Om att leva med dans.

Det är definitivt en boost för kroppen och själen.
Från att vara rätt så tilltryckt i skosulorna av avundsjuka,
elaka människor, som mår dåligt själva, avslutade jag kvällen med ett möte och dans.
Blev galet glad och stimulerad. Pratat med vettiga människor, lärt mig en ny dans, fick beröm för min kjol jag sytt, fick med mej ett par skor hem och massor och åter massor av den där må bra känslan.
Kommer hem och får stöd av min  make som ger mig kloka svar och orkar lyssna på min berättelse.
Jag känner mig otroligt tacksam för detta.

Jag skrev ett brev till en kompis när jag var i tonåren som jag trodde var min bästa kompis. Flera gånger  gjorde hon mig väldigt ledsen med sitt beteende och jag skrev, talade om för henne att det hon gjort, var inte rätt.
Hon sa till mig att, -jag ska spara det här brevet, så ska du få läsa det om några år så får du se hur löjlig du var.
Många år senare så träffades vi igen och hon lättade på hjärtat. Hon hade gått i terapi och mådde dåligt i en relation. En gång så hade hon tagit  med sig brevet jag skrev till henne, till sin psykolog och lät denne läsa det. Men hon fick inte den reaktion hon hade väntat sig.

För där och då, där vi satt många år senare, bad min gamla vän om ursäkt för sitt beteende och hon sa att hon mådde dåligt över det.
Jag förlät henne, men vänskapen har inte riktigt kommit tillbaka igen. Det kommer nog bli svårt.
Idag fick jag den där känslan igen. Måtte dessa människor spara detta och ta fram det om några år när de lugnat ner sig och läsa igenom det igen och faktiskt be om ursäkt för sitt beteende såsom jag bad om ursäkt ikväll för något som jag inte skulle behöva be om ursäkt för, bara för att jag sköter mitt jobb.

/ Hella

Att tänka utanför dansboxen

Så var det dags att prova en ny dans. Jag har som aldrig kommit till skott tidigare.
Men nu blir det äntligen av!
Jag ville börja en dans som inte kräver någon danspartner.
Jag ger mig nu ut i marker som jag inte känner till.
Än en gång utmanar jag mig själv med något som jag inte känner mig bekväm med.
Så nu är det dags för flamenco.











Beslutet tog jag faktiskt efter nyår.
Ni vet, ett av de där nyårslöftena.
Genast började jag leta mönster på kjolar och klänningar.
Det blir nog så småningom en sådan.
Vi provar dansen den här våren så får vi se om flamencon tar ett grepp om min själ.

/ Hella

Skor och väska, ett kap?

Jag ska berätta om förra sommarens semester. Vi var i Kungsbacka på outlet. Där hittade vi både det ena och andra till bra pris.

Köpte mig ett par fina skor med hög klack i trä och brunt skinn på ovansidan. kände mig ganska nöjd när vi åkte därifrån och jag visade upp mitt inköp för släktingar.

.

Men så blev jag tvärsnål och ville lämna tillbaka, jag ångrade mig och brunt är egentligen inte min färg. Så dagen efter åker jag tillbaka till butiken och vill lämna tillbaka skor. Men,se,nej, det gick inte att få pengarna tillbaka. (Till saken hör så skulle vi resa tillbaka norrut nästa dag.) Efter mycket om och men och mycket tjafs med butiken och alla bestämmelser hit och dit ,så tog jag till slut ,surt, ett tillgodokvitto och såg framför mig 398 kronor flyga sin kos och körde därifrån.
.

När skulle jag ha chans att köpa något där? När dessutom tillgodo kvittot gällde ett år?
.

NÄÄ, tänkte jag och körde tillbaka ett par timmar senare.
.

Och där stod dom!
.

Skorna som var så snygga att det blev kärlek vid första ögonkastet.

Hur kunde jag ha missat dom förut?

Glad i sinnet går jag till kassan med de fina skorna och får veta att de sänkt skorna till 298 kronor så nu har jag 100 kronor tillgodo. hittar en väska också ( för att handla upp pengarna)får lägga till 9 kronor.
.

Ibland tror jag att det är ödet som spelar oss ett spratt. Skorna stod där och väntade på mig....

.

Väskan har jag använt en gång.

.

Men skorna, ja, det har varit en stor favorit.

Någon som vill köpa väskan? :).

.

/H

.