Snart 3 år med LCHF och 6år med hypotyreos som diagnos

Allt hänger ihop. Kosten och mediciner.
Tänk, alla kvällar som jag legat och forskat om min sjukdom både på nätet och i böcker.
Så lite information man får av sjukvården. Vansinnigt att de inte vet mer än så.
Eller bryr sig.

Så mycket bättre livskvalité jag fått nu när jag självmedicinerar mig med de mediciner jag behöver.
Ingen som inte upplevt det själv, kan föreställa sig hur det är att behöva frysa.
 Jag har aldrig svettats under hela min uppväxt, jag har inte börjat svettas förrän jag började med rätt medicin och rätt mat. Att vara varm i kroppen är en lyx som jag längtat efter hela mitt liv.

Tröttheten är en annan sak. Den har också förbättrats.
Det är tack vare mina mediciner som jag äter idag.
Att vakna före väckarklockan har inte jag gjort någon gång under alla år i mitt liv.
Jag var trött när jag vaknade på morgonen och trött när jag gick i säng.
Min nattsömn var inte heller bra.
Rätt medicin och rätt mat har gjort mig mycket bättre.

Sen så är det all stress jag utsatt mig för under dessa år.
 Framförallt stressat kroppen med fel mat och med fel, eller ingen medicin.
 Snart tre år med LCHF har gjort mig bättre. Ekologiskt också och lagat från grunden.
Med tanke på att jag ätit fel mat i över 45 år så vet jag att det tar några år till innan kroppen helt har reparerat sig.
Det  blir inte bättre av att jag gått utan medicin som skulle kunnat bota min sjukdom mycket tidigare.
Tänk om jag hade fått medicin mot hypotyreos för många, många år sedan.
 Då hade jag inte behövt frysa så förbannat och jag hade kunnat hålla vikten utan att samla på mig myxödem som i sjukvården anses och misstas som fetma. Jag var enligt sjukvården fet, lat och åt godis hela dagarna. Så himla fel.

Så mycket vetediet, light produkter och fiberbröd ,fasta, självsvält, viktväktarna, dieter som jag utsatt min kropp för är helt vansinnigt. Jag har tränat som en galning för att kunna få ner vikten några gram.
Stressat min kropp med träning och utan tillräckligt med mat.
Tänk så mycket onödigt lidande, svält och hunger.
 Ändå lever vi i ett välfärdssamhälle och vi är många som svälter och tränar för att vi äter fel mat och inte får de mediciner vi behöver.
LCHF har gjort mig friskare och piggare. Det är ingen diet jag äter tillfälligt. Det är en livsstil.
Det som numera, efter tre år händer, är tyvärr ingen viktnedgång, men mäter jag med måttbandet så  försvinner det centimetrar ändå.
 Överallt förutom på magen och insidan låren.
Men det jag nu har kommit fram till är att eftersom jag varit undermedicinerad i många år,  har jag samlat på mig myxödem. Det finns på inget sätt som jag kan träna bort det som sitter på magen.
Det har jag aldrig kunnat.
 Och all denna värk i kroppen som kommit smygande under åren, den är i det närmaste helt borta nu.
Det är kosten och medicinerna som hjälp mig bli bättre.
För att inte tala om mina magsmärtor. Japp, mycket bättre de med.

Det jag nu måste stoppa i mig för att få igång och hålla igång min sköldkörtel är följande:

Naturligt sköldkörtelhormon , thyroid från ko men kommer att börja äta thyroid från gris inom kort.
Jag äter B- vitaminer, en multi som också innehåller jod och selen.
Magnesium
Kalium
Zink med gurkmeja
Gastrostin
D- vitamin
NAC-( minska myxödem)
Nu talar vi inte om några små doser utan allt i inrådan av en homiatriker.

Hypotyreos är en sjukdom som jag får leva med hela mitt liv och jag är inte ensam.
Det går många där ute som är felmedicinerade eller inte har någon medicin alls.

Jag får alltså bekosta detta själv eftersom i svensk sjukvård får man bara Levaxin utskrivet och ibland inte alls.

Men vet du, jag gör hellre detta än att bli sämre som jag annars hade blivit av, blodtrycksmediciner, statiner, insulin och levaxin.

Samt rådet att äta lågfettskost, alla sortens grönsaker ovan jord som under jord, frukter, äta spannmål,ris helst mycket fibrer, baljväxter och undvika rött kött.

Vilket skämt!
När man kan må så här bra!

Tag hand om dig och lev väl.
/ Helén

Muggkake- semla LCHF

Under fettisdagen så las det upp en massa bilder på semlor överallt i media.
Jag hade så  mycket att göra under semledagen att det fanns ingen tid att baka egna.
Den långa arbetsdagen avslutades med ett kundbesök för att hjälpa en kund hänga upp ett väggur.
Maken skruvade i bilen för att byta en bromsslang och dottern pluggade.
Det blev till att svänga ihop en pannkakssmet á la LCHF och tina lite hallon som jag plockade i fjol höstas. De blev jättegoda och var väldigt mättande.

Jag har varit sugen på semla sedan dess.
Maken är bortrest och jag orkade inte ställa mig att baka så,
ikväll gjorde jag mig en muggkaka/mugcake i mikron och
 därefter blandade jag ihop en mandelmassa och vispade laktosfri grädde.
Det tog ca. 7 minuter för min semla att bli klar till kvällskaffet.

Så här gjorde jag:

 Blanda samman de torra ingredienserna

½ dl mandelmjöl
½ tsk fiberhusk
½ tsk bakpulver
½ krm vaniljpulver
ett par stötta kardemummafrön

1 ägg vispas lätt

 1½ tsk vispgrädde
1 tsk smält smör

Smält smöret i en mugg och
 fördela det smälta smöret i muggen.
Häll resterande smör , det vispade ägget och
 grädden i skålen med de torra ingredisenserna.
Blanda väl och klicka upp i den smorda muggen med smör.

Kör muggkakan  i micron ca. 2 minuter.
Ta upp och låt svalna.
Skär upp i toppen  och ta ur inkråmet ur bullen.
.

Blanda mandelmassan

½ dl. mandelmjöl
2- 3 tsk vispgrädde
1 droppe bittermandelolja
ev. sötning tex. stevia,( väldigt lite behövs)
Blanda i inkråmet av muggkakan.
 Ev. fyll på med mer grädde till önskad konsistens.

Så här gör du Muggkakesemlan

Fyll muggkakan med mandelmassan.
Vispa ca. 1 dl vispgrädde och lägg på toppen därefter lägg på locket.

KLART!

I brist på bröd får man ta limpa, sa alltid min mormor. 
Så rätt hon hade!
Det var ett supergott substitut till en äkta semla,
dessutom  betydligt nyttigare och enklare att göra.

Lev gott och må väl.

/ Helén

Om mitt liv och till en bättre kopia av mig själv

Det är sant.
Kroppen är ett fantastisk instrument.
Jag har nu ätit LCHF kost i över två år och det händer nya saker hela tiden med min kropp.
Dessutom så har jag börjat fasa ut Levaxin och äter naturligt sköldkörtelhormon, B-vitaminer, tabletter som ökar saltsyran i magen ,zink, jod och selen, som jag köper hos en homeopat.
Allt detta på grund av min hypotyreos.
Jag har även minskat på mejerierna , men äter smör och ost.
Det här har gett resultat.
Jag har insett att Levaxinen kanske ökar T4 hormonerna i kroppen, men för övrigt har det bara gjort att jag har blivit stel i kroppen, trött och konstig.
Jag har trott att orsaken till min stelhet, beror på att jag blivit äldre,  men det har bara blivit bättre och bättre sedan jag minskat dosen av Levaxin och istället tar naturligt hormon. Vilken skillnad det är att dansa numera. Jag kan dessutom stretcha på ett helt annat sätt utan värk i kroppen och jag är mer rörlig. Jag har heller inte lika mycket hjärtklappning,
 på grund av att jag äter naturligt sköldkörtelhormon.
Alltså behöver jag inte ta någon blodtrycksmedicin.


Jag står fortfarande stilla på vågen, men kroppen har definitivt förändrats.
Jag som alltid haft smala ben och rak kroppsform med nästan inga höfter alls, har nu börjat få lite mer på låren och min midja har blivit smalare.

sheek kebab av älgfärs, blomkålsris,  lök-och kesosallad samt kryddig youghurt allt på LCHF vis

Maten jag äter omfördelar hud och fett och muskler på ett helt annat sätt.
Det syns inte på vågen men helt klart i spegeln.
Det är en kost som är bra för kroppen och helt klart det bästa sättet att äta.
Så många fantastiska hälsovinster det blir.
Många tror det är humbug. Men jag bland många som börjat med denna livsstil kan intyga samma sak. Jag är ett levande exempel på att det fungerar.
Man äter också ren mat och det är  ekologiskt i allt som går att köpa så. Köttet är från vilda djur och ekologiska gårdar. Gärna närproducerat.
Maten lagar vi från grunden med smör och kokosfett. Jag är mer och mer övertygad om att mättat fett är det kroppen ska ha och inte fleromättat förutom olivolja. Martina Johansson.se har ett bra inlägg på sin blogg om det.
Anledningen är ju ganska enkel. Våra kroppar är skapta av just mättat fett och det klarar kroppen bättre att ta hand om. Jag är ännu mer övertygad numera då jag tog fram gamla flaskor med naturkosmetik gjorda av vegetabiliska oljor. Oljorna var sega och klibbiga och går inte att tvätta bort från flaskor och burkar. Tänk hur sådan olja blir i våra blodkärl? Den som sparat ett gammalt paket med smör vet hur det blir. Det luktar inte gott, men konsistensen är den samma.
 Det gäller även ister och kokosolja och koksfett.

Jag förundras varje dag över de positiva förändringar som sker i kroppen nu när den håller på att läka.
Allt positivt som många fler skulle kunna känna om de bytte sin mat till det vi är skapta att äta.

Ha hälsan och må gott
Helén

Nya utmaningar år 2017?

Då har ytterligare ett år gått och en del av mina nyårslöften för 2016 genomförde jag faktiskt.
Bland annat att bli snällare med mig själv och min kropp. Det har jag blivit.
Istället för att stressa och träna som en galning har jag taggat ner en smula.
Jag sover bättre och bättre. 
Jag har börjat äta naturligt sköldkörtelmedicin och känner mig mycket bättre.
Jag äter LCHF och firar denna trettonhelg 2 år med denna kost. Det tänker jag och min man fortsätta med även detta år men jag kommer att utesluta mejerier i möjligaste mån. Försöka få i mig lite mer fett. Dels för att jag är laktosintolerant och sen för att mjölkprodukter är en inflammatorisk kost.
Jag planerar alltså att bli ännu snällare med mig själv.

På jobbet har vi gjort en massa förbättringar 2016 för att rationalisera vissa moment med reparationerna genom att förbättrat maskiner och verktyg för att kunna göra ett bra jobb, fast lite snabbare.
Under 2017 kommer vi att göra fler förbättringar, men jag återkommer om det längre fram.

Havanna, Kuba

Jag reste till Kuba 2016 och hamnade mitt i landssorgen av Fidel Castros död. Ingen musik, ingen dans och ingen fest. Det var i och för sig tredje gången jag var där och  det var en märklig känsla att denna gång, inte kunna njuta av dans och musik i nio dagar. Jag har dessutom upplevt det riktiga Kuba. Bland vanliga människor och deras religion Yoruba eller Santerian som det också kan heta. Jag bodde hos en familj och inte på hotell eller Casa de Particular. Det kommer att bli ett eget inlägg om det så småningom.
Spännande allt jag har upplevt och intressant, samtidigt sorgligt.

Jag gjorde en massa upptäckter om mig själv under 2016 och under tiden på Kuba lade jag fram strategier för mitt fortsatta leverne. För där fanns mycket tid att tänka. Jag upptäckte också hur slut jag var och att jag behövde verkligen den semestern. När det gäller LCHF så var det svårt att hålla sig till strikt LCHFkost. Där finns inte så mycket mat att köpa och den mat som finns är jättedyr, även för oss turister.
Jag tappade vikt där på Kuba, men den åt jag upp under julhelgen igen.
Vi firade jul i södra Sverige och för första gången på många år julpyntade vi inte här hemma och inte lagade vi någon julmat hemma heller.
Dagarna var lugna och jag besökte Borås Textilmuseum och en massa loppisar. Det blev några fynd.
Vi besökte även ett äldre par som hade en syateljé och köpte lite kläder samt maken beställde en kostym i siden/ull.
Där nere i Boråstrakten, fick jag chans att ytterligare återhämta mig.

Nu ska det bli skönt att sätta igång att arbeta igen och jag ser fram emot de förändringar vi kommer att göra i vår urverkstad. Jag trivs med mitt jobb och kan vi förbättra arbetsmiljön ytterligare så är det ett stort plus.

Jag pratade om att börja träna på gym 2016. Nu 2017 blir det av och det ska bli trevligt för jag får sällskap av min man. Vi har bestämt oss för att försöka göra gemensamma aktiviteter som stärker vårt förhållande och våra kroppar. Det ser jag fram emot.
Jag och min  har än en gång tagit tag i mitt syrum och försöker än en gång göra det lite trevligare att vistas i. Vi håller även på att fixa gästrummet.
Jag kommer att fortsätta dansa flamenco och jag kommer att fortsätta sjunga i kör.
Salsadans och dans överhuvudtaget ligger närmast mitt hjärta och det kommer jag att fortsätta med.
Nya ideér tar form och de vill jag prova att utveckla i år.

Dessa saker gör mig gott och det är det som jag kommer att fokusera på detta år.
Allt som gör mig och min familj gott är mitt måtto.

Ha hälsan och må väl.
Helén

Det här med långvarig stress och händelser i livet

Nu kommer jag att berätta om en del av mitt liv som jag hittills valt att inte skriva om och jag skriver om det i stora drag. 
 Jag känner att nu är det dags.
 Jag försöker förstå vad som händer med min kropp och det jag tänker berätta är en del av varför jag mådde som jag gjorde och varför det tar att läka min kropp.
 

Här är jag trött.

 Allt började för 24 år sedan när jag födde vårt första barn. Hon föddes med hjärtfel och under 1 år och 4 månader sov jag inte mer än ca 2- 3 timmar per natt. Tänk vad det gör med kroppen. 
Att ha ett hjärtebarn är inte helt lätt, man oroar sig över barnet samtidigt som allt man vill göra är att sova. Men det går inte för din lilla bebis behöver mat varannan timme.och skriker hela tiden för att det lilla älskade barnet mår dåligt. Trots all mat så växer hon sakta. Ett magert pyre med våldsam aptit. Vi väntar på operation och jag byter sängkläder och pyjamas en till två gånger varje natt och byter kläder på henne flera gånger om dagen för att hon svettas så mycket. 
Jag driver eget företag och jag ska vara där några timmar per dag. Fast jag egentligen inte orkade.
Vi nattvandrar med bebis gata upp och gata ner för då får HON sova alla fall. 
Vi tillbringade många timmar på barnhjärtmottagningen med ekg och ultraljud. Hon får medicin som gör att hon lugnar ner sig något. Jag börjar ge välling för jag hinner inte producera bröstmjölk i den takt som hon vill äta,  men inte fick jag sova för det. 
Ovanpå detta pajar min mage ihop och jag försöker få hjälp genom sjukvården som bara avfärdar mig med att det är så här under småbarnsåren. Då är hon fyra månader. Men jag gav inte upp och fick till slut testa för laktosintolerans  efter två år och det visade sig att så var fallet. 
Jag fick då lära mig att äta Laktosfritt. Vad kan man då äta? 

Det blev operation till slut och flickan tillfrisknande och jag någorlunda själv. All övervikt som jag bar på lyckades jag gå ner, men det tog över ett år och två månader men magen blev inte bättre.
Sömnen blev inte bättre den heller.. Jag sov fortfarande väldigt oroligt och var ständigt trött. 
 Det blev några kämpiga år med företaget.

 Efter åtta år beslöt vi oss för att skaffa ett barn till. 
Vi började leta hus i samma veva. Jag och min syster startade företag tillsammans och vi flyttade firman till Umeå. Vi jobbade 6 timmar med annat jobb och 4- 5 timmar med vårt eget. 
Under denna tid skaffade jag och min man vårt andra barn. 
Hon föddes och vi fick träffa läkaren på BB avdelningen och vi fick göra om samma procedur en gång till!
 Ner till barnhjärtmottagningen. 
Det blir  ekg.,ultraljud och vi får beskedet att hon hade samma typ av hjärtfel. 
 Då orkade inte min kropp längre och jag grät nog i över ett dygn. Min man packade ner den lilla tösen i barnvagen och gick ut på promenad så jag fick vara ifred i några timmar. Man borde vara mer stark eftersom man har erfarenhet. Allt jag såg framför mig var alla sömnlösa nätter igen och all oro. Kroppen är ju inställd på att ta hand om sitt barn och det gör man. 
Det blev ett tufft år till med sjukhusbesök, nattpassning ,sömnlösa nätter och klädbyten. Denna gång kunde jag i allafall vara hemma och vara mammaledig. Men min kropp sa ifrån ordentligt och jag mådde mycket dåligt. 
Jag började försöka få hjälp från sjukvården igen och fick träffa en dietist och började utesluta födoämnen. Blev lite bättre men det blev ett år med innehållsfattig kost.
 Flickan blev opererad och tillfrisknande fort. Jag återgick till jobbet och firman igen. Köpte hus.
Vi började få snurr och fick fler jobb på firman. Lokalen vi hyrde blev för liten. Så vi fick tag i en större lokal. Jag har aldrig varit med om mobbing på en arbetsplats men både jag och min syster blev utsatta. Vi flyttade och bytte lokal och gick ner i arbetstid och fick de sämsta tänkbara skitjobben. Under tiden så började jobben strömma in på vårt företag så vi beslutade att säga upp oss från vårt fasta jobb. 
Det blev en stor lättnad för oss båda.

 Jag tränade mycket och åt nyttigt, men varken magen, min kropp eller vikt hängde med längre. 
Jag gick inte ner i vikt och mådde skitdåligt. Jag fick erbjudande om antidepressiva medel.
 Men jag var inte deppig! 
Jag hade ju ont i magen och frös jämt. 
 Till slut orkade jag inte längre och hamnade på akuten.
 De tog prover och jag hade låg kroppstemperatur mitt i högsommaren. 
Jag hade ullkalsonger, ullsockar, dubbla tjocktröjor, vantar.
 Då fick jag äntligen hjälp efter att ha kämpat tio år med sjukvården. 
Jag fick Levaxin och kroppen började äntligen vakna till liv. 
Jag har ärftlig hypotyreos. 

 Mina älskade underbara flickor är friskförklarade sedan många år tillbaka och det är det viktigaste.

Jag skiter egentligen i att vikten envisas med att långsamt gå ner.
Jag har min LCHF mat, min livsstil och nu börjat jag även med naturligt sköldkörtelhormon ovanpå alla mina livstilsförändringar.
 Det är nu dags att jag börjar mår bra och jag är på god väg. 

Så innan du dömer en människa, du vet inte vad denne har fått och får gå igenom. 
Nu vet du lite om mig.


 Ha hälsan och må gott. 
 Helén

Ett år på beteendemedicin är över

Nu är det klart. Bye bye beteendemedicin. Om ytterligare ett år får man ta prover igen och göra en uppföljning. Kan vara intressant och se vad som har hänt med kroppen då.
Alla fick säga sina tankar om det gångna året.
Vi hade alla två gemensamma nämnare.
Sömnen och stressen. De allra flesta upplevde att de åt rätt och motionerade bra.
Jag ville säga att de kunde må ännu bättre på den kosten jag äter, men jag höll tyst..
Att komma sig i säng på kvällen var något som alla hade svårt med.
Alla hade stressande jobb som de inte kunde påverka särskilt mycket. Några med skiftgång. Men några hade gått ner i arbetstid och någon hade rätat upp sitt privatliv och någon hade börjat ha mer egentid och ta hand om sig själv först och främst.
En person käkar Lchf och tränar mer. Jag tyckte det var väldigt fegt, men denne nämnde inte att hen  käkade Lchf. Men huvudsaken hen nu mår bra med viktnedgång på köpet. Jag tycker det är roligt att min historia har hjälpt någon.
Någon som jag såg tvivla på sina gamla lärdom var dietisten. Jag såg att han nu   provar Lchf på sig själv. Jag är ganska säker. Syntes på hans hud och ögonvitor. Där fanns samma liv i blicken som jag sett på många Lchfare. Jag såg vilken kamp han går igenom.
Tvivlet på den gamla skolmedicinen. Att kämpa med sina funderingar, ställa allt på sin spets. Jag är glad för hans skull om han får uppleva samma härliga känsla att få må bättre. Slippa vara hungrig. Äta gott och kanske har han fått igång magen igen.
Jag såg att han led av någon typ av eksem. Jag hoppas att han äter mejerifritt. Jag hoppas han står ut och förstår att nu kroppen gör sig av med gifter och håller på att läka.

Det finns mycket som jag fortfarande måste förbättra med min hälsa.
Jag vill verkligen få till min sömn. Få bättre kroppskännedom.
En bit som jag ska jobba med är andningen, diafagman och lära mig andas rätt. Tydligen är jag på god väg då min lungkapacitet har ökat på ett år och inte är det mer träning som är förtjänsten. Men jag ska fortsätta träna min andning.
Det ska hjälpa lymfsystemet att komma igång.  jag kommer även att träna mig att göra egen lymfmassage. Få igång kroppen ännu mer.
  En annan sak jag också måste träna på är återhämtning. Jag kanske inte ska köra på som en duracellkanin i 200 knyck,  en ständig hjärnverksamhet och aldrig ha en lugn stund. Det kommer att vara svårt för mig att genomföra dock . Jag vill hinna med och lära mig så mycket som möjligt. En redig utmaning blir det.
 Jag ska också göra något som jag innerst inne vet att jag måste göra.  Det är något som inte kan vänta till jag sitter där på ålderdomshemmet och funderade på var livet tog vägen. Jag har bestämt mig att njuta av livet och ta tillfället i akt när det bjuds. Det får bära eller brista.
Ett år och 10 månader har gått på vägen till en bättre hälsa och jag kan nu blicka framåt till en ny fas i mitt liv och till en bättre kopia av mig själv.

Lev och må gott.
Helén

Matallergier och LCHF

Så länge jag kan minnas har jag alltid plågats av allergier av något slag.
Hösnuva och allergier mot mat.
Dessa besvär blev bara värre och värre under årens lopp.

Ett efter ett tog jag bort födoämnen men jag blev aldrig bra.
Trots att jag ökade vikt och åt mat som en myra blev jag stämplad som en person med dålig karaktär när det gäller godis, kakor och mat.
Jag förklarade att jag aldrig äter godis eller kakor, men det var ingen som trodde mig.
Mot slutet av förra året hade min kropp fått nog. Jag hade värk och hade ständigt ont i magen.
Jag kunde inte träna för jag mådde så dåligt dagen efter.
Hade dålig ämnesomsättning och är nu medicinerad med Levaxin.
Under den julhelgen satt jag och letade på nätet desperat efter en lösning på mitt problem.
Då fick jag upp ögonen för LCHF. Jag började läsa allt jag kom över och halkade in på Kostdoktorns hemsida. Jag fick mod att försöka en sista gång och fick med min man på samma resa.
Det har tagit ett år, men nu kan jag börja äta vissa födoämnen så smått igen och det går bra.
Livet har blivit så mycket lättare nu.
Jag ser det som att kvalitén på mitt liv har blivit bättre.
Jag är mer skärpt och orkar mer än förut.

LCHF-mat

På förra veckans mötet på beteendemedicin så blev där en förändring.
En person i gruppen hade ändrat sina matvanor till LCHF med gott resultat och
 under träffen ändrade ytterligare en person attityd och skulle börja ändra till LCHF kost.
Jag är inte ensam längre, HURRA!

/ Helén 

Viktresa pågår mot ett lättare liv

Sakta men säkert går jag ner i vikt. Det tar tid och jag måste hela tiden ha en strikt LCHF diet.
Inte blir det bättre av min hypotyreos som jag medicineras för och Levaxin är ingen en bra medicin.
Jag kan inte åka ut på något sidospår alls och jag måste tänka mer fett hela tiden för jag äter troligen alldeles för lite fett. Jag hamnar lätt i tankarna med vanligt kost och diettänk. Tallriksmodellen á la  sjukvården och fettskrämd sitter långt in i märgen och är så fel.
Jag skrev in mig på beteendemedicin nu i höst. Jag har skrivit om detta tidigare. Man får hjälp med all möjlig peppning, såsom stresshantering, sömn, motion och kost. Det sistnämnda rådet som sjukvården ger följer jag inte alls utan håller mig till min LCHF. Jag måste varje gång vi har haft träffar lusläsa om hälsoeffekter av LCHF- kost och lyssna på min egen kropp som svarar så bra på detta.

Det där med sömn och stress är något som jag måste ta tag i.
Jag har alltid intalat mig själv att positiv stress är bra för kroppen och negativ stress är inte bra.
Men nu så har jag fått lära mig att all stress påverkar kroppen negativt i längden.
Jag får alltså träna mig på att inte göra något. Hur svårt är inte det  när man har eget företag, engagerad i föreningar, hus och familj med barn?

Jag har haft en väldigt stressande situation under en tvåårs period och det var inte förrän i januari i år som allt började lugna ner sig och även då jag la om min kost till LCHF. Allt blev mer hanterbart och överblickbart. Jag förstod att jag varit med om något tufft och jobbigt. När man är mitt upp i det tänker man inte så mycket utan bara kämpar på.
En sak är säker, där finns människor som är elaka och hänsynslösa och att bli utsatt för detta är som att vara i ett krig eller bli jagad som ett djur. Jag är glad att jag är så pass stark och positiv person att jag kan reparera mig själv, kliva upp och gå vidare. Det är inget som knäckt mig utan gjort mig ännu mer beslutsam. Man blir en erfarenhet rikare och starkare av detta. Jag är också glad att jag har en familj som stöttar mig. Man tar också lärdom och kan hantera situationer mycket lättare när man ser tendenser komma igen. Inget ont som har något gott med sig.

Sömnen är också något jag måste lära mig att sköta bättre. Jag sover på tok för lite timmar per natt och jag vill inte lägga mig på kvällen då jag är som mest aktiv och produktiv.
Tyvärr så är det nog så att jag får acceptera att jag är sån. Jag tror inte på att man kan lära om en sådan sak efter 50 år. Tro mig, jag har försökt.
Det jag kan göra är att se till att få sova mina timmar ändå på något sätt. Min kropp har vants sig vid att få lite sömn, men det är inte bra för vikten alls. Alltså fler timmar och god kvalité på sömnen behövs.

Där finns fyra saker som är viktig för mig när det gäller min kropp:
- Att inte behöva vara hungrig.
- Att inte behöva frysa.
- Att inte behöva ha ont i magen och värk i kroppen.
- Att inte behöva vara trött.

Av LCHF- mat så hjälper det mig med tre av fyra av dessa saker och som jag mår bättre av. Hungern, att frysa, värk i kroppen och mindre ont i magen.

Sömnen är den process som jag jobbar på och kommer att berätta längre fram om och vad mina tankar och åtgärder är om det.
Stressen lika så.( Fast jag inte tycker att jag stressar.) Där försöker jag också förbättra mig. Återkommer om detta också.

Motionen är då en sak som jag redan håller på med. Men som jag måste knäcka en nöt för att komma på vad som gör att jag alltid blir så kroppsligt dålig dagen efter en träning. OCH NEJ detta har inget att göra med LCHF överhuvudtaget. Detta har pågått i många år då jag var betydligt smalare och jag har snarare tvärtom blivit bättre med den kost jag äter nu. Jag skyndar långsamt.
Jag älskar att träna och hoppas att jag en gång kan återgå till min forna glans.
Men jag inser att det kommer att ta tid.
Detta kommer inte att bli någon Quickfix.

Kram
Helén

Jag lovar mig själv...

...att boka tid till min läkare.
Nu går det inte längre.
Min man tjatar på mig.
Jag är ibland så förbannat envis.
Det SKA gå. Men det gör det inte.
Nu måste jag ha mer sköldkörtel medicin.
Orken är nu helt borta.
Migränen har blivit värre.

Jag som drömmer om att dansa flera timmar i sträck på nattklubbar i havanna.
Leva på ris, svarta bönor, frukt, grönsaker och rom. Det är bara att glömma!

Orkar jag två timmar dans på en dag är det bra.
Dagen efter mår jag jättedåligt.
Att ta mig upp från källaren två trappor är en bedrift.
Det står inte rätt till.
Min man är orolig.
Jag är slut i kroppen.

.

 Det är det här jag vill göra!!!

Eller det här!
 

 

 

:
/ HElla
:

Den trötta hösten

Snart är där inte många dagar kvar av oktober.
 All energi är som bortblåst.
Hela kroppen skriker bara sova hela tiden.
På något sätt så hankar man sig fram till våren.
I år har jag bestämt att unna mig att prova ljusrum.
Sola några gånger i solarium.

Jag tror också att det är dags att tala med läkaren igen.
Jag tycker inte jag svarar på levaxinet längre.
Tänk om jag kunde få äta äkta sköldkörtelhormon istället för levaxin.
Kan inte förstå att läkarna här i Sverige är mer upplyst om
 sköldkörtelns påverkan på kroppen.
Nu har jag dansat i två dagar och jag känner mig jättedålig.
Hur ska man kunna träna och få kondition när man mår så pyton dagen efter att man inte orkar någonting?
Att träna är det bästa jag vet.
Men allteftersom åren har gått och nu de senaste 4 åren har jag från att träna 4-5 ggr i bland 2ggr/ dag  i veckan och jag har mått superbra, till att nu kapat ner min träning till 1 gång i veckan. Det har alltså successivt blivit värre de senaste åren.
Det är frustrerande och kränkande när då en läkare ordinerar mig att röra på mig mer och äta sundare.
Jag äter ju sunt redan!
Jag blir rent förbannat!
Jag är helt övertygad om att det är min sköldkörtel som spökar och fel dos av medicin.
Om man läser om vad fel dos av levaxin kan göra för skador på kroppen, så funderar jag hur i hela fridens namn man då ordinerar lägre en lägre dos? Enda biverkningen av en högre dos av levaxin KAN orsaka benskörhet, men det är inte säkert....

På dessa sidor kan man läsa om min sjukdom och annat som rör Hypotyreos 2:

http://hypotyreos.se/hypo2.html

http://skoldkortel.blogspot.se/

http://www.alternativet.com/hypothyreos.html?gclid=CNry7IjsobMCFdB3cAodGzAAsw

http://www.hypo2.info/


:
 HElla
:
: