Bitterhet, butterhet och tillslut beslutsamhet, behaglighet

Som sagt, angående tidigare inlägg.
Så går man från insikt till insikt.
Man får fundera och gräma sig en stund.
Men det är inte värt att älta längre.
Vad gör det med mig som människa och
vad gör det med min kontakt med andra människor?
Det blir inte bra. Så nu slutar jag med det.
Det är så  inte värt det.

Positiva tankar och positiva handlingar.
Hädanefter är det min melodi.
Skiten brukar flyta upp och lukta till slut.
Karma, både gott och ont.

Tjong, poff, paff  och där åkte energitjuvarna ut.
Kvar finns bara lugnet och allt trevligt som händer i höst.
Det här händer:
Salsaträning på söndagar som hjälpdansare.
En glad trevlig Rueda de Casinogrupp på 10 st tjejer.
Prova- på Afrikansk dans.
Flamenco på tisdagar.
Fixa och göra fint här hemma.
Skapa med händerna.
Starta arrangemang och göra det bättre. Än så länge hemligt.
Vägen till en bättre hälsa.
Avsluta fler saker som är alldeles för energikrävande för själen och
för min familj.
För det mesta bara göra det som är kul.

Ha det gott och lev väl.

/ Helén

Jag kan bara inte sluta dansa!

Att dansa är den bästa motionen för mig.
Jag får så häftiga endorfinkickar att jag kan leva på det flera dagar.
Nu dansar jag två gånger i veckan, men det blir alldeles för lite.
Jag försökte få min man att göra något tillsammans med mig så jag kapade ner min dansträning, 
men det har inte blivit av någon träning tillsammans, tyvärr.
Jag klättrar på väggarna om det inte blir någon träning. Jag går sönder i min själ.
Så nu kör vi ett danspass till.
Tyvärr hamnar det lite i obalans och det blir ingen vilodag emellan utan dagarna kommer att hänga ihop tre dagar i rad.
Jag får väl återhämta mig resten av dagarna.
På söndagar är jag hjälptränare på en salsakurs. jag kan dansa både som förare och följare. 3 timmar
Måndagar startar vi en grupp med tjejer och kör en Salsa Rueda der casino grupp.  1½ timme
Tisdagar så tränar jag flamenco. 2½ timme.
Apropå flamenco. Vad jag har lärt mig mycket. Det är en fantastisk dans och jag tycker att jag har utvecklat min koordination i både fötter och armar och mitt mål att våga visa mer uttryck i mina armar tycker jag har blivit bättre.
Jag utmanar mig. Låter det se löjligt ut. För att till slut sitta i muskelminnet.
Dessa lektioner gör att jag vågar prova och uttrycka mig i mina armar i annan dans.
Min hållnig har också förbättrats och det känns bra.

Ja, jag har glömt en sak. Hemma i köket blir det ibland sambaträning.
Jag kan bara inte sluta med det för det är en fantastisk dans.
En glad sensuell och rolig dans dessutom.

Här är en inspirationskälla: En Rueda de casino grupp från Kuba. Men Yanek Revilla.
Han är en otroligt duktig dansare och koreograf.
Det här är livet!

Lev väl och ha det gott.
/ Helén

Nya utmaningar år 2017?

Då har ytterligare ett år gått och en del av mina nyårslöften för 2016 genomförde jag faktiskt.
Bland annat att bli snällare med mig själv och min kropp. Det har jag blivit.
Istället för att stressa och träna som en galning har jag taggat ner en smula.
Jag sover bättre och bättre. 
Jag har börjat äta naturligt sköldkörtelmedicin och känner mig mycket bättre.
Jag äter LCHF och firar denna trettonhelg 2 år med denna kost. Det tänker jag och min man fortsätta med även detta år men jag kommer att utesluta mejerier i möjligaste mån. Försöka få i mig lite mer fett. Dels för att jag är laktosintolerant och sen för att mjölkprodukter är en inflammatorisk kost.
Jag planerar alltså att bli ännu snällare med mig själv.

På jobbet har vi gjort en massa förbättringar 2016 för att rationalisera vissa moment med reparationerna genom att förbättrat maskiner och verktyg för att kunna göra ett bra jobb, fast lite snabbare.
Under 2017 kommer vi att göra fler förbättringar, men jag återkommer om det längre fram.

Havanna, Kuba

Jag reste till Kuba 2016 och hamnade mitt i landssorgen av Fidel Castros död. Ingen musik, ingen dans och ingen fest. Det var i och för sig tredje gången jag var där och  det var en märklig känsla att denna gång, inte kunna njuta av dans och musik i nio dagar. Jag har dessutom upplevt det riktiga Kuba. Bland vanliga människor och deras religion Yoruba eller Santerian som det också kan heta. Jag bodde hos en familj och inte på hotell eller Casa de Particular. Det kommer att bli ett eget inlägg om det så småningom.
Spännande allt jag har upplevt och intressant, samtidigt sorgligt.

Jag gjorde en massa upptäckter om mig själv under 2016 och under tiden på Kuba lade jag fram strategier för mitt fortsatta leverne. För där fanns mycket tid att tänka. Jag upptäckte också hur slut jag var och att jag behövde verkligen den semestern. När det gäller LCHF så var det svårt att hålla sig till strikt LCHFkost. Där finns inte så mycket mat att köpa och den mat som finns är jättedyr, även för oss turister.
Jag tappade vikt där på Kuba, men den åt jag upp under julhelgen igen.
Vi firade jul i södra Sverige och för första gången på många år julpyntade vi inte här hemma och inte lagade vi någon julmat hemma heller.
Dagarna var lugna och jag besökte Borås Textilmuseum och en massa loppisar. Det blev några fynd.
Vi besökte även ett äldre par som hade en syateljé och köpte lite kläder samt maken beställde en kostym i siden/ull.
Där nere i Boråstrakten, fick jag chans att ytterligare återhämta mig.

Nu ska det bli skönt att sätta igång att arbeta igen och jag ser fram emot de förändringar vi kommer att göra i vår urverkstad. Jag trivs med mitt jobb och kan vi förbättra arbetsmiljön ytterligare så är det ett stort plus.

Jag pratade om att börja träna på gym 2016. Nu 2017 blir det av och det ska bli trevligt för jag får sällskap av min man. Vi har bestämt oss för att försöka göra gemensamma aktiviteter som stärker vårt förhållande och våra kroppar. Det ser jag fram emot.
Jag och min  har än en gång tagit tag i mitt syrum och försöker än en gång göra det lite trevligare att vistas i. Vi håller även på att fixa gästrummet.
Jag kommer att fortsätta dansa flamenco och jag kommer att fortsätta sjunga i kör.
Salsadans och dans överhuvudtaget ligger närmast mitt hjärta och det kommer jag att fortsätta med.
Nya ideér tar form och de vill jag prova att utveckla i år.

Dessa saker gör mig gott och det är det som jag kommer att fokusera på detta år.
Allt som gör mig och min familj gott är mitt måtto.

Ha hälsan och må väl.
Helén

Drömmer om mitt syrum.

Jag tycker om att vara i mitt alldeles egna rum.
Här finns alla material som jag skapar av när andan faller på.
Jag har en svaghet och det är tygstuvarna på Olssons tyger i Umeå.
Jag kan inte gå ut därifrån utan att köpa med mig en eller flera tygbitar.
Det syns på mina överfyllda garderober i syrymmet.
På loppisar köper jag böcker om handarbete, sybehör, band och spetsar.

Mina handarbetsböcker

En annan svaghet är mönstertidningar. Jag har köpt mönstertidningar sedan 1984 varje månad.  Förutom ett uppehåll på  ca. Två år.

Mina köpta årgångar av mönstertidningar.

Men nu har jag beslutat att sluta köpa varje månad.  Många mönster återkommer och jag har planer på att istället försöka organisera de mönster jag har.
Jag har faktiskt börjat och där finns en pärm med flera årgångar som ger en bra överblick.
 Men nu är det dags att ta tag i det igen och fylla på med nya årgångar.
Jag har nu börjat så smått och det känns bra att äntligen få lite överblick på allt.

Jag behöver också städa och sortera tyger.
Det är nu som problem uppstår.

Lånad bild från nätet

Egentligen vill jag sy, virka eller sticka. Men jag bestämde mig för länge sedan att det blir inget med det förrän jag har organiserat allt och i och med det, sitter jag inte där inne.
För mig är det rummet förknippat med avkoppling så jag måste nog tänka om.
Där får inte bli för många måsten.
Då försvinner all glädje som jag får när skapar mina alster i det rummet.
Det är och förblir mitt krypin och det ska vara förknippat med roliga minnen.
 För jag har så många idéer jag vill förverkliga. Flamencokläder, Salsakläder, höstkläder och en egensydd semestergarderob som är färgkoordinerat och matchande. Ja, ni hör.
Vi får väl se vad det blir med det. Jag har i alla fall hittat tyger för att sy mig en eller två klänningar här i höst i stil med Klänningsfabrikens modeller. Finns många andra klädmärken som gör liknande modeller, förstås, alla vill ju haka på ett vinnande koncept. Materialet som används är bi-elastiskt och är ett tunt lätt tyg.

Tyger som jag har har svårt att välja mellan och modell av klänning.

Semestergarderoben bör jag sätta igång med nu om jag ska hinna färdigt. Det är ungefär en månad kvar innan jag reser. Jag har tänkt att sy i lätta skrynkelfria tyger så packningen inte blir så tung och jag vill slippa behöva bekymra mig om att kläderna ska strykas.
Under mitt organiserade av mönster hittade jag några plagg som jag ska sy till semestern.
Jag försöker att planera en sak i taget och just starten på semestergarderoben blir nog ett projekt som jag påbörjar nästa vecka.

Så är det tänkt i alla fall.
Men allt kan hända.

Ha hälsan och må gott.
Helén

Saker att se fram emot

Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.

Här är en to-do-lista:

Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha,  mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.

Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja.

Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och  tillverka verktyg.  Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.

Det här var en liten del av vad som händer i höst.

Ha hälsan och må gott.

Helén

Vårens aktiviteter

Man blir så glad och inspirerad när våren börjar nalkas och energin är på topp.
Jag blir också så glad att jag fann LCHF som nu har blivit min nya livsstil.
Det har blivit så många positiva effekter på min kropp och en bonus är min viktnedgång.
Men för övrigt så märker jag att min ork att röra på mig börjar komma tillbaka.
Vad sägs att en söndag dansa intensivt i 4½ timme med dans?
Hade detta varit för ett år sedan så hade jag knappt orkat ta mig upp ur sängen dagen efter
och värk i kroppen och trött som bara den.
Men den här träningen gav mig istället träningsvärk och ny energi. Det blev roligt igen.
Detta bådar gott inför detta årets planer på träningsfronten.
Jag har långsam viktnedgång och det vet jag att så fungerar min kropp.
Det går väldigt långsamt. Vet inte hur mycket min hypotyreos som orsakar detta.
Skulle vara intressant att veta. En dag har jag kanske svaret på den gåtan.
Sjukvården är inte mycket till hjälp när det gäller den biten. Skulle hemskt gärna vilja prova amour thyroid. Naturlig thyroid. Men detta måste man söka licens på i Sverige för att använda vilket inte läkare är så pigg på att göra därför att medicinen är för dyr.
Men jag hoppas på att min komplettering med styrketräning ska öka förbränningen i kroppen och skynda på min viktnedgång ytterligare.

Jag älskar att utmana mig själv och vidga mina vyer. Så i vår har jag anmält mig till en kurs i körsång. Jag har alltid tyckt om att sjunga, men alltid varit för blyg. Nu så här på äldre dar tar jag mig i kragen och gör slag i saken. Jag har tyckt att min röst inte hållit på senare år och varit skrovlig. Men numera har det hänt något och jag känner mig säkrare. Så därför vågar jag nu ta steget att testa detta.

Sen har jag mina projekt på mitt arbete som är så kul att jobba med.
Det är lite hemligt fortfarande men när rätt tid kommer, ska jag berätta.
Så mycket kan jag berätta att projektet har medfört att jag får sätta mig in i ny teknik.
Mycket intressant och mycket roligt då jag gör detta tillsammans med min man.

/ Helén

Nytt år och nya mål 2016

Så är nu jul och nyår avklarad. Det är snart slut på en härlig ledighet som omfattats av att umgås med familjen och laddat batterierna. Känns nästan gruvsamt att börja jobba igen.

Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider.  Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
 Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt. 

I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.

Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den. 

Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.

För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.

Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid  tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor.  Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
 Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.

Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.

God fortsättning på det nya året bloggläsare.

/ Helén

Om helgen med "west coast swing"

Så har man då avverkat helgen med dans.
Workshoparna var väldigt bra och jag kände igen mig i många steg från t.ex. salsan.
Tänk att de som dansar west coast inte tror de har användning av att dansa annan dans.
Jag skulle vilja säga tvärt om.
Vi erbjuder här i Umeå en workshop i Kubanska danser och jag skulle nog säga att många, speciellt tjejerna, skulle ha stor nytta av att lära sig kroppskontroll och mjuka upp kroppen lite.
Men vad gör det för nytta att man kan allt det där när där inte finns killar som bjuder på sig själv och dansar med tjejer från olika nivåer.
Tänk om den tjejen du låter sitta och inte bjuder upp, ger dig världens bästa dans?
Tänk om just ni två är samspelta?
Sen kan jag inte förstå varför i hela fridens namn inte killen känner av nivån på tjejens kunskaper. Det blir så mycket trevligare dans då.
Själv blev jag svingad så jag låg raklång en bit ovanför, parallellt med golvet.
Jag blev så överraskad att jag gav upp ett tjut. Det enda jag hann tänka var,- herregud hur ska han orka lyfta upp mig igen?- Hur ska han orka med min kroppshydda? Men det gick bara bra och jag stod säkert rätt upp igen.
Där är brist på killar i alla danser och just därför har killar/ förare ett större ansvar.
Jag har dansat så många år så jag lämnade stället efter två timmar, då var jag less.
Varför ska jag slösa timmar i en danslokal, där några få bjuder upp, när jag kan göra annat?
Jag har funderat på det där och kommit fram till att i mitt fall, är det för att jag är tjock och har dessutom några år på nacken. Jodå nog fattar jag väl det.
Det är skillnad att gå till ett dansställe för att dansa än att gå dit för att ragga. Men det fattar inte neandertalaren till man. Inte ens de män i min egen ålder.
Så alltså  kvällarna den helgen blev jag blev trött på denna patetiska lek, så gick jag hem.
För just då fanns det så tydligt de olika nivåerna på dansarna att det blev rent patetiskt.
Dessutom så har man ett band med olika färger för olika nivåer. Som bäddat för nivåskillnader alltså.
Rummet var uppdelat i ca. tre delar.
Jag hörde tjejer som pratade med varandra och funderade på var de skulle stå för att bli uppbjudna.

Sen så finns de det där guldkornen som bjuder upp så många olika tjejer de hinner under en kväll.
Det är de killarna som tjejer uppskattar på dansgolvet. Tack och lov för dem!
Men tyvärr är de sällsynta varelser. Tänk så mycket trevligare fester skulle bli om alla killar, speciellt dom, cirkulerade runt hela kanten på dansgolven och bara bjöd upp så många olika tjejer de hann med på en kväll. Vilken rolig fest det skulle bli och tänk så många som skulle stanna kvar och dansa istället för att gå hem och vara besviken.
Tänk om de egoistiska tjejerna som inte har några som helst problem att bli uppbjuden vilar några danser så att andra tjejer får chansen eller varför inte bjuda upp en oerfaren nybörjar kille och ge honom en dans?
Nä, jag har dansat för länge för att stå där och slösa min tid.
En positiv sak i det hela var att jag kom in i rörelserna i west coasten igen och hela min koncentration gick ut på att öva in flytet igen under workshoparna på dagarna, det berömda ankarsteget och gummibandseffekten.
Frågan är om jag kommer att anmäla mig till fler event.
Kanske om de har fler alternativ så man inte behöver betala för en fest som ändå kommer att bli fruktlös och tråkig.
Jag vet att många hade haft kul och jag är glad för deras skull. Kul för dem!

Jag satt där sista dagen och andra lektionen och tänkte, -jaha Helén här sitter du igen.
 Så kommer den där klumpen i halsen. För man är ju inte helt hårdhudad.
-En paus och du får sitta.
Men så ser jag att många par kramar varandra och
 man vet att de är gifta eller sambos eller bara ihop.
Då önskar jag ibland att maken hade varit intresserad av dans eller
 att man hade en danspartner.
Delad gjädje, dubbel glädje.

/ Hella

Fortsättning av vårens danser

Det är roligt att se fram emot något nytt och spännande.
Förutom mina heliga tisdagar med salsa så dansar jag numera flamenco på onsdagar.
Sofia som är vår instruktör är utbildad danspedagog och har även utbildning i pilates.
Hon kommer att hålla koll på min hållning och se till att kroppen är i rätt position.
Jag har sagt till henne att rätta mig med en gång.
Vill inte fundera om det var jag eller någon annan som gör fel.
Annars vet jag att många är känsliga och blir stötta av en tillrättavisning.
Jag har dansat så länge, så jag blir bara tacksam för att få hjälp.

Nu till helgen så dansar jag west coast swing. En hel helg med dans från morgon till kväll.
Tyvärr så krockar i vanliga fall west coast swing kvällarna med min salsa på tisdagarna.
Jag hoppas att det blir ändring på det snart. Jag hoppas också på att killarna bjuder på sig själva och dansar även med en tant som mig under denna helg.
Nu passar jag på att fylla kvoten en hel helg. Hade jag kunnat så hade fyllt alla mina kvällar med dans men jag har ju min familj och jobb också som måste skötas.
Men det ger så mycket tillbaka att ha något som är roligt och som ger en utmaning.
Man dansar och glömmer tid och rum och kan inte fatta varför man har så ont i fötterna och är törstig.
Då kan det ha gått 3- 4 timmar och man har inte reflekterat över vad klockan är.
Sånt gillar jag. Så kul är det!

/ Hella

Om att leva med dans.

Det är definitivt en boost för kroppen och själen.
Från att vara rätt så tilltryckt i skosulorna av avundsjuka,
elaka människor, som mår dåligt själva, avslutade jag kvällen med ett möte och dans.
Blev galet glad och stimulerad. Pratat med vettiga människor, lärt mig en ny dans, fick beröm för min kjol jag sytt, fick med mej ett par skor hem och massor och åter massor av den där må bra känslan.
Kommer hem och får stöd av min  make som ger mig kloka svar och orkar lyssna på min berättelse.
Jag känner mig otroligt tacksam för detta.

Jag skrev ett brev till en kompis när jag var i tonåren som jag trodde var min bästa kompis. Flera gånger  gjorde hon mig väldigt ledsen med sitt beteende och jag skrev, talade om för henne att det hon gjort, var inte rätt.
Hon sa till mig att, -jag ska spara det här brevet, så ska du få läsa det om några år så får du se hur löjlig du var.
Många år senare så träffades vi igen och hon lättade på hjärtat. Hon hade gått i terapi och mådde dåligt i en relation. En gång så hade hon tagit  med sig brevet jag skrev till henne, till sin psykolog och lät denne läsa det. Men hon fick inte den reaktion hon hade väntat sig.

För där och då, där vi satt många år senare, bad min gamla vän om ursäkt för sitt beteende och hon sa att hon mådde dåligt över det.
Jag förlät henne, men vänskapen har inte riktigt kommit tillbaka igen. Det kommer nog bli svårt.
Idag fick jag den där känslan igen. Måtte dessa människor spara detta och ta fram det om några år när de lugnat ner sig och läsa igenom det igen och faktiskt be om ursäkt för sitt beteende såsom jag bad om ursäkt ikväll för något som jag inte skulle behöva be om ursäkt för, bara för att jag sköter mitt jobb.

/ Hella

Att tänka utanför dansboxen

Så var det dags att prova en ny dans. Jag har som aldrig kommit till skott tidigare.
Men nu blir det äntligen av!
Jag ville börja en dans som inte kräver någon danspartner.
Jag ger mig nu ut i marker som jag inte känner till.
Än en gång utmanar jag mig själv med något som jag inte känner mig bekväm med.
Så nu är det dags för flamenco.











Beslutet tog jag faktiskt efter nyår.
Ni vet, ett av de där nyårslöftena.
Genast började jag leta mönster på kjolar och klänningar.
Det blir nog så småningom en sådan.
Vi provar dansen den här våren så får vi se om flamencon tar ett grepp om min själ.

/ Hella

Vårens danser

Som jag kanske nämnt tidigare så älskar jag dans. I alla former.
Nu till våren så är där fullspäckat med dans och jag ser verkligen fram emot detta.
Först ut är en workshopshelg i Kubanska danser den 31/1. Den inriktar sig till oss kvinnor och vi lär oss kroppskontroll samt att vi utvecklar oss i danserna salsa, rumba, cha cha cha, mambo, son, pìlon, mosambique, afrocuban och konga.
Det är ett pass på 3 timmar och det är 100% endorfinkick från början till slut.
Resten av våren kommer att fortsätta i samma fotspår fast olika danser.
Men det får jag berätta en annan gång.
/ Hella
.
.

December i rasande tempo.

Hur gick detta till? Vi är redan i mitten av december!

Jag vet att många älskar denna månad med allt vad det innebär.
Jag blir bara stressad. Mest för att viljan och önskan finns med myspys och pyssel.
Men där finns aldrig tid till det och det är den krassa sanningen.
Bara tid till de vardagliga sysslorna,
för så här i juletider är det extra mycket att göra på mitt jobb.
Finns ingen chans att planera sin arbetstid här inte.
Speciellt eftersom mitt jobb är ett serviceyrke och ett hantverk.

Så därför har jag bestämt mig för att prioritera ännu mer här hemma.
Banta ner alla måsten så att det blir hanterbart.
Barnen kommer förstås i första rum och
så har de ju en pappa också som finns hemma efter sin arbetstid är slut.
 Men sen går det att kapa ner det mesta.
Vilken tur då att jag inte behöver leva på min blogg.
För då hade där inte blivit många slantar just nu.
Jag behöver inte skriva några fyndiga inlägg eller fota klatschiga bilder.
Här skriver jag bara när jag har lust.
Jag skriver om vad jag vill och hur jag vill.

Något jag inte kan prioritera bort är
min  dans då förstås som är min motion, mitt vattenhål, mitt andrum, min egen tid.
Det kan jag inte sluta med. När allt annat rullar på.
Alla måsten, alla tankar och bekymmer tickar på, så finns där inte ett endaste spår kvar så fort musiken startar och kroppen rör sig till musiken.
Där skulle jag kunna stanna länge.
Men vardagen kryper sig inpå så fort musiken tystnar.
Tur att det går att komma tillbaka till känslan om och om igen.
Vad vore livet utan dans och musik? Väldigt tomt.
:
:
/ Hella
:

Må bra kontot är påfyllt med dans.

Ännu en kväll med salsa och jag har fyllt kroppen med endorfiner.
Behöver det just nu för på jobbet är där galet mycket att göra och snart har jag semester med min familj.
Jag kommer att sova gott i natt.
Imorgon ska jag stiga upp tidigt och sen kommer det att bli en lååång dag som jag kommer att fylla med arbete och jag avslutar även morgondagens kväll med salsa.
Det kommer att bli bra med tanke på att midsommarhelgens goda mat ska rymmas.
:
/ Hella
:

Att dansa sig glad med salsa.

Ja visst, det fungerar.
Det är bland de bästa av mediciner man kan ta för stress och irritation.
Bara att snöra på sig skorna och dansa på. Allt rinner av en.
Man har glömt det mesta  av det som fyller ens tankar och inombords sprider sig ett lugn.
Dans överhuvudtaget är  himla bra för att öka på feel-good kontot.
Ikväll är medicinen påfylld och ända upp till bredden.

:
/ HElla
:

Ljusare och ljusare, våren är här!!!!!!!

Sitter här och försöker skriva något trevligt.
Eller någon sak jag pysslat med eller handarbetat med.
Men allt som kretsar i huvudet är mitt arbete och dans.
Arbetet, för där är så mycket att göra just nu.
Vi har galet mycket att göra.
Dansen, för att jag prioriterar min motion och för att jag tycker det är så himla roligt.
Jag har även sökt mig till naturmedicinens värld och här verkar det nu finnas hopp.
Allt jag kan säga är: Mindre trött.
 Det har nog inte hänt på många år.
Jag är mycket piggare nu, än för ett år sedan.
Jag orkar dansa fler timmar och jag är inte en urvriden trasa dagen efter.
Det är det bästa som händer just nu.
Jag håller på att få mitt liv tillbaka och min ork.
:
Halleluja och amen!
:
/ Hella
:
:

Provat West Coast Swing

Det har inte varit mycket pysslande det idag. Inte mer än att jag pysslat om mig själv.
Jag älskar att dansa och nu var det dags att prova något nytt.
Valet blev West coast swing. Det har jag funderat länge på att prova.
Eftersom den avancerade kursen i salsa inte passar in med mina arbetsdagar beslöt jag mig för att dansa något annat. ( Sen visade sig att de bytt dag,så jag hade kunnat vara med.)
Nåväl, det är verkligen härligt att kontrollera kroppen med nya steg och rörelser.
Lite ovant i början, men jag tror det kommer att fungera bra. Musiken är bra att dansa till.
Jag är nöjd i både kropp och själ. Jag ser fram emot nästa vecka.
:
/H
:

Samban börjar för hösten.

Det är i och för sig lite på nåder jag är med för  gruppen i Umeå är numera bara de tjejerna med det mest minimala dräkterna. De är unga och smala och smärta.Jag älskar dans och jag gillar verkligen rytmen i samba. Jag vill absolut inte jämföra mig med dom här tjejerna, det krävs mod att ta på en pasistas dräkt.Inte heller vill jag springa runt i en minidräkt. Det skulle bara se patetiskt ut och löjligt om jag gjorde det. Jag kommer bara att träna med dom. Sån självinsikt har jag faktiskt. Tyvärr så kan inte vår gamla sambalärare lära ut någon annan roll än "pasistas", som dom heter med minidräkterna. Jag skulle gärna lära mig mer om dansrollen "Carmen Miranda" i stället. Naturligtvis dansar alla i platåskor, lösögonfransarna åker på när det är uppvisningar och karnevaler.

När jag nu är 40+ så ser kroppen inte likadan ut som förr så det  skulle inte se klokt ut att kränga in kroppen i en samba bikni med string. Men att vara med att dansa ett pass samba är otroligt bra för kroppshållningen, styrka i fötter,ben, bra för balansen och lära sig koordinera kroppen. Att det sen är bra för flåset också är bara ett plus och även för kniiiipet. Ni fattar vad jag menar.
Jag gillar inte att se mig själv på bild och än värre på film. Jag är inte bekväm med mina extra kilon som jag bär omkring på. Jag har provat allt men de hänger sig kvar. Det kan stundtals göra mig frustrerad och ledsen. Jag vet att jag inte blir vald till att vara med på uppvisningar även i salsan p.g.a. att jag är för stor. Jag blir också bortvald till förmån av smalare kvinnor när männen ska välja någon att bjuda upp. Nu känner jag några dansare som gudskelov inte bryr sig. Som förstår att dans är dans och inget annat. Sådan män blir jag glad av. De är värda sin vikt i guld. Tjejer ser sådant och uppskattar en karl som bjuder på sig själv. Självupptagna skitstroppar, uppskattas inte. Det gäller för tjejer också för den delen.
Jag väljer att inte vara med på uppvisningar. Det är enklast så. Jag vill ju inte ens själv titta på mig i en spegel. Känner inte igen mig själv.
Men att dansa och ha roligt på träningarna vill jag gärna göra
 och att bara de som är där och tränar ser mig gör mindre.
Att göra en uppvisning i minimaldräkt med den här kroppshyddan som jag dessutom inte trivs med.. Aldrig i livet.
:
/H
:

Nya höstkläder slutar alltid med nya salsakläder.

Hur biten kan man bli av dans? När märker man att det har tagit överhanden?

Jo, när det är roligare att köpa ett par nya dansskor i stället för höst- och vinterskor.

När man googlar på kläder och alltid hamnar på salsa-, tango- eller samba kläder.

När man på klädaffärer ser potentialen i ett nytt dansplagg att bäras vid nästa utgång.

Kläder sorteras, dansvänliga eller inte.

När alla resor man söker handlar om dansresor till

Argentina, Kuba och Brasilien.

På ledig tid tränas steg och rörelsemönster.

När det i huvudet antingen finns samba trummor,

salsa clave eller ett smäktande vemodigt dragspel.

Då är man fast. Då är man biten.

Men det är bara behagligt och roligt.

 Det är mediterande och välbefinnande.

 Alltid något att plocka fram när vardagens tristess kryper sig inpå.

.

En annan sak man kan märka på att man är biten är att filmerna är ofta dansfilmer.

Musiken är förstås alltid ,ja, ni fattar...

Youtube används flitigt för att studera stilar och steg.

Helger och en del vardagskvällar tillbringar man hellre på dansgolvet

 än i soffan hemma hos sin man.

Vänner tenderar att vara likasinnade.

Man engagerar sig i dansföreningar.

Resor till annan ort googlas för att hitta dansställen.

Tillbringar veckoslut på workshops.

Men så är det väl med alla intressen, kan jag tänka.

Just nu så är jag sugen att sy mig något nytt.

Jag bläddrar i mina mönstertidningar.

Som vanligt halkar ögonen in på tjusiga klänningar,

underdelar och

toppar som går att använda på dansgolvet.

Så visst, jag är dansbiten.

:

/H

:

När känslorna tar överhanden en Tangokväll.

Där sitter jag efter en kurskväll på Praktican.Här kan man öva det man gått igenom på kursen och dansa med erfarna dansare. Jag behöver inte sitta särskilt länge. Men just nu är det en dans på fyra gamla smäktande tango melodier och jag har inte blivit uppbjuden. Jag kan vila mina ömma fötter en smula. De dansar  förbi alla paren. Några som är äkta par, sambopar. Jag tittar särskilt på ett ungt par som dansar förbi mina fötter. De ser ut att ha så roligt tillsammans. De tränar steg och turer. De skrattar och har roligt.
Så kommer den där känslan smygande över mig som en stark våg. Tårarna är inte långt borta och jag funderar stark på att ta mig en sväng till köket för ett glas vatten. Tänk om, tänker jag. Tänk om jag kunde dela den här glädjen med min man. Här sitter jag som ett fån och känner mig totalt ensam. Jag kommer på mig själv att svälja gråten flera gånger och som tur är så är dessa par alldeles för upptagna av varandra för att ens märka att jag sitter där, kämpar med gråten och hulkar. Jag kommer till sans och anstränger mig till det yttersta. Då dyker en danskavaljer upp från köket och sätter sig bredvid mig och knyter på sina tangoskor. Vi småpratar om ditt och datt. Så bjuder han upp och jag glömmer totalt bort den tillfälliga känslostormen och njuter av min dans och en mycket trevlig pratstund. Efter det är allt glömt.  I bilen på vägen hem, kommer jag att tänka på  att jag är inne i min mens och då är det inte så konstigt att känslorna svallade över en kort stund.

Jag önskar ändå ibland att jag hade en danspartner. Någon att ha roligt med och ett gemensamt intresse.

Dansen kommer jag aldrig att dela med min man.

:

/H

: