Ett projekt som bara skulle ta ett par månader blev till slut ett UFO som jag höll på med väldigt länge.
Det är en riktigt varm tröja i tjockt alpackagarn från dropsstudion.
Jag hårdtestade den under min fönsterputsning för någon vecka sen och jag varken frös eller svettades.
Det var inte alls en svår modell att sticka. men som vanligt kan jag inte följa mönstret och det gjorde att jag fick tänka en extra gång när jag fortskred mitt arbete.
Men nu är jag nöjd med det slutgiltiga resultatet och den åker med till Gotland på vår semester i sommar.
Här är den. Här har jag skrivit om den tidigare.
Jag började alltså med den år 2013. Snacka om lång startsträcka!
 |
| Stickad Pippitröja i Alpackagarn. |
 |
| Stickad Pippitröja i Alpackagarn Varm och Skön. |
Jag har en fascination när det gäller öar , helst med en fyr på ön också.
Därför blir Gotland en resa som jag länge önskat göra.
Min farfar tjänstgjorde som fyrvaktare på Hoburgens fyr på Gotland, när min pappa var barn.
En av mina barndomsminnen var våra besök hos farmor och farfar.
Farfar var då fyrvaktmästare och den sista tjänsten hade hade innan han gick i pension var att tjänstgöra på Vinga fyr.
Jag minns när vi sov i fyrvaktarbostaden i det rum som vette mot fyren.
Ett av mina starkaste minnen var hur trygg jag kände mig när ljuskäglan från fyren svepte in i rummet och lyste upp alla hörn i några sekunder.
Jag älskade att vandra runt på klipporna.
Jag älskade doften av havet och ljuden från båtarna som passerade runt ön.
Jag har återvänt till Vinga fyr för att besöka fyren och fyrvaktarbostaden.
Farfar fotograferade väldigt mycket och en del är hans bilder som sitter i museet.
Där finns bilder på mig och mina kusiner när vi var barn.
En dag ska jag hyra ett rum där och sova över. Helst i fyrvaktarbostaden.
Bara för att återuppliva gamla minnen.
http://vinga.nu/uthyrning-av-stugor/
Farfar målade tavlor också. Här är hans sista tavla som han målade.
Den blev aldrig färdigställd och dagarna innan han gick bort, målade han några penseldrag på den.
Motivet? Vinga fyr förstås. Den hänger ovanför sängen i sovrummet. Den är inte inramad och han hann aldrig singnera den.
Jag lärde inte känna min farfar så väl. Snäll, piprökande, cigarrökande, dåligt hjärta, problem med magen som jag, målande oljemålningar, gick ner till Utkiken och snackade med lotsarna, fotograferade mycket, framkallade bilder själv, framkallningsrummet på vinden i fyrvaktarbostaden på Vinga där han tillbringade mycket tid. Om man gick upp på vinden fanns där en tavla målad som ett fönster. Den har farfar målat för att täcka över det riktiga fönstret i mörkrummet.
Min farmor var en god lyssnare trots att hon pratade mycket, hon hade humor, god berättare och en fin förebild innan demensen tog sin boning i hennes kropp. Vad jag kan sakna de där samtalen vi hade. Alla berättelser om när hon och farfar blev fästfolk. Livet på öarna. Alla bilder vi tittade på tillsammans.
Det är så otroligt fina minnen som jag bevarar i mitt hjärta.
Lev väl och ha det gott.
/ Helén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar