Salsan är mitt livselixir. Dans överhuvudtaget är så bra för själen. Jag har dansat sen jag kunde sitta upp.
Musiken hemma bestod av Latin Amerikansk musik, Harry Belafonte, Taube och så satt man klistrad vid radion när det var topplistan och då menar jag inte svensktoppen. Jag rattade in radio Luxenburg och så soul corner.Så fanns det ett program som hette "Eldorado" som startade vid midnatt. Alltid beredd med min enkla kassetbandspelare framför högtalaren på radion i fall det skulle komma en bra låt. Kvalitén på ljudet var inte det bästa men vad gjorde det? Jag hade musiken så jag kunde lyssna om och om igen.
Ja, så var det grannpojken som spelade hårdrock och barndomskompisens bröder som spelade Pink Floyd.
när jag gick i högstadiet så började en kurs för ungdomar som hette "Jag vågar stuffa."Där fick vi lära oss bugg och foxtrot.
Jag älskade att gå på disco. En låt som alltid kan få upp mig på dansgolvet är "disco inferno".
Så blev man äldre och så kom barnen in i ens liv och då fick man lägga dansskorna på hyllan, offentligt i alla fall.
Så kom salsan in i mitt liv. Musiken- latin amerikansk och dansen är såå rolig att dansa. Tänk om den funnits då jag var tonåring och gick på högstadiet!!!
Jag har verkligen funnit en rolig hobby där man motionerar och har kul.
Jag har även gått kurs i Argentinsk tango. Det är också en härligt dans att uttrycka sina känslor i. Men det är så populärt att det alltid är fullt på kurserna. Ska försöka gå och dansa A tango på Gammlia i sommar. Skulle gärna vilja utveckla mig där.
Mina barn dansar salsa med mig också. Jag får tillfälle att träna som kille. Vi tar oss en svängom i köket då och då. Tråkigt nog så får jag inte min gubbe att dansa. Han vill inte. Tråkigt att inte kunna dela den glädjen med honom.
Sen så är man allt lite för gammal och inte den smärtaste typen. så ibland, helst i början, fick man stå lite väl ofta. Numera så känner jag mig så pass säker i dansen att jag vågar bjuda upp själv. Det blir mycket roligare då.
Appropå Taube. Så kom jag att tänka på något roligt som min bror sa när han var 7-8 år. Vi satt och väntade på att en konsert med Sven-Bertil Taube skulle börja. Det dröjde ganska länge och till slut sa min bror.... - Men mamma, när kommer den där Svärt- Bendil då?
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar