Saker att se fram emot

Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.

Här är en to-do-lista:

Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha,  mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.

Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja.

Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och  tillverka verktyg.  Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.

Det här var en liten del av vad som händer i höst.

Ha hälsan och må gott.

Helén

Nytt år och nya mål 2016

Så är nu jul och nyår avklarad. Det är snart slut på en härlig ledighet som omfattats av att umgås med familjen och laddat batterierna. Känns nästan gruvsamt att börja jobba igen.

Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider.  Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
 Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt. 

I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.

Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den. 

Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.

För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.

Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid  tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor.  Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
 Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.

Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.

God fortsättning på det nya året bloggläsare.

/ Helén

Nya höstkläder slutar alltid med nya salsakläder.

Hur biten kan man bli av dans? När märker man att det har tagit överhanden?

Jo, när det är roligare att köpa ett par nya dansskor i stället för höst- och vinterskor.

När man googlar på kläder och alltid hamnar på salsa-, tango- eller samba kläder.

När man på klädaffärer ser potentialen i ett nytt dansplagg att bäras vid nästa utgång.

Kläder sorteras, dansvänliga eller inte.

När alla resor man söker handlar om dansresor till

Argentina, Kuba och Brasilien.

På ledig tid tränas steg och rörelsemönster.

När det i huvudet antingen finns samba trummor,

salsa clave eller ett smäktande vemodigt dragspel.

Då är man fast. Då är man biten.

Men det är bara behagligt och roligt.

 Det är mediterande och välbefinnande.

 Alltid något att plocka fram när vardagens tristess kryper sig inpå.

.

En annan sak man kan märka på att man är biten är att filmerna är ofta dansfilmer.

Musiken är förstås alltid ,ja, ni fattar...

Youtube används flitigt för att studera stilar och steg.

Helger och en del vardagskvällar tillbringar man hellre på dansgolvet

 än i soffan hemma hos sin man.

Vänner tenderar att vara likasinnade.

Man engagerar sig i dansföreningar.

Resor till annan ort googlas för att hitta dansställen.

Tillbringar veckoslut på workshops.

Men så är det väl med alla intressen, kan jag tänka.

Just nu så är jag sugen att sy mig något nytt.

Jag bläddrar i mina mönstertidningar.

Som vanligt halkar ögonen in på tjusiga klänningar,

underdelar och

toppar som går att använda på dansgolvet.

Så visst, jag är dansbiten.

:

/H

:

När känslorna tar överhanden en Tangokväll.

Där sitter jag efter en kurskväll på Praktican.Här kan man öva det man gått igenom på kursen och dansa med erfarna dansare. Jag behöver inte sitta särskilt länge. Men just nu är det en dans på fyra gamla smäktande tango melodier och jag har inte blivit uppbjuden. Jag kan vila mina ömma fötter en smula. De dansar  förbi alla paren. Några som är äkta par, sambopar. Jag tittar särskilt på ett ungt par som dansar förbi mina fötter. De ser ut att ha så roligt tillsammans. De tränar steg och turer. De skrattar och har roligt.
Så kommer den där känslan smygande över mig som en stark våg. Tårarna är inte långt borta och jag funderar stark på att ta mig en sväng till köket för ett glas vatten. Tänk om, tänker jag. Tänk om jag kunde dela den här glädjen med min man. Här sitter jag som ett fån och känner mig totalt ensam. Jag kommer på mig själv att svälja gråten flera gånger och som tur är så är dessa par alldeles för upptagna av varandra för att ens märka att jag sitter där, kämpar med gråten och hulkar. Jag kommer till sans och anstränger mig till det yttersta. Då dyker en danskavaljer upp från köket och sätter sig bredvid mig och knyter på sina tangoskor. Vi småpratar om ditt och datt. Så bjuder han upp och jag glömmer totalt bort den tillfälliga känslostormen och njuter av min dans och en mycket trevlig pratstund. Efter det är allt glömt.  I bilen på vägen hem, kommer jag att tänka på  att jag är inne i min mens och då är det inte så konstigt att känslorna svallade över en kort stund.

Jag önskar ändå ibland att jag hade en danspartner. Någon att ha roligt med och ett gemensamt intresse.

Dansen kommer jag aldrig att dela med min man.

:

/H

:

En amatör dansares vardag.

En morgon i Holmsund när snöstormen viner genom gränder och gator, packar jag min dansväska. Det är onsdag och jag har två danspass på kvällen. Salsa och en ny passion, Argentinsk tango.
Mitt stillasittande jobb, gör att jag ser fram emot att få röra på mig. När kvällen kommer börjar min kväll med salsa. Det är snabbt, fartfyllt och kul. Klär på mig täckbyxor, täckjacka och promenerar mot nästa danspass. Argentinsk tango.
Det är inte långt att gå. Lokalen ligger längst in i en länga hus på en bakgård. På vägen dit upplever jag dofter av kryddor från en asiatisk butik i hörnan av huset. Hela bakgården är fylld av bilar och aktivitet av människor som backar ut och parkerar sina bilar. Passerar en dojo som just för kvällen tränar med påkar och deras skrik hörs ut när de attackerar varandra med påkarna.
( Kommer att tänka på filmen " Vad har jag gjort för att förtjäna detta?" med regissör Pedro Almodovar. Handlar om en städerska som bl. a. städar en dojo i Madrid och om hennes självupptagna man som kör taxi.)
Promenerar längre in i gränden och snön yr, virvlar och  svarvar runt på bakgården. Passerar tempelriddarnas hus och hamnar i tankarna på filmen " Da Vinci Koden". Ju längre in på bakgården jag kommer desto starkare hör  jag tango musiken som kommer från ett öppet fönster.Trots kylan ute finns där värme inne.Doften från en butik av miltäröverkott produkter känns starkt.
Stiger in genom dörren och träffar människor som tar sig ett glas vatten i köket. Klär av mig ytterkläderna och tar på mig dansskorna. Kliver in i en annan värld för en stund, till tango musikens känslofyllda melodier. Blir uppbjuden av en herre och hamnar i rörelsen och musiken.
Jag glömmer vardagen en kort stund och bara är.
.
/H
.