Bitterhet, butterhet och tillslut beslutsamhet, behaglighet

Som sagt, angående tidigare inlägg.
Så går man från insikt till insikt.
Man får fundera och gräma sig en stund.
Men det är inte värt att älta längre.
Vad gör det med mig som människa och
vad gör det med min kontakt med andra människor?
Det blir inte bra. Så nu slutar jag med det.
Det är så  inte värt det.

Positiva tankar och positiva handlingar.
Hädanefter är det min melodi.
Skiten brukar flyta upp och lukta till slut.
Karma, både gott och ont.

Tjong, poff, paff  och där åkte energitjuvarna ut.
Kvar finns bara lugnet och allt trevligt som händer i höst.
Det här händer:
Salsaträning på söndagar som hjälpdansare.
En glad trevlig Rueda de Casinogrupp på 10 st tjejer.
Prova- på Afrikansk dans.
Flamenco på tisdagar.
Fixa och göra fint här hemma.
Skapa med händerna.
Starta arrangemang och göra det bättre. Än så länge hemligt.
Vägen till en bättre hälsa.
Avsluta fler saker som är alldeles för energikrävande för själen och
för min familj.
För det mesta bara göra det som är kul.

Ha det gott och lev väl.

/ Helén

Jag kan bara inte sluta dansa!

Att dansa är den bästa motionen för mig.
Jag får så häftiga endorfinkickar att jag kan leva på det flera dagar.
Nu dansar jag två gånger i veckan, men det blir alldeles för lite.
Jag försökte få min man att göra något tillsammans med mig så jag kapade ner min dansträning, 
men det har inte blivit av någon träning tillsammans, tyvärr.
Jag klättrar på väggarna om det inte blir någon träning. Jag går sönder i min själ.
Så nu kör vi ett danspass till.
Tyvärr hamnar det lite i obalans och det blir ingen vilodag emellan utan dagarna kommer att hänga ihop tre dagar i rad.
Jag får väl återhämta mig resten av dagarna.
På söndagar är jag hjälptränare på en salsakurs. jag kan dansa både som förare och följare. 3 timmar
Måndagar startar vi en grupp med tjejer och kör en Salsa Rueda der casino grupp.  1½ timme
Tisdagar så tränar jag flamenco. 2½ timme.
Apropå flamenco. Vad jag har lärt mig mycket. Det är en fantastisk dans och jag tycker att jag har utvecklat min koordination i både fötter och armar och mitt mål att våga visa mer uttryck i mina armar tycker jag har blivit bättre.
Jag utmanar mig. Låter det se löjligt ut. För att till slut sitta i muskelminnet.
Dessa lektioner gör att jag vågar prova och uttrycka mig i mina armar i annan dans.
Min hållnig har också förbättrats och det känns bra.

Ja, jag har glömt en sak. Hemma i köket blir det ibland sambaträning.
Jag kan bara inte sluta med det för det är en fantastisk dans.
En glad sensuell och rolig dans dessutom.

Här är en inspirationskälla: En Rueda de casino grupp från Kuba. Men Yanek Revilla.
Han är en otroligt duktig dansare och koreograf.
Det här är livet!

Lev väl och ha det gott.
/ Helén

Nya utmaningar år 2017?

Då har ytterligare ett år gått och en del av mina nyårslöften för 2016 genomförde jag faktiskt.
Bland annat att bli snällare med mig själv och min kropp. Det har jag blivit.
Istället för att stressa och träna som en galning har jag taggat ner en smula.
Jag sover bättre och bättre. 
Jag har börjat äta naturligt sköldkörtelmedicin och känner mig mycket bättre.
Jag äter LCHF och firar denna trettonhelg 2 år med denna kost. Det tänker jag och min man fortsätta med även detta år men jag kommer att utesluta mejerier i möjligaste mån. Försöka få i mig lite mer fett. Dels för att jag är laktosintolerant och sen för att mjölkprodukter är en inflammatorisk kost.
Jag planerar alltså att bli ännu snällare med mig själv.

På jobbet har vi gjort en massa förbättringar 2016 för att rationalisera vissa moment med reparationerna genom att förbättrat maskiner och verktyg för att kunna göra ett bra jobb, fast lite snabbare.
Under 2017 kommer vi att göra fler förbättringar, men jag återkommer om det längre fram.

Havanna, Kuba

Jag reste till Kuba 2016 och hamnade mitt i landssorgen av Fidel Castros död. Ingen musik, ingen dans och ingen fest. Det var i och för sig tredje gången jag var där och  det var en märklig känsla att denna gång, inte kunna njuta av dans och musik i nio dagar. Jag har dessutom upplevt det riktiga Kuba. Bland vanliga människor och deras religion Yoruba eller Santerian som det också kan heta. Jag bodde hos en familj och inte på hotell eller Casa de Particular. Det kommer att bli ett eget inlägg om det så småningom.
Spännande allt jag har upplevt och intressant, samtidigt sorgligt.

Jag gjorde en massa upptäckter om mig själv under 2016 och under tiden på Kuba lade jag fram strategier för mitt fortsatta leverne. För där fanns mycket tid att tänka. Jag upptäckte också hur slut jag var och att jag behövde verkligen den semestern. När det gäller LCHF så var det svårt att hålla sig till strikt LCHFkost. Där finns inte så mycket mat att köpa och den mat som finns är jättedyr, även för oss turister.
Jag tappade vikt där på Kuba, men den åt jag upp under julhelgen igen.
Vi firade jul i södra Sverige och för första gången på många år julpyntade vi inte här hemma och inte lagade vi någon julmat hemma heller.
Dagarna var lugna och jag besökte Borås Textilmuseum och en massa loppisar. Det blev några fynd.
Vi besökte även ett äldre par som hade en syateljé och köpte lite kläder samt maken beställde en kostym i siden/ull.
Där nere i Boråstrakten, fick jag chans att ytterligare återhämta mig.

Nu ska det bli skönt att sätta igång att arbeta igen och jag ser fram emot de förändringar vi kommer att göra i vår urverkstad. Jag trivs med mitt jobb och kan vi förbättra arbetsmiljön ytterligare så är det ett stort plus.

Jag pratade om att börja träna på gym 2016. Nu 2017 blir det av och det ska bli trevligt för jag får sällskap av min man. Vi har bestämt oss för att försöka göra gemensamma aktiviteter som stärker vårt förhållande och våra kroppar. Det ser jag fram emot.
Jag och min  har än en gång tagit tag i mitt syrum och försöker än en gång göra det lite trevligare att vistas i. Vi håller även på att fixa gästrummet.
Jag kommer att fortsätta dansa flamenco och jag kommer att fortsätta sjunga i kör.
Salsadans och dans överhuvudtaget ligger närmast mitt hjärta och det kommer jag att fortsätta med.
Nya ideér tar form och de vill jag prova att utveckla i år.

Dessa saker gör mig gott och det är det som jag kommer att fokusera på detta år.
Allt som gör mig och min familj gott är mitt måtto.

Ha hälsan och må väl.
Helén

Drömmer om mitt syrum.

Jag tycker om att vara i mitt alldeles egna rum.
Här finns alla material som jag skapar av när andan faller på.
Jag har en svaghet och det är tygstuvarna på Olssons tyger i Umeå.
Jag kan inte gå ut därifrån utan att köpa med mig en eller flera tygbitar.
Det syns på mina överfyllda garderober i syrymmet.
På loppisar köper jag böcker om handarbete, sybehör, band och spetsar.

Mina handarbetsböcker

En annan svaghet är mönstertidningar. Jag har köpt mönstertidningar sedan 1984 varje månad.  Förutom ett uppehåll på  ca. Två år.

Mina köpta årgångar av mönstertidningar.

Men nu har jag beslutat att sluta köpa varje månad.  Många mönster återkommer och jag har planer på att istället försöka organisera de mönster jag har.
Jag har faktiskt börjat och där finns en pärm med flera årgångar som ger en bra överblick.
 Men nu är det dags att ta tag i det igen och fylla på med nya årgångar.
Jag har nu börjat så smått och det känns bra att äntligen få lite överblick på allt.

Jag behöver också städa och sortera tyger.
Det är nu som problem uppstår.

Lånad bild från nätet

Egentligen vill jag sy, virka eller sticka. Men jag bestämde mig för länge sedan att det blir inget med det förrän jag har organiserat allt och i och med det, sitter jag inte där inne.
För mig är det rummet förknippat med avkoppling så jag måste nog tänka om.
Där får inte bli för många måsten.
Då försvinner all glädje som jag får när skapar mina alster i det rummet.
Det är och förblir mitt krypin och det ska vara förknippat med roliga minnen.
 För jag har så många idéer jag vill förverkliga. Flamencokläder, Salsakläder, höstkläder och en egensydd semestergarderob som är färgkoordinerat och matchande. Ja, ni hör.
Vi får väl se vad det blir med det. Jag har i alla fall hittat tyger för att sy mig en eller två klänningar här i höst i stil med Klänningsfabrikens modeller. Finns många andra klädmärken som gör liknande modeller, förstås, alla vill ju haka på ett vinnande koncept. Materialet som används är bi-elastiskt och är ett tunt lätt tyg.

Tyger som jag har har svårt att välja mellan och modell av klänning.

Semestergarderoben bör jag sätta igång med nu om jag ska hinna färdigt. Det är ungefär en månad kvar innan jag reser. Jag har tänkt att sy i lätta skrynkelfria tyger så packningen inte blir så tung och jag vill slippa behöva bekymra mig om att kläderna ska strykas.
Under mitt organiserade av mönster hittade jag några plagg som jag ska sy till semestern.
Jag försöker att planera en sak i taget och just starten på semestergarderoben blir nog ett projekt som jag påbörjar nästa vecka.

Så är det tänkt i alla fall.
Men allt kan hända.

Ha hälsan och må gott.
Helén

Saker att se fram emot

Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.

Här är en to-do-lista:

Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha,  mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.

Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja.

Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och  tillverka verktyg.  Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.

Det här var en liten del av vad som händer i höst.

Ha hälsan och må gott.

Helén

Nytt år och nya mål 2016

Så är nu jul och nyår avklarad. Det är snart slut på en härlig ledighet som omfattats av att umgås med familjen och laddat batterierna. Känns nästan gruvsamt att börja jobba igen.

Det har blivit en del smårenoveringar gjorda på huset under julledigheten. Bland annat så är nu vår balkong ett minne blott. Det är nu fönster insatta och träpanelen är skruvad på plats på utsidan.
Insidan kommer att bli varmbonad vad det lider.  Man märker redan nu, trots att all isolering inte är på plats, att det drar mindre kallt på golven inomhus. Just idag blåser det dessutom rejält ute.
 Det som fattas är hängränna och fönsterbleck på utsidan. När det är gjort kan vi tillfälligt ta bort byggställningen. Sommarens projekt blir sen att måla allt. 

I källarens SPA har det hänt en del också. Det har kommit upp lister, en inköpt spegel, en del småfix och en dörr till ett blivande toalettrum är uppsatt. Förhoppningsvis så ska resten bli färdigt i år. Jag längtar så, för jag har köpt så mycket roliga inredningsdetaljer som jag bara väntar på att få ställa på plats. Dessutom har jag många roliga saker som jag hittat bland pappas sparade skatter som jag vill ställa fram.

Sen har även döttrarna startat ett projekt med att riva bort en ful militärgrön filtmatta i trappan, i trapphuset och börjat att slipa den. 

Jag har förstås nya nyårslöften på gång men det känns väldigt bra att summera eller göra bokslut, kan man kanske säga, på vad som har hänt och på de mål och planer jag satte mig för att göra år 2015.

För min del så är det kosten som har varit en otroligt bra beslut. Jag har sakta men säkert börja krypa ner i vikt och det är fantastiskt skönt att de kilona är borta. Vågen rörde sig varken uppåt eller nedåt under julledigheten, vilket också känns bra. Jag har kontroll på mitt ätande,men för den skull unnar jag mig av det goda. Jag har nu stått på en platå ett bra tag men det kommer nog igång igen under detta år. Jag har forskat i lite varför och fått lite små tips på att få igång förbränningen igen.
Den verkliga bonusen dock är hälsan som blivit betydligt bättre av LCHF.

Jag startade dansa Flamenco 2015, förra våren, men vår lärare var tvungen att ta en paus, så under hösten var där inte någon flamencodans alls. Det jag däremot började ta kurser i var Kizomba. Väldigt snarlikt Argentinsk tango som jag dansar sen tidigare. Jag får träna mig att vara väldigt nära människor även i denna dans. Det är ett bra sätt att tänja på sina gränser och minska sin bubbla. För varje år jag dansar, minskar min bubbla, avståndet, närheten av vad man kan tänka sig vara en främmande människa. Jag har alltid  tyckt om att kramas med mina vänner och familj , framförallt mina barn, numera så tycker jag det är härligt att kunna bjuda på en kram till en främmande person som behöver det.
Jag skulle vilja se att fler lärde sig att dansa. Man får ett helt annat sätt att vara och bete sig i kontakten med människor.  Tänk dessa trasiga ensamma själar som måste förstöra för andra. Sorgligaste som kunde hända i vårt land 2015 är just grundat i detta. Där skulle bli mindre av den varan och mer förståelse om fler satte på sig dansskor och tog sig ut på dansgolvet. Framförallt så skulle de må mycket bättre själva och mår man bättre så har man varken tid eller lust att tycka illa om eller göra illa sin nästa.
Dessa trasiga människor skulle få goda endorfinkickar och det i sin tur startar igång systemet i kroppen som gör att de skulle må bra både i knoppen och kroppen. Just för att du berör och berörs av en främmande människa i musiken och dansens underbara värld. Låter kanske i överkant klichéartat.
 Låt gå för det. Det är fortfarande helt och hållet sant och det fungerar.
Jag hade lovat mig själv att under 2015 inte umgås med människor som är energitjuvar och ge mer kvalitativ tid till de som förtjänar det och det har jag också hållit.
Det jag också lovade mig själv var att minska på en del uppdrag som jag ansvarat för. Uppdrag som jag gjort av glädje.När detta inte uppskattats blir det onödigt arbete och själsligt uttömmande. Det är inte värt det. Bort med sånt.
Vi skaffade oss en liten jämthundshanne som charmar oss alla i familjen. En riktig liten hjärteknipare och han kommer att bli en bra promenadkompis när han blivit lite större.

Under detta år väntar spännande projekt både i arbetet och på fritiden.
Mina mål i år är:
-Att gå ner ytterligare i vikt och må bättre.
-Få bukt med sömnen så att jag sover fler timmar per natt. Fortfarande det som kommer att vara svårast att genomföra.
-Fortsätta även detta år att sortera och ordna i mitt liv så där blir mindre stressmoment på jobbet och på hemmaplan.
-Utöka min träning med något nytt och det ska innefatta något som bygger upp styrkan i kroppen.
- Göra slag i saken och förverkliga mina drömmar. (Som än så länge få bli mina innersta tankar då rätt tid kommer, kommer jag att berätta.)
- Sy och handarbeta mera. Göra klar något UFO. Vilket betyder att mitt arbetsrum måste bli färdigstädat så jag kan vistas i rummet.
- Dansa så mycket jag orkar. För dansen gör att jag mår bäst.

God fortsättning på det nya året bloggläsare.

/ Helén

Nyårslöften

Jag är inte den personen som brukar avge nyårslöften.
Inför 2015 så gjorde jag ett undantag.

Ett löfte jag lovade mig själv har jag redan berättat om.
Att börja dansa flamenco. Det går stapplande framåt och jag gör mig ingen brådska.
Jag förväntar mig inget under men jag kommer att fortsätta,
fast det är helt och hållet utanför min komfort zon.
Dessutom är det roligt att lära känna nya människor.

Det andra löftet.
Göra en ny fas i mitt liv och fasa ut allt som inte är bra för kroppen och själen.
Ta reda på vad som händer med den. Ge kroppen tid och omtanke.
Så efter trettonhelgen i år, tvingade jag min man att följa med på en viktresa och till ett bättre piggare liv. Hans krav var att aldrig behöva vara hungrig.
Han är aldrig hungrig numera.
Vi har börjat med en kost helt enligt LCHF.
Jag har läst spaltmeter med information och försöker hela tiden sätta mig in i det så mycket som möjligt.
Min kropp svarar bra på maten. Jag är heller aldrig hungrig. Mindre trött. Bättre i magen.
 Inte ont i mina leder.
Sjukvården säger att det är farligt.
Men jag tänker ge det en chans. Om jag mår så här bra nu.
Hur kommer jag inte då må efter några månader till?
Min man har lyckats gå ner 10 kg redan. För mig går det långsammare, men jag är än så länge mest glad över hälsoeffekten och av att jag dessutom har fått en piggare man.
Jag orkar numera dansa mycket längre och jag känner mig inte som en urvriden disktrasa dagen efter.
Vad har jag att förlora? Jag menar, jag har ju så många matallergier hur som helst.
Så utesluter jag lite till för att må bättre, då tar jag den smällen.
För att inte tala om sjukvården med all dess förakt som de ger för LCHF.
Låt dem ta prover då. Inte mig emot.
Jag tål det.

Fler nyårslöften kommer, men det får räcka för idag.
Jag spar en del till längre fram.
/ Hella
:
:

Fortsättning av vårens danser

Det är roligt att se fram emot något nytt och spännande.
Förutom mina heliga tisdagar med salsa så dansar jag numera flamenco på onsdagar.
Sofia som är vår instruktör är utbildad danspedagog och har även utbildning i pilates.
Hon kommer att hålla koll på min hållning och se till att kroppen är i rätt position.
Jag har sagt till henne att rätta mig med en gång.
Vill inte fundera om det var jag eller någon annan som gör fel.
Annars vet jag att många är känsliga och blir stötta av en tillrättavisning.
Jag har dansat så länge, så jag blir bara tacksam för att få hjälp.

Nu till helgen så dansar jag west coast swing. En hel helg med dans från morgon till kväll.
Tyvärr så krockar i vanliga fall west coast swing kvällarna med min salsa på tisdagarna.
Jag hoppas att det blir ändring på det snart. Jag hoppas också på att killarna bjuder på sig själva och dansar även med en tant som mig under denna helg.
Nu passar jag på att fylla kvoten en hel helg. Hade jag kunnat så hade fyllt alla mina kvällar med dans men jag har ju min familj och jobb också som måste skötas.
Men det ger så mycket tillbaka att ha något som är roligt och som ger en utmaning.
Man dansar och glömmer tid och rum och kan inte fatta varför man har så ont i fötterna och är törstig.
Då kan det ha gått 3- 4 timmar och man har inte reflekterat över vad klockan är.
Sånt gillar jag. Så kul är det!

/ Hella

Om att leva med dans.

Det är definitivt en boost för kroppen och själen.
Från att vara rätt så tilltryckt i skosulorna av avundsjuka,
elaka människor, som mår dåligt själva, avslutade jag kvällen med ett möte och dans.
Blev galet glad och stimulerad. Pratat med vettiga människor, lärt mig en ny dans, fick beröm för min kjol jag sytt, fick med mej ett par skor hem och massor och åter massor av den där må bra känslan.
Kommer hem och får stöd av min  make som ger mig kloka svar och orkar lyssna på min berättelse.
Jag känner mig otroligt tacksam för detta.

Jag skrev ett brev till en kompis när jag var i tonåren som jag trodde var min bästa kompis. Flera gånger  gjorde hon mig väldigt ledsen med sitt beteende och jag skrev, talade om för henne att det hon gjort, var inte rätt.
Hon sa till mig att, -jag ska spara det här brevet, så ska du få läsa det om några år så får du se hur löjlig du var.
Många år senare så träffades vi igen och hon lättade på hjärtat. Hon hade gått i terapi och mådde dåligt i en relation. En gång så hade hon tagit  med sig brevet jag skrev till henne, till sin psykolog och lät denne läsa det. Men hon fick inte den reaktion hon hade väntat sig.

För där och då, där vi satt många år senare, bad min gamla vän om ursäkt för sitt beteende och hon sa att hon mådde dåligt över det.
Jag förlät henne, men vänskapen har inte riktigt kommit tillbaka igen. Det kommer nog bli svårt.
Idag fick jag den där känslan igen. Måtte dessa människor spara detta och ta fram det om några år när de lugnat ner sig och läsa igenom det igen och faktiskt be om ursäkt för sitt beteende såsom jag bad om ursäkt ikväll för något som jag inte skulle behöva be om ursäkt för, bara för att jag sköter mitt jobb.

/ Hella

Att tänka utanför dansboxen

Så var det dags att prova en ny dans. Jag har som aldrig kommit till skott tidigare.
Men nu blir det äntligen av!
Jag ville börja en dans som inte kräver någon danspartner.
Jag ger mig nu ut i marker som jag inte känner till.
Än en gång utmanar jag mig själv med något som jag inte känner mig bekväm med.
Så nu är det dags för flamenco.











Beslutet tog jag faktiskt efter nyår.
Ni vet, ett av de där nyårslöftena.
Genast började jag leta mönster på kjolar och klänningar.
Det blir nog så småningom en sådan.
Vi provar dansen den här våren så får vi se om flamencon tar ett grepp om min själ.

/ Hella