När jag nu är 40+ så ser kroppen inte likadan ut som förr så det skulle inte se klokt ut att kränga in kroppen i en samba bikni med string. Men att vara med att dansa ett pass samba är otroligt bra för kroppshållningen, styrka i fötter,ben, bra för balansen och lära sig koordinera kroppen. Att det sen är bra för flåset också är bara ett plus och även för kniiiipet. Ni fattar vad jag menar.
Jag gillar inte att se mig själv på bild och än värre på film. Jag är inte bekväm med mina extra kilon som jag bär omkring på. Jag har provat allt men de hänger sig kvar. Det kan stundtals göra mig frustrerad och ledsen. Jag vet att jag inte blir vald till att vara med på uppvisningar även i salsan p.g.a. att jag är för stor. Jag blir också bortvald till förmån av smalare kvinnor när männen ska välja någon att bjuda upp. Nu känner jag några dansare som gudskelov inte bryr sig. Som förstår att dans är dans och inget annat. Sådan män blir jag glad av. De är värda sin vikt i guld. Tjejer ser sådant och uppskattar en karl som bjuder på sig själv. Självupptagna skitstroppar, uppskattas inte. Det gäller för tjejer också för den delen.
Jag väljer att inte vara med på uppvisningar. Det är enklast så. Jag vill ju inte ens själv titta på mig i en spegel. Känner inte igen mig själv.
Men att dansa och ha roligt på träningarna vill jag gärna göra
och att bara de som är där och tränar ser mig gör mindre.
Att göra en uppvisning i minimaldräkt med den här kroppshyddan som jag dessutom inte trivs med.. Aldrig i livet.
:
/H
:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar