Snart 3 år med LCHF och 6år med hypotyreos som diagnos

Allt hänger ihop. Kosten och mediciner.
Tänk, alla kvällar som jag legat och forskat om min sjukdom både på nätet och i böcker.
Så lite information man får av sjukvården. Vansinnigt att de inte vet mer än så.
Eller bryr sig.

Så mycket bättre livskvalité jag fått nu när jag självmedicinerar mig med de mediciner jag behöver.
Ingen som inte upplevt det själv, kan föreställa sig hur det är att behöva frysa.
 Jag har aldrig svettats under hela min uppväxt, jag har inte börjat svettas förrän jag började med rätt medicin och rätt mat. Att vara varm i kroppen är en lyx som jag längtat efter hela mitt liv.

Tröttheten är en annan sak. Den har också förbättrats.
Det är tack vare mina mediciner som jag äter idag.
Att vakna före väckarklockan har inte jag gjort någon gång under alla år i mitt liv.
Jag var trött när jag vaknade på morgonen och trött när jag gick i säng.
Min nattsömn var inte heller bra.
Rätt medicin och rätt mat har gjort mig mycket bättre.

Sen så är det all stress jag utsatt mig för under dessa år.
 Framförallt stressat kroppen med fel mat och med fel, eller ingen medicin.
 Snart tre år med LCHF har gjort mig bättre. Ekologiskt också och lagat från grunden.
Med tanke på att jag ätit fel mat i över 45 år så vet jag att det tar några år till innan kroppen helt har reparerat sig.
Det  blir inte bättre av att jag gått utan medicin som skulle kunnat bota min sjukdom mycket tidigare.
Tänk om jag hade fått medicin mot hypotyreos för många, många år sedan.
 Då hade jag inte behövt frysa så förbannat och jag hade kunnat hålla vikten utan att samla på mig myxödem som i sjukvården anses och misstas som fetma. Jag var enligt sjukvården fet, lat och åt godis hela dagarna. Så himla fel.

Så mycket vetediet, light produkter och fiberbröd ,fasta, självsvält, viktväktarna, dieter som jag utsatt min kropp för är helt vansinnigt. Jag har tränat som en galning för att kunna få ner vikten några gram.
Stressat min kropp med träning och utan tillräckligt med mat.
Tänk så mycket onödigt lidande, svält och hunger.
 Ändå lever vi i ett välfärdssamhälle och vi är många som svälter och tränar för att vi äter fel mat och inte får de mediciner vi behöver.
LCHF har gjort mig friskare och piggare. Det är ingen diet jag äter tillfälligt. Det är en livsstil.
Det som numera, efter tre år händer, är tyvärr ingen viktnedgång, men mäter jag med måttbandet så  försvinner det centimetrar ändå.
 Överallt förutom på magen och insidan låren.
Men det jag nu har kommit fram till är att eftersom jag varit undermedicinerad i många år,  har jag samlat på mig myxödem. Det finns på inget sätt som jag kan träna bort det som sitter på magen.
Det har jag aldrig kunnat.
 Och all denna värk i kroppen som kommit smygande under åren, den är i det närmaste helt borta nu.
Det är kosten och medicinerna som hjälp mig bli bättre.
För att inte tala om mina magsmärtor. Japp, mycket bättre de med.

Det jag nu måste stoppa i mig för att få igång och hålla igång min sköldkörtel är följande:

Naturligt sköldkörtelhormon , thyroid från ko men kommer att börja äta thyroid från gris inom kort.
Jag äter B- vitaminer, en multi som också innehåller jod och selen.
Magnesium
Kalium
Zink med gurkmeja
Gastrostin
D- vitamin
NAC-( minska myxödem)
Nu talar vi inte om några små doser utan allt i inrådan av en homiatriker.

Hypotyreos är en sjukdom som jag får leva med hela mitt liv och jag är inte ensam.
Det går många där ute som är felmedicinerade eller inte har någon medicin alls.

Jag får alltså bekosta detta själv eftersom i svensk sjukvård får man bara Levaxin utskrivet och ibland inte alls.

Men vet du, jag gör hellre detta än att bli sämre som jag annars hade blivit av, blodtrycksmediciner, statiner, insulin och levaxin.

Samt rådet att äta lågfettskost, alla sortens grönsaker ovan jord som under jord, frukter, äta spannmål,ris helst mycket fibrer, baljväxter och undvika rött kött.

Vilket skämt!
När man kan må så här bra!

Tag hand om dig och lev väl.
/ Helén

Bitterhet, butterhet och tillslut beslutsamhet, behaglighet

Som sagt, angående tidigare inlägg.
Så går man från insikt till insikt.
Man får fundera och gräma sig en stund.
Men det är inte värt att älta längre.
Vad gör det med mig som människa och
vad gör det med min kontakt med andra människor?
Det blir inte bra. Så nu slutar jag med det.
Det är så  inte värt det.

Positiva tankar och positiva handlingar.
Hädanefter är det min melodi.
Skiten brukar flyta upp och lukta till slut.
Karma, både gott och ont.

Tjong, poff, paff  och där åkte energitjuvarna ut.
Kvar finns bara lugnet och allt trevligt som händer i höst.
Det här händer:
Salsaträning på söndagar som hjälpdansare.
En glad trevlig Rueda de Casinogrupp på 10 st tjejer.
Prova- på Afrikansk dans.
Flamenco på tisdagar.
Fixa och göra fint här hemma.
Skapa med händerna.
Starta arrangemang och göra det bättre. Än så länge hemligt.
Vägen till en bättre hälsa.
Avsluta fler saker som är alldeles för energikrävande för själen och
för min familj.
För det mesta bara göra det som är kul.

Ha det gott och lev väl.

/ Helén

Dags att att ta förväl av några måsten och dåliga människor

Nu rensar jag ytterligare i min låda av uppdrag.
Förlorar troligen en vän, vilket känns jobbigt,
på grund av EN dålig människa runt omkring mig.
Denna vän , är en av många som hen " tagit" över på grund av baktaleri och
falska påståenden.
Är det värt att kämpa för?
Nej, det är det inte. Det kommer nya uppdrag, nya vänner.
Jag brukar inte ta åt mig av personer som hugger en ryggen.
Jag har kunnat gråta en skvätt och ställa mig upp igen rakryggad.
Men den här sortens människa jag råkat ut för är den värsta sorten och
det har pågått i många år.
Än en gång kliver jag åt sidan och
lämnar väg till denna fruktansvärt hemska människa.
En copycat. Tar mina idéer, mina vänner, mina uppdrag.
Tar blivande vänner, rakt framför ögonen.

Två måsten flyger sin kos ut genom fönstret.
Två adjö.
Jag går en annan väg.
Jag är lättad. 
Tack för mig.

 / Helén

Färdigstickad Pippitröja av alpackagarn och min facination för öar och fyrar

Äntligen så har min Pippitröja blivit färdig.
Ett projekt som bara skulle ta ett par månader blev till slut ett UFO som jag höll på med väldigt länge.

Det är en riktigt varm tröja i tjockt alpackagarn från dropsstudion.

Jag hårdtestade den under min fönsterputsning för någon vecka sen och jag varken frös eller svettades.
Det var inte alls en svår modell att sticka. men som vanligt kan jag inte följa mönstret och det gjorde att jag fick tänka en extra gång när jag fortskred mitt arbete.
Men nu är jag nöjd med det slutgiltiga resultatet och den åker med till Gotland på vår semester i sommar.
Här är den. Här har jag skrivit om den tidigare.
Jag började alltså med den år 2013. Snacka om lång startsträcka!

Stickad Pippitröja i Alpackagarn.

Stickad Pippitröja i Alpackagarn Varm och Skön.

Jag har en fascination när det gäller öar , helst med en fyr på ön också.
Därför blir Gotland en resa som jag länge önskat göra.
Min farfar tjänstgjorde som fyrvaktare på Hoburgens fyr på Gotland, när min pappa var barn.

En av mina barndomsminnen var våra besök hos farmor och farfar.
Farfar var då fyrvaktmästare och den sista tjänsten hade hade innan han gick i pension var att tjänstgöra på Vinga fyr.
Jag minns när vi sov i fyrvaktarbostaden i det rum som vette mot fyren.
Ett av mina starkaste minnen var hur trygg jag kände mig när ljuskäglan från fyren svepte in i rummet och lyste upp alla hörn i några sekunder.
Jag älskade att vandra runt på klipporna.
Jag älskade doften av havet och ljuden från båtarna som passerade runt ön.
Jag har återvänt till Vinga fyr för att besöka fyren och fyrvaktarbostaden.
 Farfar fotograferade väldigt mycket och en del är hans bilder som sitter i museet.
 Där finns bilder på mig och mina kusiner när vi var barn.
 En dag ska jag hyra ett rum där och sova över. Helst i fyrvaktarbostaden.
Bara för att återuppliva gamla minnen.
 http://vinga.nu/uthyrning-av-stugor/

Farfar målade tavlor också. Här är hans sista tavla som han målade.

Den blev aldrig färdigställd och dagarna innan han gick bort, målade han några penseldrag på den.
Motivet? Vinga fyr förstås. Den hänger ovanför sängen i sovrummet. Den är inte inramad och han hann aldrig singnera den.
 Jag lärde inte känna min farfar så väl. Snäll, piprökande, cigarrökande, dåligt hjärta, problem med magen som jag, målande oljemålningar, gick ner till Utkiken och snackade med lotsarna, fotograferade mycket, framkallade bilder själv, framkallningsrummet på vinden i fyrvaktarbostaden på Vinga där han tillbringade mycket tid. Om man gick upp på vinden fanns där en tavla målad som ett fönster. Den har farfar målat för att täcka över det riktiga fönstret i mörkrummet.
Min farmor var en god lyssnare trots att hon pratade mycket, hon hade humor, god berättare och en fin förebild innan demensen tog sin boning i hennes kropp. Vad jag kan sakna de där samtalen vi hade. Alla berättelser om när hon och farfar blev fästfolk. Livet på öarna. Alla bilder vi tittade på tillsammans.
Det är så otroligt fina minnen som jag bevarar i mitt hjärta.
Lev väl och ha det gott.
/ Helén

Att skapa ordning i kaoset

Jag är så himla dålig på att skapa rutiner numera.
Det var enklare när jag bodde ensam.
Men med en familj och barn så har min tidsoptimism blivit allt större med åren.
Jag har, som vanligt,  alldeles för många bollar i luften.
Något som har fått alldeles för lite uppmärksamhet är vårt hem.
Kul att fixa och skaffa roliga inredningsprylar och så,
 bygga om, måla och fixa,
men att komma mig för att städa,
har som tiden inte funnits till.
Jag är ju inte hemmafru och jag driver eget företag.
Det innebär ibland långa arbetsdagar och
 så ska man hinna med någon träning också.

Jag har haft ledigt hela förra veckan, före påsken.
Förra veckans insikt: Det är roligare att ta hand om 13 st blåa IKEApåsar med ren tvätt.
 Än 13 st med smutsig tvätt.
Inga vilodagar blev det,
 men dock en massa gjort här hemma.
Jag har börjat rensa rum efter rum och börjat putsa fönster,
laga persienner, ta hand om mina växter och
allt sådant som behöver göras för att ha ett någorlunda uppstädat hem.
Jag är inte så mycket för att skriva listor,
 jag har hittat en hemsida som heter " the flylady"
På hemsidan får du tips om vad du ska ta tag i varje dag för att hålla dammråttorna i schack.

Bild lånad från The Flylady

Jag hittade även en app som hjälp från The flylady.
Den här sidan hittade jag för många år sedan.
Nu gör jag ett nytt försök.
Provar och ser om jag även får resten av familjen med på noterna.

Det har varit gäster och goda måltider varje dag under påskhelgen,
en trevlig men inte en helg i vilandets tecken precis.
Känns som om det nästan ska bli skönt att återgå till arbetet.

Ta hand om dig och lev väl.

/ Helén 


 

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Angående tidigare inlägg så får jag meddela att jag inte slipper mitt uppdrag.
Ibland så reagerar jag tvärtom.
Istället för att hänga läpp så har jag fått förnyade krafter.
Fråga mig inte var de kommer ifrån.










Jag kan för närvarande inte berätta så mycket ännu, men det kommer, det kommer.
Ideérna sprutar i skallen och jag känner en bestämd beslutsamhet.
Som sagt, det var ju det där med att göra guld av skit.
Det är jag nog banne mig expert på.

Lev väl och må gott
/ Helén

Det här med långvarig stress och händelser i livet

Nu kommer jag att berätta om en del av mitt liv som jag hittills valt att inte skriva om och jag skriver om det i stora drag. 
 Jag känner att nu är det dags.
 Jag försöker förstå vad som händer med min kropp och det jag tänker berätta är en del av varför jag mådde som jag gjorde och varför det tar att läka min kropp.
 

Här är jag trött.

 Allt började för 24 år sedan när jag födde vårt första barn. Hon föddes med hjärtfel och under 1 år och 4 månader sov jag inte mer än ca 2- 3 timmar per natt. Tänk vad det gör med kroppen. 
Att ha ett hjärtebarn är inte helt lätt, man oroar sig över barnet samtidigt som allt man vill göra är att sova. Men det går inte för din lilla bebis behöver mat varannan timme.och skriker hela tiden för att det lilla älskade barnet mår dåligt. Trots all mat så växer hon sakta. Ett magert pyre med våldsam aptit. Vi väntar på operation och jag byter sängkläder och pyjamas en till två gånger varje natt och byter kläder på henne flera gånger om dagen för att hon svettas så mycket. 
Jag driver eget företag och jag ska vara där några timmar per dag. Fast jag egentligen inte orkade.
Vi nattvandrar med bebis gata upp och gata ner för då får HON sova alla fall. 
Vi tillbringade många timmar på barnhjärtmottagningen med ekg och ultraljud. Hon får medicin som gör att hon lugnar ner sig något. Jag börjar ge välling för jag hinner inte producera bröstmjölk i den takt som hon vill äta,  men inte fick jag sova för det. 
Ovanpå detta pajar min mage ihop och jag försöker få hjälp genom sjukvården som bara avfärdar mig med att det är så här under småbarnsåren. Då är hon fyra månader. Men jag gav inte upp och fick till slut testa för laktosintolerans  efter två år och det visade sig att så var fallet. 
Jag fick då lära mig att äta Laktosfritt. Vad kan man då äta? 

Det blev operation till slut och flickan tillfrisknande och jag någorlunda själv. All övervikt som jag bar på lyckades jag gå ner, men det tog över ett år och två månader men magen blev inte bättre.
Sömnen blev inte bättre den heller.. Jag sov fortfarande väldigt oroligt och var ständigt trött. 
 Det blev några kämpiga år med företaget.

 Efter åtta år beslöt vi oss för att skaffa ett barn till. 
Vi började leta hus i samma veva. Jag och min syster startade företag tillsammans och vi flyttade firman till Umeå. Vi jobbade 6 timmar med annat jobb och 4- 5 timmar med vårt eget. 
Under denna tid skaffade jag och min man vårt andra barn. 
Hon föddes och vi fick träffa läkaren på BB avdelningen och vi fick göra om samma procedur en gång till!
 Ner till barnhjärtmottagningen. 
Det blir  ekg.,ultraljud och vi får beskedet att hon hade samma typ av hjärtfel. 
 Då orkade inte min kropp längre och jag grät nog i över ett dygn. Min man packade ner den lilla tösen i barnvagen och gick ut på promenad så jag fick vara ifred i några timmar. Man borde vara mer stark eftersom man har erfarenhet. Allt jag såg framför mig var alla sömnlösa nätter igen och all oro. Kroppen är ju inställd på att ta hand om sitt barn och det gör man. 
Det blev ett tufft år till med sjukhusbesök, nattpassning ,sömnlösa nätter och klädbyten. Denna gång kunde jag i allafall vara hemma och vara mammaledig. Men min kropp sa ifrån ordentligt och jag mådde mycket dåligt. 
Jag började försöka få hjälp från sjukvården igen och fick träffa en dietist och började utesluta födoämnen. Blev lite bättre men det blev ett år med innehållsfattig kost.
 Flickan blev opererad och tillfrisknande fort. Jag återgick till jobbet och firman igen. Köpte hus.
Vi började få snurr och fick fler jobb på firman. Lokalen vi hyrde blev för liten. Så vi fick tag i en större lokal. Jag har aldrig varit med om mobbing på en arbetsplats men både jag och min syster blev utsatta. Vi flyttade och bytte lokal och gick ner i arbetstid och fick de sämsta tänkbara skitjobben. Under tiden så började jobben strömma in på vårt företag så vi beslutade att säga upp oss från vårt fasta jobb. 
Det blev en stor lättnad för oss båda.

 Jag tränade mycket och åt nyttigt, men varken magen, min kropp eller vikt hängde med längre. 
Jag gick inte ner i vikt och mådde skitdåligt. Jag fick erbjudande om antidepressiva medel.
 Men jag var inte deppig! 
Jag hade ju ont i magen och frös jämt. 
 Till slut orkade jag inte längre och hamnade på akuten.
 De tog prover och jag hade låg kroppstemperatur mitt i högsommaren. 
Jag hade ullkalsonger, ullsockar, dubbla tjocktröjor, vantar.
 Då fick jag äntligen hjälp efter att ha kämpat tio år med sjukvården. 
Jag fick Levaxin och kroppen började äntligen vakna till liv. 
Jag har ärftlig hypotyreos. 

 Mina älskade underbara flickor är friskförklarade sedan många år tillbaka och det är det viktigaste.

Jag skiter egentligen i att vikten envisas med att långsamt gå ner.
Jag har min LCHF mat, min livsstil och nu börjat jag även med naturligt sköldkörtelhormon ovanpå alla mina livstilsförändringar.
 Det är nu dags att jag börjar mår bra och jag är på god väg. 

Så innan du dömer en människa, du vet inte vad denne har fått och får gå igenom. 
Nu vet du lite om mig.


 Ha hälsan och må gott. 
 Helén

Min viktnedgång och lärkarvård kontra LCHF

Jag har nu brutit tystnaden på beteendemedicin där jag nu varit med ett halvår och
 numera säger jag exakt vad jag tycker.
Ett år med LCHF har gett resultat. Jag är säker på min sak.
Jag mår mycket bättre och har sällan eller aldrig värk.
Attityden har också förändrats bland de som är med.
De intresserar sig mer för vad jag har att berätta.
Jag poängterar gång på gång att jag inte går på en diet, utan att jag har ändrat livsstil.
 T.o.m. så har de ändrat attityd när det gäller det  goda och onda kolesterolet.
Förut fick vi veta att allt kolesterol är dåligt för kroppen.
Men nu på senaste mötet fick vi en förklaring att det goda kolesterolet åt upp det onda och
att ha gott kolesterol är ganska bra att ha ändå.
Något som också förändrats är attityden gentemot kolhydrater.
Man sa på senaste mötet att även försöka minska på kolhydraterna också.
 Där de ännu inte lyssnar är intaget av fett.
jag ser en ljusning även på den fronten.
 Jag kan säga att det är revolutionerande att höra detta och
jag blir glad att jag snart kanske inte är en envis outsider längre.
Det är bra att sjukvården ser saker och ting från en annan vinkel.

Min sömn håller sakta på att bli bättre och bättre.
Jag testar mig fram och provar olika sätt att komma till ro på kvällen.
Denna veckan har jag testat att ta mitt L-glycin en ½ tsk pulver och
en kopp starkt hallonbladste tidigare på kvällen.
Jag tar som tillskott D-vitamin och Multi B-vitamin och så mitt piller Levaxin.
Det har fungerat bra och jag har faktiskt börjat känna mig trött mycket tidigare på kvällen.
Att jag kommer mig i säng före tolv är faktiskt en bedrift värd att nämnas för att vara mig.
Eftersom jag kliver upp halv åtta på morgonen så får jag ca. 2 timmar mer sömn än tidigare.
Jag får alltså 7-7½ timmes sömn. Fantastiskt!
En annan sak jag har gjort och som jag inte berättat här tidigare är att tar på mig sockar på kvällen när jag ska sova. Dels har vi kallt på golven hemma och fötterna blir kalla men också för att inte gosa med fötterna i lakanet.
Sover jag med sockar så håller jag värmen bättre och kommer på grund av detta bättre till ro.
Tänk vad små förändringar kan göra.

En annan sak som är en klar förbättring är min mans snarkande. Han har nästan slutat helt och numera är snarkningarna snarare viskningar än en orkan i örat.

Jag försöker hitta förändringar till min man också och
vi testar oss fram för att han också ska må bättre.
Han har fått en fantastisk viktnedgång och blivit piggare på kuppen av LCHF.
Han har dock haft problem med sitt blodtryck och
 LCHF har inte riktigt hjälp till att få ner det till en bra nivå.
Det som däremot hände när han började med blodtrycksmedicin, var att blodtrycket sjönk till ett normalt värde ganska snabbt. Doktorn hade aldrig varit med om ett så snabbt resultat. Han jublade och skrattade för att han fick sådana bra resultat.
 Min man äter D- vitamin, L-glycin och Arginin som tillskott. Allt för att kroppen själv ska klara av att sänka blodtrycket utan mediciner i framtiden. Vi får se vad som händer.
 Arginin äter han för att få igång testosteronet i kroppen.
 Han jobbar i plastindustrin och jag har läst att plaster innehåller ett ämne som liknar östrogen.
 Om en man har för lågt testosteron mår han inte bra. Jobbet han har innebär tunga lyft och väldigt hårt kroppsarbete och det ska tydligen räcka för att öka testosteron värdena i kroppen.
Men min egen teori är att han inte får tillräckligt och att ariginin hjälper honom med det där sista som behövs för att få upp värdena. Vi får se om jag har rätt.
 

Klematis som klänger på vår husvägg.

Så har jag då stressen att hantera. Det är betydligt bättre nu.
Jag blir hjälp av att få sova på natten och så hjälper L-glycin till också.
Vi gör små förändring en efter en hemma och jag delegerar jobben bättre.
Vi är ju faktiskt tre vuxna och en tonåring som kan hjälpas åt.
På jobbet gör vi också små förbättringar för att minska stress, göra dagen mer effektiv och arbetsdagen lättare.
Men nu får det räcka.
Jag får skriva om det en annan gång.

/ Helén
:
:

Vårens aktiviteter

Man blir så glad och inspirerad när våren börjar nalkas och energin är på topp.
Jag blir också så glad att jag fann LCHF som nu har blivit min nya livsstil.
Det har blivit så många positiva effekter på min kropp och en bonus är min viktnedgång.
Men för övrigt så märker jag att min ork att röra på mig börjar komma tillbaka.
Vad sägs att en söndag dansa intensivt i 4½ timme med dans?
Hade detta varit för ett år sedan så hade jag knappt orkat ta mig upp ur sängen dagen efter
och värk i kroppen och trött som bara den.
Men den här träningen gav mig istället träningsvärk och ny energi. Det blev roligt igen.
Detta bådar gott inför detta årets planer på träningsfronten.
Jag har långsam viktnedgång och det vet jag att så fungerar min kropp.
Det går väldigt långsamt. Vet inte hur mycket min hypotyreos som orsakar detta.
Skulle vara intressant att veta. En dag har jag kanske svaret på den gåtan.
Sjukvården är inte mycket till hjälp när det gäller den biten. Skulle hemskt gärna vilja prova amour thyroid. Naturlig thyroid. Men detta måste man söka licens på i Sverige för att använda vilket inte läkare är så pigg på att göra därför att medicinen är för dyr.
Men jag hoppas på att min komplettering med styrketräning ska öka förbränningen i kroppen och skynda på min viktnedgång ytterligare.

Jag älskar att utmana mig själv och vidga mina vyer. Så i vår har jag anmält mig till en kurs i körsång. Jag har alltid tyckt om att sjunga, men alltid varit för blyg. Nu så här på äldre dar tar jag mig i kragen och gör slag i saken. Jag har tyckt att min röst inte hållit på senare år och varit skrovlig. Men numera har det hänt något och jag känner mig säkrare. Så därför vågar jag nu ta steget att testa detta.

Sen har jag mina projekt på mitt arbete som är så kul att jobba med.
Det är lite hemligt fortfarande men när rätt tid kommer, ska jag berätta.
Så mycket kan jag berätta att projektet har medfört att jag får sätta mig in i ny teknik.
Mycket intressant och mycket roligt då jag gör detta tillsammans med min man.

/ Helén

Att få bukt med sömnen och egengjord teblandning

Nu till Min svåraste utmaning.
 Jag har som bekant stora problem att komma mig i säng på kvällen.
Kvalitén på sömnen har inte varit den bästa heller på sista tiden.
Så förra året på senare delen av hösten klickade jag hem ett pulver som heter L- glycin.  jag ville testa om det skulle fungera på mig.
Jag började med en halv tesked och tyckte att det inte riktigt hjälpte så jag ökade dosen till en hel tesked. Men det gick inte alls. Jag blev alldeles för trött dagen efter så jag gick ner till en halv tesked igen, men samtidigt gjorde jag mig en stark kopp av hallonbladste och det har visat sig vara en bra kombination för mig.
L-glycin hjälpte mig också att inte vara så stressad. Vilket var superbra under hela december. Jag kunde jobba mer fokuserat och lugnare.

Jag plockar själv mina växter och torkar till teerna.
Det är som kallast just nu här i norr så ikväll tog jag fram teburken med sommarte jag gjort av olika torkade växter från trädgården.
Kändes härligt med alla sommarens dofter och smaker.
 Väldigt skönt att veta att vi nu går mot ljusare tider och
en ny sommar kommer igen om ca fyra månader.

Sommaren 2015 ☕ teblandning av

 torkade växter plockade 

i min trädgård. 

: Helén

Jul i vårt hus och mitt sätt att få det lite lugnare.

Snart nalkas julen även i vårt hus med allt vad det innebär.
Jag har sänkt alla krav rejält för att helt enkelt slippa stressa före jul och runt julen.
Jag beundrar dessa fina mysbloggar och allt de hinner med men vår familj gör julen på vårt sätt.
Under årens lopp kommer där fram mindre och mindre julprydnader, t.ex.
Eftersom jag är allergisk så bakar jag mindre numera.
Barnen är så pass stora nu, så de bakar det de vi ha själva.
Jag kommer att göra lite rawfood godis som är LCHF vänligt, har jag tänkt, men det är allt.

Varje år är vi många som firar jul tillsammans, men vi har under många år julknytkalas.
Man gör några maträtter var och det blir oftast ett spännande julbord med några annorlunda och några traditionella maträtter.
Vi har för det mesta firat julen hemma hos oss,
men som förra året firar vi hos svärmor detta året med.
För min del minskar det min julstress ytterligare. Jag behöver inte plocka och städa så infernaliskt innan julafton utan jag kan ta det allt eftersom jag har tid.
Vi ger inte varandra julklappar heller, ja, förutom barnen då förstås. Det gör att man slipper ut och handla en massa. Vi satsar hellre på att umgås och äta gott.
På juldagen kommer vi att spela julklappsleken med en julklapp som kostar max 50 kronor bara för att det är skoj och sen gör vi en önskerepris på julmaten.
Allt detta gör att jag kan koncentrera mig på företaget och jobba undan en massa reparationer innan julledigheten och det i sin tur minskar julstressen ytterligare. Jag behöver då inte åka och jobba i mellandagarna,utan jag kan vara ledig och göra annat hemma istället. Det är vad jag strävar emot i alla fall sen får vi se hur det ser ut när julafton kommer och hur jag ligger till med jobbet då.
Det är inte alltid lätt att driva eget företag,
men jag tycker det går bättre nu när barnen är större på alla plan.
Småbarnstiden som kvinnlig egenföretagare var ingen dans på rosor direkt.
/ Helén

Umeågalan 2015 som nominerad.

Jag var där. Min syster var där.
Vårt företag var nominerade till ett pris som delades ut av Umeå Fabriks- och Hantverksförening.
 Priset gick till ett annat företag, men det är ägarinnan till det företaget väl förtjänt av. Jag är glad för hennes skull.
Det fantastiska är att det var tre företag med kvinnliga ägare som var nominerade till detta pris i år.
Jag och min syster känner oss verkligen hedrade att av vi blivit nominerade och vi har inte riktigt fattat vidden av detta förrän så här efteråt.

Jag fick en sån kickstart och inspiration av denna dag. Vi har knutit nya kontakter och lärt känna två fina kvinnor som strävar på med ambitioner med sina företag såsom vi gör.
Jag blir så glad och upplyft. Jag är så trött på avundsjuka och skitsnack.
Varför inte glädjas av andras framgångar?
Du har två händer och precis lika mycket förutsättningar att lyckas.
Man måste bara tro på sig själv och tro på det man gör.
Vi har inte på något vis nått till den punkten då vi känner som om vi lyckats helt, men vi är en bra bit på väg. Under tiden så ska vi lyfta andra företagare, speciellt kvinnliga och själva sträva till det mål vi bestämt oss för. Jag ser fram emot framtida projekt. Det kommer att bli spännande och roligt.

Vi fick lyssna till föredrag av två inspirerade företagsledare. Känns t.ex. Percy Barnevik bekant?
Han har på äldre dar skapat en fantastisk organisation, Hand in Hand, som hjälper hela byar ur fattigdom.
Han ser till att där skapas entreprenörer och de är alla kvinnor.
Han tycker att männen är lata, super och spelar. Kvinnor är mer ansvarstagande.
Kvinnor tar inga stora risker och ser till att deras företag blir solida vilket hjälper deras familjer ur fattigdom och barnen kan gå i skolan.
Det gäller inte bara i fattiga länder som kvinnor är bra entreprenörer..
Kvinnor är överlag mer ansvarstagande när det gäller att sköta ett företag.

Där sitter vi i vår verkstad, vårt företag och strävar på med vårt arbete. Man blir som i en bubbla.
Vi har fått höra från många att det är ett utdöende yrke vi jobbar med. Men vi har hela tiden sett en annan trend i vår verkstad och envist jobbat på med vår profil.
 Jag är glad att vi inte lyssnat på olyckskorparna.
Jag är glad att vi tror på oss själva, på varandra, på vårt företag och vårt hantverk som urmakare.
:
/ Helén

Viktresa pågår mot ett lättare liv

Sakta men säkert går jag ner i vikt. Det tar tid och jag måste hela tiden ha en strikt LCHF diet.
Inte blir det bättre av min hypotyreos som jag medicineras för och Levaxin är ingen en bra medicin.
Jag kan inte åka ut på något sidospår alls och jag måste tänka mer fett hela tiden för jag äter troligen alldeles för lite fett. Jag hamnar lätt i tankarna med vanligt kost och diettänk. Tallriksmodellen á la  sjukvården och fettskrämd sitter långt in i märgen och är så fel.
Jag skrev in mig på beteendemedicin nu i höst. Jag har skrivit om detta tidigare. Man får hjälp med all möjlig peppning, såsom stresshantering, sömn, motion och kost. Det sistnämnda rådet som sjukvården ger följer jag inte alls utan håller mig till min LCHF. Jag måste varje gång vi har haft träffar lusläsa om hälsoeffekter av LCHF- kost och lyssna på min egen kropp som svarar så bra på detta.

Det där med sömn och stress är något som jag måste ta tag i.
Jag har alltid intalat mig själv att positiv stress är bra för kroppen och negativ stress är inte bra.
Men nu så har jag fått lära mig att all stress påverkar kroppen negativt i längden.
Jag får alltså träna mig på att inte göra något. Hur svårt är inte det  när man har eget företag, engagerad i föreningar, hus och familj med barn?

Jag har haft en väldigt stressande situation under en tvåårs period och det var inte förrän i januari i år som allt började lugna ner sig och även då jag la om min kost till LCHF. Allt blev mer hanterbart och överblickbart. Jag förstod att jag varit med om något tufft och jobbigt. När man är mitt upp i det tänker man inte så mycket utan bara kämpar på.
En sak är säker, där finns människor som är elaka och hänsynslösa och att bli utsatt för detta är som att vara i ett krig eller bli jagad som ett djur. Jag är glad att jag är så pass stark och positiv person att jag kan reparera mig själv, kliva upp och gå vidare. Det är inget som knäckt mig utan gjort mig ännu mer beslutsam. Man blir en erfarenhet rikare och starkare av detta. Jag är också glad att jag har en familj som stöttar mig. Man tar också lärdom och kan hantera situationer mycket lättare när man ser tendenser komma igen. Inget ont som har något gott med sig.

Sömnen är också något jag måste lära mig att sköta bättre. Jag sover på tok för lite timmar per natt och jag vill inte lägga mig på kvällen då jag är som mest aktiv och produktiv.
Tyvärr så är det nog så att jag får acceptera att jag är sån. Jag tror inte på att man kan lära om en sådan sak efter 50 år. Tro mig, jag har försökt.
Det jag kan göra är att se till att få sova mina timmar ändå på något sätt. Min kropp har vants sig vid att få lite sömn, men det är inte bra för vikten alls. Alltså fler timmar och god kvalité på sömnen behövs.

Där finns fyra saker som är viktig för mig när det gäller min kropp:
- Att inte behöva vara hungrig.
- Att inte behöva frysa.
- Att inte behöva ha ont i magen och värk i kroppen.
- Att inte behöva vara trött.

Av LCHF- mat så hjälper det mig med tre av fyra av dessa saker och som jag mår bättre av. Hungern, att frysa, värk i kroppen och mindre ont i magen.

Sömnen är den process som jag jobbar på och kommer att berätta längre fram om och vad mina tankar och åtgärder är om det.
Stressen lika så.( Fast jag inte tycker att jag stressar.) Där försöker jag också förbättra mig. Återkommer om detta också.

Motionen är då en sak som jag redan håller på med. Men som jag måste knäcka en nöt för att komma på vad som gör att jag alltid blir så kroppsligt dålig dagen efter en träning. OCH NEJ detta har inget att göra med LCHF överhuvudtaget. Detta har pågått i många år då jag var betydligt smalare och jag har snarare tvärtom blivit bättre med den kost jag äter nu. Jag skyndar långsamt.
Jag älskar att träna och hoppas att jag en gång kan återgå till min forna glans.
Men jag inser att det kommer att ta tid.
Detta kommer inte att bli någon Quickfix.

Kram
Helén

Här blir det inte mycket julstök

Nu går alla bloggar i julenstecken.
 Där är tomtar, pyssel och annat.
Jag törs knappt säga det. Men jag säger det ändå.
Jag tycker julen är den jobbigaste tiden på året!

Inte fasen har jag tid att pyssla och pynta något särskilt!
Inte heller fotografera julgrupper i dagsljus eller
 någon annan kreation för den delen heller.
När jag jobbat färdigt för dagen är det kolsvart ute.
När jag åker på morgonen är det ett svagt morgonljus.
Samma gamla adventsljusstakar plockas upp och ställes i fönsterna.
Jag hinner aldrig baka julkakor.
Jag hinner aldrig julpyssla med mina barn.
Jag hinner aldrig känna julstämning.
I år är det tack och lov några dagar ledigt före julafton.
Vi behöver alltså inte stressa med maten kvällen innan tomten kommer.
På något sätt när vi sitter där på kvällen och äter av all god mat som dukats upp,
då blir det mysigt till slut. Det är först då som jag kan slappna av.
Julstöket är över.
Julledigheten infinner sig och man kan på allvar känna julefrid med familjen.

Ja, vad äter en sådan här jobbig allergiker på julafton kanske ni undrar?
Inte finns där mycket på det traditionella julbordet som jag kan äta.
Det gäller att ha fantasi, uppfinna och införa nya maträtter.
Jag kommer att dela med mig lite av det jag gör i form av recept här på bloggen.
:
/ HElla
:

 

Hjortronmyren

Det är höst igen och dagarna går så fort.

Sommaren har varit helt underbar.

Jag får berätta om det en annan gång.

.

Idag har vi plockat hjortron och vi fick ihop över 6 kg.

Det är så kul att plocka när det finns så här mycket.

Det var svårt att lämna myren. Där fanns mer att hämta.

Jag kommer att sova gott i natt.

Det kommer att finnas gula prickar på näthinnan.

Jag känner mig rik.

Vilken skatt jag stoppat i frysen!

:

/ Hella

:

Semestern snart slut.

Här sitter man en nu en halvmulen eftermiddag med vissheten om att det bara tre dagar kvar på min korta semester. Det känns faktiskt lite vemodigt.
Det har inte varit många soliga dagar heller. Semestern har bestått av att serva mannar som byggt växthus med mat, kaffe och dricka.
Ännu deppigare blir det när frukosten bestod av vad huset hade att ge. Torrt smuligt bröd och kalkon pålägg som var segt som gummi. Ska det inte gå att frysa in längre? Man kan ju undra vad pålägget består av egentligen?
Men jag tänker positivt ändå. Tänk vad vi kan njuta av allt arbete resten av vintern. Det är värt all möda nu. Så idag bygger vi vidare på växthuset.