på mig och tog mina besvär på allvar. Den läkaren har för alltid en särskild plats i mitt hjärta.
Men just nu är jag bara tacksam. Jag är tacksam för att en läkare lyssnade på mig och tog mina besvär på allvar. Den läkaren har för alltid en särskild plats i mitt hjärta.
.
Att en liten ynka tablett om dagen ska göra
mitt och min familj liv så mycket enklare.
.
/H
:
.
torsdag 22 april 2010
Något bra för en allergiker....
....som jag är.
Min man är den som till 80% handlar mat hemma hos oss. Har blivit så. Jag avskyr att gå på mataffärer.
Dessa produkter hittade min man på mataffären sist han handlade. Han hade gjort en gudomligt god skagenröra till jag kom hem från jobbet.
Det är kaviar gjort på tång.
Produkten heter ABBA Caviart finns både svart och röd tångrom.
Titta gärna på deras hemsida.
Det öppnar fler möjligheter till maträtter för mig.
Kan ju inte äta fisk eller inte då heller rom.
Är ju väldigt bra för miljön också.
Tur att det kommer nya produkter.
.
.
/H
.
.
Titta gärna på deras hemsida.
Det öppnar fler möjligheter till maträtter för mig.
Kan ju inte äta fisk eller inte då heller rom.
Är ju väldigt bra för miljön också.
Tur att det kommer nya produkter.
.
.
/H
..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)