tisdag 17 december 2013

December i rasande tempo.

Hur gick detta till? Vi är redan i mitten av december!

Jag vet att många älskar denna månad med allt vad det innebär.
Jag blir bara stressad. Mest för att viljan och önskan finns med myspys och pyssel.
Men där finns aldrig tid till det och det är den krassa sanningen.
Bara tid till de vardagliga sysslorna,
för så här i juletider är det extra mycket att göra på mitt jobb.
Finns ingen chans att planera sin arbetstid här inte.
Speciellt eftersom mitt jobb är ett serviceyrke och ett hantverk.


Så därför har jag bestämt mig för att prioritera ännu mer här hemma.
Banta ner alla måsten så att det blir hanterbart.
Barnen kommer förstås i första rum och
så har de ju en pappa också som finns hemma efter sin arbetstid är slut.
 Men sen går det att kapa ner det mesta.
Vilken tur då att jag inte behöver leva på min blogg.
För då hade där inte blivit många slantar just nu.
Jag behöver inte skriva några fyndiga inlägg eller fota klatschiga bilder.
Här skriver jag bara när jag har lust.
Jag skriver om vad jag vill och hur jag vill.

Något jag inte kan prioritera bort är
min  dans då förstås som är min motion, mitt vattenhål, mitt andrum, min egen tid.
Det kan jag inte sluta med. När allt annat rullar på.
Alla måsten, alla tankar och bekymmer tickar på, så finns där inte ett endaste spår kvar så fort musiken startar och kroppen rör sig till musiken.
Där skulle jag kunna stanna länge.
Men vardagen kryper sig inpå så fort musiken tystnar.
Tur att det går att komma tillbaka till känslan om och om igen.
Vad vore livet utan dans och musik? Väldigt tomt.
:
:
/ Hella
: