Det här med långvarig stress och händelser i livet

Nu kommer jag att berätta om en del av mitt liv som jag hittills valt att inte skriva om och jag skriver om det i stora drag. 
 Jag känner att nu är det dags.
 Jag försöker förstå vad som händer med min kropp och det jag tänker berätta är en del av varför jag mådde som jag gjorde och varför det tar att läka min kropp.
 

Här är jag trött.

 Allt började för 24 år sedan när jag födde vårt första barn. Hon föddes med hjärtfel och under 1 år och 4 månader sov jag inte mer än ca 2- 3 timmar per natt. Tänk vad det gör med kroppen. 
Att ha ett hjärtebarn är inte helt lätt, man oroar sig över barnet samtidigt som allt man vill göra är att sova. Men det går inte för din lilla bebis behöver mat varannan timme.och skriker hela tiden för att det lilla älskade barnet mår dåligt. Trots all mat så växer hon sakta. Ett magert pyre med våldsam aptit. Vi väntar på operation och jag byter sängkläder och pyjamas en till två gånger varje natt och byter kläder på henne flera gånger om dagen för att hon svettas så mycket. 
Jag driver eget företag och jag ska vara där några timmar per dag. Fast jag egentligen inte orkade.
Vi nattvandrar med bebis gata upp och gata ner för då får HON sova alla fall. 
Vi tillbringade många timmar på barnhjärtmottagningen med ekg och ultraljud. Hon får medicin som gör att hon lugnar ner sig något. Jag börjar ge välling för jag hinner inte producera bröstmjölk i den takt som hon vill äta,  men inte fick jag sova för det. 
Ovanpå detta pajar min mage ihop och jag försöker få hjälp genom sjukvården som bara avfärdar mig med att det är så här under småbarnsåren. Då är hon fyra månader. Men jag gav inte upp och fick till slut testa för laktosintolerans  efter två år och det visade sig att så var fallet. 
Jag fick då lära mig att äta Laktosfritt. Vad kan man då äta? 

Det blev operation till slut och flickan tillfrisknande och jag någorlunda själv. All övervikt som jag bar på lyckades jag gå ner, men det tog över ett år och två månader men magen blev inte bättre.
Sömnen blev inte bättre den heller.. Jag sov fortfarande väldigt oroligt och var ständigt trött. 
 Det blev några kämpiga år med företaget.

 Efter åtta år beslöt vi oss för att skaffa ett barn till. 
Vi började leta hus i samma veva. Jag och min syster startade företag tillsammans och vi flyttade firman till Umeå. Vi jobbade 6 timmar med annat jobb och 4- 5 timmar med vårt eget. 
Under denna tid skaffade jag och min man vårt andra barn. 
Hon föddes och vi fick träffa läkaren på BB avdelningen och vi fick göra om samma procedur en gång till!
 Ner till barnhjärtmottagningen. 
Det blir  ekg.,ultraljud och vi får beskedet att hon hade samma typ av hjärtfel. 
 Då orkade inte min kropp längre och jag grät nog i över ett dygn. Min man packade ner den lilla tösen i barnvagen och gick ut på promenad så jag fick vara ifred i några timmar. Man borde vara mer stark eftersom man har erfarenhet. Allt jag såg framför mig var alla sömnlösa nätter igen och all oro. Kroppen är ju inställd på att ta hand om sitt barn och det gör man. 
Det blev ett tufft år till med sjukhusbesök, nattpassning ,sömnlösa nätter och klädbyten. Denna gång kunde jag i allafall vara hemma och vara mammaledig. Men min kropp sa ifrån ordentligt och jag mådde mycket dåligt. 
Jag började försöka få hjälp från sjukvården igen och fick träffa en dietist och började utesluta födoämnen. Blev lite bättre men det blev ett år med innehållsfattig kost.
 Flickan blev opererad och tillfrisknande fort. Jag återgick till jobbet och firman igen. Köpte hus.
Vi började få snurr och fick fler jobb på firman. Lokalen vi hyrde blev för liten. Så vi fick tag i en större lokal. Jag har aldrig varit med om mobbing på en arbetsplats men både jag och min syster blev utsatta. Vi flyttade och bytte lokal och gick ner i arbetstid och fick de sämsta tänkbara skitjobben. Under tiden så började jobben strömma in på vårt företag så vi beslutade att säga upp oss från vårt fasta jobb. 
Det blev en stor lättnad för oss båda.

 Jag tränade mycket och åt nyttigt, men varken magen, min kropp eller vikt hängde med längre. 
Jag gick inte ner i vikt och mådde skitdåligt. Jag fick erbjudande om antidepressiva medel.
 Men jag var inte deppig! 
Jag hade ju ont i magen och frös jämt. 
 Till slut orkade jag inte längre och hamnade på akuten.
 De tog prover och jag hade låg kroppstemperatur mitt i högsommaren. 
Jag hade ullkalsonger, ullsockar, dubbla tjocktröjor, vantar.
 Då fick jag äntligen hjälp efter att ha kämpat tio år med sjukvården. 
Jag fick Levaxin och kroppen började äntligen vakna till liv. 
Jag har ärftlig hypotyreos. 

 Mina älskade underbara flickor är friskförklarade sedan många år tillbaka och det är det viktigaste.

Jag skiter egentligen i att vikten envisas med att långsamt gå ner.
Jag har min LCHF mat, min livsstil och nu börjat jag även med naturligt sköldkörtelhormon ovanpå alla mina livstilsförändringar.
 Det är nu dags att jag börjar mår bra och jag är på god väg. 

Så innan du dömer en människa, du vet inte vad denne har fått och får gå igenom. 
Nu vet du lite om mig.


 Ha hälsan och må gott. 
 Helén

Drömmer om mitt syrum.

Jag tycker om att vara i mitt alldeles egna rum.
Här finns alla material som jag skapar av när andan faller på.
Jag har en svaghet och det är tygstuvarna på Olssons tyger i Umeå.
Jag kan inte gå ut därifrån utan att köpa med mig en eller flera tygbitar.
Det syns på mina överfyllda garderober i syrymmet.
På loppisar köper jag böcker om handarbete, sybehör, band och spetsar.

Mina handarbetsböcker

En annan svaghet är mönstertidningar. Jag har köpt mönstertidningar sedan 1984 varje månad.  Förutom ett uppehåll på  ca. Två år.

Mina köpta årgångar av mönstertidningar.

Men nu har jag beslutat att sluta köpa varje månad.  Många mönster återkommer och jag har planer på att istället försöka organisera de mönster jag har.
Jag har faktiskt börjat och där finns en pärm med flera årgångar som ger en bra överblick.
 Men nu är det dags att ta tag i det igen och fylla på med nya årgångar.
Jag har nu börjat så smått och det känns bra att äntligen få lite överblick på allt.

Jag behöver också städa och sortera tyger.
Det är nu som problem uppstår.

Lånad bild från nätet

Egentligen vill jag sy, virka eller sticka. Men jag bestämde mig för länge sedan att det blir inget med det förrän jag har organiserat allt och i och med det, sitter jag inte där inne.
För mig är det rummet förknippat med avkoppling så jag måste nog tänka om.
Där får inte bli för många måsten.
Då försvinner all glädje som jag får när skapar mina alster i det rummet.
Det är och förblir mitt krypin och det ska vara förknippat med roliga minnen.
 För jag har så många idéer jag vill förverkliga. Flamencokläder, Salsakläder, höstkläder och en egensydd semestergarderob som är färgkoordinerat och matchande. Ja, ni hör.
Vi får väl se vad det blir med det. Jag har i alla fall hittat tyger för att sy mig en eller två klänningar här i höst i stil med Klänningsfabrikens modeller. Finns många andra klädmärken som gör liknande modeller, förstås, alla vill ju haka på ett vinnande koncept. Materialet som används är bi-elastiskt och är ett tunt lätt tyg.

Tyger som jag har har svårt att välja mellan och modell av klänning.

Semestergarderoben bör jag sätta igång med nu om jag ska hinna färdigt. Det är ungefär en månad kvar innan jag reser. Jag har tänkt att sy i lätta skrynkelfria tyger så packningen inte blir så tung och jag vill slippa behöva bekymra mig om att kläderna ska strykas.
Under mitt organiserade av mönster hittade jag några plagg som jag ska sy till semestern.
Jag försöker att planera en sak i taget och just starten på semestergarderoben blir nog ett projekt som jag påbörjar nästa vecka.

Så är det tänkt i alla fall.
Men allt kan hända.

Ha hälsan och må gott.
Helén

Ett år på beteendemedicin är över

Nu är det klart. Bye bye beteendemedicin. Om ytterligare ett år får man ta prover igen och göra en uppföljning. Kan vara intressant och se vad som har hänt med kroppen då.
Alla fick säga sina tankar om det gångna året.
Vi hade alla två gemensamma nämnare.
Sömnen och stressen. De allra flesta upplevde att de åt rätt och motionerade bra.
Jag ville säga att de kunde må ännu bättre på den kosten jag äter, men jag höll tyst..
Att komma sig i säng på kvällen var något som alla hade svårt med.
Alla hade stressande jobb som de inte kunde påverka särskilt mycket. Några med skiftgång. Men några hade gått ner i arbetstid och någon hade rätat upp sitt privatliv och någon hade börjat ha mer egentid och ta hand om sig själv först och främst.
En person käkar Lchf och tränar mer. Jag tyckte det var väldigt fegt, men denne nämnde inte att hen  käkade Lchf. Men huvudsaken hen nu mår bra med viktnedgång på köpet. Jag tycker det är roligt att min historia har hjälpt någon.
Någon som jag såg tvivla på sina gamla lärdom var dietisten. Jag såg att han nu   provar Lchf på sig själv. Jag är ganska säker. Syntes på hans hud och ögonvitor. Där fanns samma liv i blicken som jag sett på många Lchfare. Jag såg vilken kamp han går igenom.
Tvivlet på den gamla skolmedicinen. Att kämpa med sina funderingar, ställa allt på sin spets. Jag är glad för hans skull om han får uppleva samma härliga känsla att få må bättre. Slippa vara hungrig. Äta gott och kanske har han fått igång magen igen.
Jag såg att han led av någon typ av eksem. Jag hoppas att han äter mejerifritt. Jag hoppas han står ut och förstår att nu kroppen gör sig av med gifter och håller på att läka.

Det finns mycket som jag fortfarande måste förbättra med min hälsa.
Jag vill verkligen få till min sömn. Få bättre kroppskännedom.
En bit som jag ska jobba med är andningen, diafagman och lära mig andas rätt. Tydligen är jag på god väg då min lungkapacitet har ökat på ett år och inte är det mer träning som är förtjänsten. Men jag ska fortsätta träna min andning.
Det ska hjälpa lymfsystemet att komma igång.  jag kommer även att träna mig att göra egen lymfmassage. Få igång kroppen ännu mer.
  En annan sak jag också måste träna på är återhämtning. Jag kanske inte ska köra på som en duracellkanin i 200 knyck,  en ständig hjärnverksamhet och aldrig ha en lugn stund. Det kommer att vara svårt för mig att genomföra dock . Jag vill hinna med och lära mig så mycket som möjligt. En redig utmaning blir det.
 Jag ska också göra något som jag innerst inne vet att jag måste göra.  Det är något som inte kan vänta till jag sitter där på ålderdomshemmet och funderade på var livet tog vägen. Jag har bestämt mig att njuta av livet och ta tillfället i akt när det bjuds. Det får bära eller brista.
Ett år och 10 månader har gått på vägen till en bättre hälsa och jag kan nu blicka framåt till en ny fas i mitt liv och till en bättre kopia av mig själv.

Lev och må gott.
Helén

Mitt år bettendemedicin är snart över, LCHF halleluja!

Måste bara få skriva av mig lite.
Jag är både upprörd och lättad. 
Snart har ett år passerat på beteendemedicin närmare bestämt är det precis två veckor kvar.
Det har varit både jobbigt och nyttigt.
Det flesta av gångerna under det här året, har jag gått därifrån och varit ganska irriterad rent mått dåligt kroppsligt.
Men idag så gick jag med mycket lätta steg ut genom dörren. Som en känsla av att vara fri.
Jag hade bestämt mig för att säga min menig.Vara ärlig mot mig själv.
Enskilda samtal. Fyra stycken och totalt två timmar och där fanns ingen chans att avfärda mig.
Göra upp eller slut med vetenskapen. Tänkte först ge payback men gav feedback istället.
Tänkte lite som Jesus där. Förlåta och ha förståelse. 

Här kommer fördelar och nackdelar.

Om vi börjar med fördelarna:
Jag har fått göra tester. Kondition och blodprover. Så jag vet lite mer hur min kropp fungerar.
Stresshanteringen har hjälpt mig.
Föredrag om olika ämnen. Både intressant och irrterande.
Mindfullness betyder mycket för oss människor. Men man kan göra det på olika sätt.
Att träna regelbundet. Men den biten gjorde jag redan innan.
Att bearbeta min sömn. Idag sover jag fler timmar per natt och jag testar olika saker och rutiner för att sova ännu bättre.
Bearbetat det som sagts och grottat in mig i ännu mer information.
Funderat, selekterat, agerat, kommit till insikt, ändrat vanor och fått nya.
Hållit fast vid min tro på LCHF, trots att det inte var populärt.

Då kommer vi till nackdelarna:
-Att vara en outsider i en gemenskap är aldrig bra. Det fungerar dåligt. Min LCHF:kost var verkligen inte välkommen. Det accepterades inte trots att de sa det var ok från början.
- Att få kemikalier i kroppen som man inte bett om. Något så oskyldigt som antabus eller bantningsmedel eller psykofarmaka, eller vad det nu kan vara, men ändå. Måste man inte be om patientens tillstånd för sånt? Kan man anmäla sånt? Allt som hände var en ännu mer taskig mage, sura uppstötningar, illamående och konstiga känslomässiga berg- och dalbanor i kroppen. Jag började googla om reaktioner på allt möjligt. Jag blev rädd. Så här har jag aldrig känt förut. Vad händer med min kropp? Tänkte att det var något bantningsmedel mot fett, kanske, eller kanske då något annat eller glädjepiller? Jag slutade dricka det konstigt smakande kaffet på fikarasten, tog lite av fikat som ändå smakade väldigt konstigt. Som tvål i munnen med en besk eftersmak på allt.
 Allt är preparerat! Fy på er, Beteendemedicin!! Jag lutar åt antabus. Läser man om hur det ska intas stämmer det att man ska ta en ny dos om två veckor för att få sk.full effekt. Alltså, du ska må dåligt av att dricka alkohol. Men det kan ge biverkningar även om man inte dricker alkohol. Det är ett rätt så nasty preparat. Varsågod och gå in och läs om det. Jag blir bara ännu mer upprörd när jag tänker på det. Sånt här gör att man tappar tilltro till sjukvården. Jag mår illa ikväll av det lilla fikat jag tog. Magen är i uppror och svullen. Jag har huvudvärk och har ont i kroppen speciellt i nacken.  Så har jag reagerat varje gång jag varit där. Den detaljen tog jag inte upp idag. Tänkte testa en sista gång för att se hur jag reagerade på maten. Nu vet jag säkert. Såg fler som slutade fika under året som gått och inte heller tog vatten ur vattenkannorna som ställdes fram, såg att de också visste. Vet ni varför vi tjockisar får antabus? Jo, för att vi har dåliga levervärden. De tror att vi super oss tjocka. Så jävla dumt tänker dom. Antingen går man ett program för vänja sig av alkohol eller så går du ett program för hälsan och gå ner i vikt. Inte både och. Framförallt så ska man vara ärlig!
- Jag har problem att sitta i en grupp och berätta om mig själv. Ännu svårare är det när man är en doer. Vill hjälpa och ge råd. Att sitta tyst och lyssna på medmänniskor som säger exakt samma saker varje gång vi träffas i ett helt år, gör mig väldigt less, nä ledsen,och frustrerad. De försöker, men inget händer. Gnäll inte, gör något åt det då! Tänker ju då förstås jag som inte nöjer mig med att sitta och vänta på att något ska hända. Men så försöker jag tänka att de har inte fått rätt verktyg och följer de råd eller inte följer alls som föreskrivits enligt vetenskapen. Jag har ingen rätt att döma dem.


Som jag skrev för ett år sedan, alltid lär man sig någonting och i det stora hela har det hjälp mig på min resa mot ett hälsosammare liv. Någon mening är det med allt och en till i gruppen började med LCHF kost och har rasat i vikt. Denne ser ut att må mycket bättre och där finns glädje och liv i blicken.

Äpplen från vårt äppelträd. En gammal äppelsort från 30-talet.

Troligen är trädet lika gammalt som huset.

Men, kan någon förklara för mig sambandet? Jag tränar lika mycket som för ett år sedan, ändå har min lungkapacitet ökat avsevärt och även konditionen så idag ligger jag på normalvärden på gränsen till över.
Jag är väldigt glad för det och vill ju förstås lovprisa LCHF kosten. Men beror det enbart på det?
Har någon en vettig förklaring tar jag tacksamt emot det.

Lite längre fram ska jag berätta om min nya leksak som jag köpt.
Mitt Smartband som har hjälp mig ännu mer att förstå min kropp.

Ha hälsan och må gott.

/ Helén

Husets nya glasveranda / punschveranda

Det har varit bråda dagar med att få färdigt vår veranda innan hösten gör sitt intåg på allvar.
Nu är utsidan klar sånär som lite småfix på markplan.
Jag har googlat många timmar innan vi tillslut bestämde oss för det utseende nu verandan fått.
Huset är från 30- talet och jag har försökt att återskapa hur det har kunnat se ut.
Egentligen drömmer jag om en 1800- tals veranda med mycket snickarglädje och blyglasfönster,men jag hejdade mig och valde istället stilen efter åldern på huset.
Det skulle också passa in med den inbyggda hissen som redan fanns,
 då vi köpte huset.
På en punkt kunde jag ändå inte låta bli att sticka ut lite.
Jag blev stormförtjust i ett par röda pardörrar från 1800- talet, åkte och tittade på dem och de fick följa med hem.
 Jag är jättenöjd med resultatet. Man får väl tro att på 30- talet så återbrukade man byggnadsmaterial , såsom man gör idag. Vi låtsas det i allafall.
Här kommer en bildkavalkad.

Här börjar verandan ta form. 

Så här såg det ut innan vi började renovera.
Gisten och skev var trappan,
med rostig ram så trappan lutade oroväckande. 

Här börjar även övre verandan bli klar.
Tyvärr beslutade vi oss sent att även bygga in balkongen,
 på ovanvåningen
och det blev en avbruten kant mitt på fasaden.
Blev lite charmigt.
Så den fadäsen bjuder vi på. 

Den 1 november 2016 målades sista penseldraget vid mörkrets inbrott. 

Denna fina månskenslampa ska få sitta på den övre punschverandan
när där blir klart invändigt.
Jag längtar att få sitta där mörka höst- och vinterkvällar.
Just nu njuter jag av lampan i vardagsrummet. 

Där finns andra saker jag hittat som ska få vara på punschverandan. Men isolering och färg saknas. Det är nästa steg nu.
Jag längtar.

Ha hälsan och må gott.
Helén

Saker att se fram emot

Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.

Här är en to-do-lista:

Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha,  mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.

Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja.

Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och  tillverka verktyg.  Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.

Det här var en liten del av vad som händer i höst.

Ha hälsan och må gott.

Helén

Om det här att utmana sig själv och sockerhjärnan

Jag gör det ständigt. Är det något som är utanför min bekvämlighetzon så måste jag bara göra det. Jag utmanar mig själv hela tiden.
Jag gör det därför att jag anser mig bli både en person med erfarenhet, jag utvecklas och få bättre mod. Det som man är så vettskrämd över blir tillslut något som blir till en vana. Har man vågat kasta sig ut i outforskade områden så blir nästa hopp inte lika svårt att göra.
Mitt senaste språng var ut i körsångens okända marker. Men oj, vad roligt det är! Tänk att jag väntat nästan halva mitt liv innan jag tagit steget?  Jag ångrar inte en sekund. Det har gjort mig till en gladare person och jag öser på med goda endorfiner hela tiden.  För någon vecka sedan var det sista sånglektionen innan sommaren och vi fick sjunga inför en publik. Hade detta varit för ca 10 år sedan så hade jag varit supernervös. Men har man dansat samba halvnaken, med höga klackar, finns där inget som är värre. Vår sambalärare hade rätt när hon sa detta till oss elever. Det kan jag instämma. En lagom dos nervositet är bra, men när det gäller så håller jag numera lugnet.
Upplevelserna blir så mycket bättre då. Det där med samban sitter på näthinnan och peppar mig väldigt mycket och ger mig mod.
Flamencodansen är fortfarande nytt för mig och jag håller på med en sommarkurs  och salsa förstås.
Nästa utmaning  är att stärka min kropp. Ett gym öppnar inom kort i närheten av jobbet. Vänner och familj vet detta så där finns inga undanflykter.
 Bara att sätta igång. Men ack, så motigt det känns. Mina erfarenheter av gymträning är alla negativa. Jag blir väldigt distraherad av behöva vänta på maskiner, jag vet inte hur man gör och det jag gör är förbannat tråkigt.  Trots att det är väldigt bra med lite mer styrka i kroppen.  En annan sak är musiken. Jag tycker det spelas dålig musik på de gym jag besökt. Finns där någon som har några bra tips, tar jag tacksamt emot dem.
Vår nya livsstil med LCHF går bara bra. Långsam viktnedgång, men det är ändå nedåt.  Jag har ätit när jag är hungrig och ibland inte mer än en gång om dagen.
Men för någon vecka sedan hände det något i min invanda sockerhjärna och den skrek efter något sött.  Jag erkänner här och nu att jag trillade dit. Jag sänkte garden och tillät mig äta lite mer kolhydrater,sötningsmedel och socker. Det pågick i ca. en vecka detta i mina ögon frossande. Men egentligen var det inte mycket jag åt fel.
Det räckte tillräckligt för att sockerhjärnan skulle få bränsle.  Jag tänker bara på sånt nu.
Jag har också upptäckt att de gånger jag vill ha något sött, är när jag är trött och uttråkad eller rastlös. Det är något som jag inte tänkt på tidigare. Allt blir så mycket mer förstärkt nu när sockerhjärnan tagit över.
Vad åt jag då som triggade igång mig? 10 st pommes frites som råkade hamna med beställningen i ett lowcarb mål från Max utav misstag.  Sockerfri Youghurtglass, Laktosfri mjukglass i en barnbägare. Hjortronfromage med en liten gnutta socker i.
Jag förbrukar sockerfria tuggummin på löpande band.

 Det som händer med kroppen är ingen rolig känsla. Den skriker efter godsaker. Man blir fortare hungrig, man blir yr, trött, darrig och mår illa .
Nu måste jag ta tag i detta och vänta vindflöjen åt rätt håll. Inte för att det syns på vågen det jag sysslat med att stoppa i mig, utan för att kroppen inte mår bra.
Dags för nya tag igen och för att gör slut med sockertrollen en gång för alla.

Hälsar
Helén

Matallergier och LCHF

Så länge jag kan minnas har jag alltid plågats av allergier av något slag.
Hösnuva och allergier mot mat.
Dessa besvär blev bara värre och värre under årens lopp.

Ett efter ett tog jag bort födoämnen men jag blev aldrig bra.
Trots att jag ökade vikt och åt mat som en myra blev jag stämplad som en person med dålig karaktär när det gäller godis, kakor och mat.
Jag förklarade att jag aldrig äter godis eller kakor, men det var ingen som trodde mig.
Mot slutet av förra året hade min kropp fått nog. Jag hade värk och hade ständigt ont i magen.
Jag kunde inte träna för jag mådde så dåligt dagen efter.
Hade dålig ämnesomsättning och är nu medicinerad med Levaxin.
Under den julhelgen satt jag och letade på nätet desperat efter en lösning på mitt problem.
Då fick jag upp ögonen för LCHF. Jag började läsa allt jag kom över och halkade in på Kostdoktorns hemsida. Jag fick mod att försöka en sista gång och fick med min man på samma resa.
Det har tagit ett år, men nu kan jag börja äta vissa födoämnen så smått igen och det går bra.
Livet har blivit så mycket lättare nu.
Jag ser det som att kvalitén på mitt liv har blivit bättre.
Jag är mer skärpt och orkar mer än förut.

LCHF-mat

På förra veckans mötet på beteendemedicin så blev där en förändring.
En person i gruppen hade ändrat sina matvanor till LCHF med gott resultat och
 under träffen ändrade ytterligare en person attityd och skulle börja ändra till LCHF kost.
Jag är inte ensam längre, HURRA!

/ Helén 

Semla- LCHF

Kan man äta semla på Semledagen om man har en LCHF-livsstil?
Jaaaaaa, det kan man.
Lite mer kolhydrater är det, men betydligt mindre än en vanlig semla.
Men det var det värt.
Receptet hittade jag  HÄR!
Jag gjorde mandelmassa av mandelmjöl,
en liten droppe bittermandelolja,
väldigt lite rörflorsocker och grädde.
 Allt blandade jag ihop till en lite lösare variant av mandelmassa.
 Den vispade laktosfria grädden är från Norrmejerier förstås.
Semlan är inte stor men väldigt mättande.

LCHF semla

Sömnen lockar och det är precis vid midnatt.
Bådar gott det här.
Natti Natti!

/ Helén

Min viktnedgång och lärkarvård kontra LCHF

Jag har nu brutit tystnaden på beteendemedicin där jag nu varit med ett halvår och
 numera säger jag exakt vad jag tycker.
Ett år med LCHF har gett resultat. Jag är säker på min sak.
Jag mår mycket bättre och har sällan eller aldrig värk.
Attityden har också förändrats bland de som är med.
De intresserar sig mer för vad jag har att berätta.
Jag poängterar gång på gång att jag inte går på en diet, utan att jag har ändrat livsstil.
 T.o.m. så har de ändrat attityd när det gäller det  goda och onda kolesterolet.
Förut fick vi veta att allt kolesterol är dåligt för kroppen.
Men nu på senaste mötet fick vi en förklaring att det goda kolesterolet åt upp det onda och
att ha gott kolesterol är ganska bra att ha ändå.
Något som också förändrats är attityden gentemot kolhydrater.
Man sa på senaste mötet att även försöka minska på kolhydraterna också.
 Där de ännu inte lyssnar är intaget av fett.
jag ser en ljusning även på den fronten.
 Jag kan säga att det är revolutionerande att höra detta och
jag blir glad att jag snart kanske inte är en envis outsider längre.
Det är bra att sjukvården ser saker och ting från en annan vinkel.

Min sömn håller sakta på att bli bättre och bättre.
Jag testar mig fram och provar olika sätt att komma till ro på kvällen.
Denna veckan har jag testat att ta mitt L-glycin en ½ tsk pulver och
en kopp starkt hallonbladste tidigare på kvällen.
Jag tar som tillskott D-vitamin och Multi B-vitamin och så mitt piller Levaxin.
Det har fungerat bra och jag har faktiskt börjat känna mig trött mycket tidigare på kvällen.
Att jag kommer mig i säng före tolv är faktiskt en bedrift värd att nämnas för att vara mig.
Eftersom jag kliver upp halv åtta på morgonen så får jag ca. 2 timmar mer sömn än tidigare.
Jag får alltså 7-7½ timmes sömn. Fantastiskt!
En annan sak jag har gjort och som jag inte berättat här tidigare är att tar på mig sockar på kvällen när jag ska sova. Dels har vi kallt på golven hemma och fötterna blir kalla men också för att inte gosa med fötterna i lakanet.
Sover jag med sockar så håller jag värmen bättre och kommer på grund av detta bättre till ro.
Tänk vad små förändringar kan göra.

En annan sak som är en klar förbättring är min mans snarkande. Han har nästan slutat helt och numera är snarkningarna snarare viskningar än en orkan i örat.

Jag försöker hitta förändringar till min man också och
vi testar oss fram för att han också ska må bättre.
Han har fått en fantastisk viktnedgång och blivit piggare på kuppen av LCHF.
Han har dock haft problem med sitt blodtryck och
 LCHF har inte riktigt hjälp till att få ner det till en bra nivå.
Det som däremot hände när han började med blodtrycksmedicin, var att blodtrycket sjönk till ett normalt värde ganska snabbt. Doktorn hade aldrig varit med om ett så snabbt resultat. Han jublade och skrattade för att han fick sådana bra resultat.
 Min man äter D- vitamin, L-glycin och Arginin som tillskott. Allt för att kroppen själv ska klara av att sänka blodtrycket utan mediciner i framtiden. Vi får se vad som händer.
 Arginin äter han för att få igång testosteronet i kroppen.
 Han jobbar i plastindustrin och jag har läst att plaster innehåller ett ämne som liknar östrogen.
 Om en man har för lågt testosteron mår han inte bra. Jobbet han har innebär tunga lyft och väldigt hårt kroppsarbete och det ska tydligen räcka för att öka testosteron värdena i kroppen.
Men min egen teori är att han inte får tillräckligt och att ariginin hjälper honom med det där sista som behövs för att få upp värdena. Vi får se om jag har rätt.
 

Klematis som klänger på vår husvägg.

Så har jag då stressen att hantera. Det är betydligt bättre nu.
Jag blir hjälp av att få sova på natten och så hjälper L-glycin till också.
Vi gör små förändring en efter en hemma och jag delegerar jobben bättre.
Vi är ju faktiskt tre vuxna och en tonåring som kan hjälpas åt.
På jobbet gör vi också små förbättringar för att minska stress, göra dagen mer effektiv och arbetsdagen lättare.
Men nu får det räcka.
Jag får skriva om det en annan gång.

/ Helén
:
:

Vårens aktiviteter

Man blir så glad och inspirerad när våren börjar nalkas och energin är på topp.
Jag blir också så glad att jag fann LCHF som nu har blivit min nya livsstil.
Det har blivit så många positiva effekter på min kropp och en bonus är min viktnedgång.
Men för övrigt så märker jag att min ork att röra på mig börjar komma tillbaka.
Vad sägs att en söndag dansa intensivt i 4½ timme med dans?
Hade detta varit för ett år sedan så hade jag knappt orkat ta mig upp ur sängen dagen efter
och värk i kroppen och trött som bara den.
Men den här träningen gav mig istället träningsvärk och ny energi. Det blev roligt igen.
Detta bådar gott inför detta årets planer på träningsfronten.
Jag har långsam viktnedgång och det vet jag att så fungerar min kropp.
Det går väldigt långsamt. Vet inte hur mycket min hypotyreos som orsakar detta.
Skulle vara intressant att veta. En dag har jag kanske svaret på den gåtan.
Sjukvården är inte mycket till hjälp när det gäller den biten. Skulle hemskt gärna vilja prova amour thyroid. Naturlig thyroid. Men detta måste man söka licens på i Sverige för att använda vilket inte läkare är så pigg på att göra därför att medicinen är för dyr.
Men jag hoppas på att min komplettering med styrketräning ska öka förbränningen i kroppen och skynda på min viktnedgång ytterligare.

Jag älskar att utmana mig själv och vidga mina vyer. Så i vår har jag anmält mig till en kurs i körsång. Jag har alltid tyckt om att sjunga, men alltid varit för blyg. Nu så här på äldre dar tar jag mig i kragen och gör slag i saken. Jag har tyckt att min röst inte hållit på senare år och varit skrovlig. Men numera har det hänt något och jag känner mig säkrare. Så därför vågar jag nu ta steget att testa detta.

Sen har jag mina projekt på mitt arbete som är så kul att jobba med.
Det är lite hemligt fortfarande men när rätt tid kommer, ska jag berätta.
Så mycket kan jag berätta att projektet har medfört att jag får sätta mig in i ny teknik.
Mycket intressant och mycket roligt då jag gör detta tillsammans med min man.

/ Helén

Att få bukt med sömnen och egengjord teblandning

Nu till Min svåraste utmaning.
 Jag har som bekant stora problem att komma mig i säng på kvällen.
Kvalitén på sömnen har inte varit den bästa heller på sista tiden.
Så förra året på senare delen av hösten klickade jag hem ett pulver som heter L- glycin.  jag ville testa om det skulle fungera på mig.
Jag började med en halv tesked och tyckte att det inte riktigt hjälpte så jag ökade dosen till en hel tesked. Men det gick inte alls. Jag blev alldeles för trött dagen efter så jag gick ner till en halv tesked igen, men samtidigt gjorde jag mig en stark kopp av hallonbladste och det har visat sig vara en bra kombination för mig.
L-glycin hjälpte mig också att inte vara så stressad. Vilket var superbra under hela december. Jag kunde jobba mer fokuserat och lugnare.

Jag plockar själv mina växter och torkar till teerna.
Det är som kallast just nu här i norr så ikväll tog jag fram teburken med sommarte jag gjort av olika torkade växter från trädgården.
Kändes härligt med alla sommarens dofter och smaker.
 Väldigt skönt att veta att vi nu går mot ljusare tider och
en ny sommar kommer igen om ca fyra månader.

Sommaren 2015 ☕ teblandning av

 torkade växter plockade 

i min trädgård. 

: Helén

Nytt år och nya mål 2016

Så är nu jul och nyår avklarad. Det är snart slut på en härlig ledighet som omfattats av att umgås med familjen och laddat batterierna. Känns nästan gruvsamt att börja jobba igen.

Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider.  Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
 Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt. 

I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.

Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den. 

Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.

För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.

Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid  tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor.  Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
 Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.

Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.

God fortsättning på det nya året bloggläsare.

/ Helén