Julen snart slut.

Alla har sina traditioner och när jag och min man bildade egen familj skapade vi vår tradition kring julen.
Han tog med sig sina och jag mina. Sen blandade vi ihop allt och tog bort de vi inte tyckte var så viktigt och la till något annat.
Men något som vi båda håller fast vid är att man tar in granen en till två dagar före julafton och 20:e dag Knut åker granen ut. Barnen vill ha det så också.
 Jag får panik när det börjar säljas julpynt redan i November i butikerna och jag saknar traditionen med förtäckta skyltfönster som öppnas upp på 1:a advent. Det var en lucköppning med spännande kreativa skyltningar. När jag som handlare, i det samhälle jag bor i, förberedde julskyltningen så var det ju för att få till den snyggaste och roligaste.
Det gör min syster och jag inte längre på vårt nya ställe i Umeå.
Men för att återgå till våra traditioner hemma. Där finns så mycket jag skulle vilja hinna göra för att få julen ännu mer spännande för våra barn. Men som dubbelarbetande fru blir där inte så mycket jag hinner göra så som jag önskar. Som tur är bor mina barns mormor i samma hus. Det som inte vi gör här hemma, görs hos mormor.
Under de närmaste 10 åren har vi knytkalas till jul. Mina föräldrar, svärföräldrar, syster och mannens moster med familj. Vi är allt från 9- 13 personer vid julbordet.
Det blir en trevlig tradition i sig. Vi har allt från brunkål, lutfiskpudding och hemmagjord skånsk senap till tunnbröd, gravad öring och rödkålssallad. Samt alla mina och min systers röror eftersom sillen kan varken hon eller jag äta.
Det blir en mångfald av traditionsenligt julbord och en toutch av nya rätter p.g.a. min allergi. Dessa inslag av mat har nu blivit ett uppskattat tillskott på julbordet år efter år och har tillslut blivit vår egen tradition.
Här och nu hade jag tänkt skriva ner recepten och dela med mig av dem. Men p.g.a. att arbetet kommer i vägen får ni "sjå" er ett tag till.

 

Jag kan visa vår julgran som är tillåtet huggen på marken av ägaren av den skogsmark den stod på en gång. De granar vi tar hem på julafton är granar som ser lite luggslitna och konstiga ut. Just den här granen har dubbla toppar. Det beror på att granen vi hugger är en gran som gallras ut för att den friskare och finare granen som står kvar ska få växa sig stor. Det kan man väl kalla ekologiskt tänk? Eller egentligen sunt förnuft, vill jag kalla det för. Det har vi blivit lärda av våra föräldrar och de av sina......
:
/HElla
: