onsdag 14 september 2016

Mitt år bettendemedicin är snart över, LCHF halleluja!

Måste bara få skriva av mig lite.
Jag är både upprörd och lättad. 
Snart har ett år passerat på beteendemedicin närmare bestämt är det precis två veckor kvar.
Det har varit både jobbigt och nyttigt.
Det flesta av gångerna under det här året, har jag gått därifrån och varit ganska irriterad rent mått dåligt kroppsligt.
Men idag så gick jag med mycket lätta steg ut genom dörren. Som en känsla av att vara fri.
Jag hade bestämt mig för att säga min menig.Vara ärlig mot mig själv.
Enskilda samtal. Fyra stycken och totalt två timmar och där fanns ingen chans att avfärda mig.
Göra upp eller slut med vetenskapen. Tänkte först ge payback men gav feedback istället.
Tänkte lite som Jesus där. Förlåta och ha förståelse. 

Här kommer fördelar och nackdelar.

Om vi börjar med fördelarna:
Jag har fått göra tester. Kondition och blodprover. Så jag vet lite mer hur min kropp fungerar.
Stresshanteringen har hjälpt mig.
Föredrag om olika ämnen. Både intressant och irrterande.
Mindfullness betyder mycket för oss människor. Men man kan göra det på olika sätt.
Att träna regelbundet. Men den biten gjorde jag redan innan.
Att bearbeta min sömn. Idag sover jag fler timmar per natt och jag testar olika saker och rutiner för att sova ännu bättre.
Bearbetat det som sagts och grottat in mig i ännu mer information.
Funderat, selekterat, agerat, kommit till insikt, ändrat vanor och fått nya.
Hållit fast vid min tro på LCHF, trots att det inte var populärt.

Då kommer vi till nackdelarna:
-Att vara en outsider i en gemenskap är aldrig bra. Det fungerar dåligt. Min LCHF:kost var verkligen inte välkommen. Det accepterades inte trots att de sa det var ok från början.
- Att få kemikalier i kroppen som man inte bett om. Något så oskyldigt som antabus eller bantningsmedel eller psykofarmaka, eller vad det nu kan vara, men ändå. Måste man inte be om patientens tillstånd för sånt? Kan man anmäla sånt? Allt som hände var en ännu mer taskig mage, sura uppstötningar, illamående och konstiga känslomässiga berg- och dalbanor i kroppen. Jag började googla om reaktioner på allt möjligt. Jag blev rädd. Så här har jag aldrig känt förut. Vad händer med min kropp? Tänkte att det var något bantningsmedel mot fett, kanske, eller kanske då något annat eller glädjepiller? Jag slutade dricka det konstigt smakande kaffet på fikarasten, tog lite av fikat som ändå smakade väldigt konstigt. Som tvål i munnen med en besk eftersmak på allt.
 Allt är preparerat! Fy på er, Beteendemedicin!! Jag lutar åt antabus. Läser man om hur det ska intas stämmer det att man ska ta en ny dos om två veckor för att få sk.full effekt. Alltså, du ska må dåligt av att dricka alkohol. Men det kan ge biverkningar även om man inte dricker alkohol. Det är ett rätt så nasty preparat. Varsågod och gå in och läs om det. Jag blir bara ännu mer upprörd när jag tänker på det. Sånt här gör att man tappar tilltro till sjukvården. Jag mår illa ikväll av det lilla fikat jag tog. Magen är i uppror och svullen. Jag har huvudvärk och har ont i kroppen speciellt i nacken.  Så har jag reagerat varje gång jag varit där. Den detaljen tog jag inte upp idag. Tänkte testa en sista gång för att se hur jag reagerade på maten. Nu vet jag säkert. Såg fler som slutade fika under året som gått och inte heller tog vatten ur vattenkannorna som ställdes fram, såg att de också visste. Vet ni varför vi tjockisar får antabus? Jo, för att vi har dåliga levervärden. De tror att vi super oss tjocka. Så jävla dumt tänker dom. Antingen går man ett program för vänja sig av alkohol eller så går du ett program för hälsan och gå ner i vikt. Inte både och. Framförallt så ska man vara ärlig!
- Jag har problem att sitta i en grupp och berätta om mig själv. Ännu svårare är det när man är en doer. Vill hjälpa och ge råd. Att sitta tyst och lyssna på medmänniskor som säger exakt samma saker varje gång vi träffas i ett helt år, gör mig väldigt less, nä ledsen,och frustrerad. De försöker, men inget händer. Gnäll inte, gör något åt det då! Tänker ju då förstås jag som inte nöjer mig med att sitta och vänta på att något ska hända. Men så försöker jag tänka att de har inte fått rätt verktyg och följer de råd eller inte följer alls som föreskrivits enligt vetenskapen. Jag har ingen rätt att döma dem.


Som jag skrev för ett år sedan, alltid lär man sig någonting och i det stora hela har det hjälp mig på min resa mot ett hälsosammare liv. Någon mening är det med allt och en till i gruppen började med LCHF kost och har rasat i vikt. Denne ser ut att må mycket bättre och där finns glädje och liv i blicken.
Äpplen från vårt äppelträd. En gammal äppelsort från 30-talet.Troligen är trädet lika gammalt som huset.


Men, kan någon förklara för mig sambandet? Jag tränar lika mycket som för ett år sedan, ändå har min lungkapacitet ökat avsevärt och även konditionen så idag ligger jag på normalvärden på gränsen till över.
Jag är väldigt glad för det och vill ju förstås lovprisa LCHF kosten. Men beror det enbart på det?
Har någon en vettig förklaring tar jag tacksamt emot det.

Lite längre fram ska jag berätta om min nya leksak som jag köpt.
Mitt Smartband som har hjälp mig ännu mer att förstå min kropp.

Ha hälsan och må gott.

/ Helén

torsdag 1 september 2016

Husets nya glasveranda / punschveranda

Det har varit bråda dagar med att få färdigt vår veranda innan hösten gör sitt intåg på allvar.
Nu är utsidan klar sånär som lite småfix på markplan.
Jag har googlat många timmar innan vi tillslut bestämde oss för det utseende nu verandan fått.
Huset är från 30- talet och jag har försökt att återskapa hur det har kunnat se ut.
Egentligen drömmer jag om en 1800- tals veranda med mycket snickarglädje och blyglasfönster,men jag hejdade mig och valde istället stilen efter åldern på huset.
Det skulle också passa in med den inbyggda hissen som redan fanns,
 då vi köpte huset.
På en punkt kunde jag ändå inte låta bli att sticka ut lite.
Jag blev stormförtjust i ett par röda pardörrar från 1800- talet, åkte och tittade på dem och de fick följa med hem.
 Jag är jättenöjd med resultatet. Man får väl tro att på 30- talet så återbrukade man byggnadsmaterial , såsom man gör idag. Vi låtsas det i allafall.
Här kommer en bildkavalkad.
Här börjar verandan ta form. 

Så här såg det ut innan vi började renovera.
Gisten och skev var trappan,
med rostig ram så trappan lutade oroväckande. 

Här börjar även övre verandan bli klar.
Tyvärr beslutade vi oss sent att även bygga in balkongen,
 på ovanvåningen
och det blev en avbruten kant mitt på fasaden.
Blev lite charmigt.
Så den fadäsen bjuder vi på. 

Den 1 november 2016 målades sista penseldraget vid mörkrets inbrott. 

Denna fina månskenslampa ska få sitta på den övre punschverandan
när där blir klart invändigt.
Jag längtar att få sitta där mörka höst- och vinterkvällar.
Just nu njuter jag av lampan i vardagsrummet. 

Där finns andra saker jag hittat som ska få vara på punschverandan. Men isolering och färg saknas. Det är nästa steg nu.
Jag längtar.

Ha hälsan och må gott.
Helén



söndag 28 augusti 2016

Saker att se fram emot

Så har det då gått en lång tid innan jag kommit mig för att uppdatera. Livet går sin gilla gång.
Jag har upptäckt att det är enklare att lägga ut en bild och skriva en rad på instagram. @diddelden
Vill man följa mig där så går det bra. Där lägger jag ut mer frekvent vad som händer i mitt liv.
Sommaren är snart slut och höstens aktiviteter börjar komma igång.

Här är en to-do-lista:

Fortsätta äta LCHF. Dock med mindre mejerier eftersom jag faktiskt är laktosintolerant och tanken är att fasa ut det helt. Jag har inte fått med min man på banan ännu. Men jag smyger i kokosgrädde i maten så snart jag kan utan att det stör hans smaklökar. Jag har även upptäckt att jag äter för lite proteiner och för lite fett. Hur svårt kan det vara att lära om hjärnan? Det är så djupt inpräntat i min min hjärnbalk att ta små portioner och att inte överäta. Problemet när man gör så här är att kroppen tror att det är svält i stället. Den lagrar allt den kan få. Jag försöker få bukt på min metabolism helt enkelt. Men enkelt är det inte.
Dansa mig glad. Det finns inget bättre för mig att fylla på endorfiner och den bästa motionen man kan få. Jag kan tänka mig att om man är mycket ensam och inte har någon att hålla om, är pardans definitivt ett bra botemedel mot sådant. I höst blir det flamencodans, kubanska danser - salsa, son, rumba, cha cha cha,  mosambiqe, pilon, afrocuban, reggaeton och konga. Lägg där till, bachata, kizomba, Argentinsk tango, samba och west coast swing. Till hösten kommer jag även att lära mig bugga, den modernare varianten. Jag kan bara den äldre varianten.
Här är en workshop som jag är med och arrangerar en gång i månaden. Är du i krokarna runt Umeå med omnejd, så kom förbi vettja.

Träna styrka. Till hösten kommer jag även att tillbringa en del tid på gymmet. Jag måste bygga upp min styrka. En sak jag ska jobba på är min disastas, om den går att rädda efter två graviditeter och övervikt. Försöka reparera mina inre magmuskler varsamt. Jag kommer även att köpa mig en smartwatch och abhealer eller någon bra korsett för träning och för att jag ska träna rätt.
Renovera huset. Vi har några projekt som måste bli färdigt såsom den inglasade verandan vilket vi jobbar på nu. Sen är det SPA:et i källaren som behöver bli färdigt och trapphuset. Drömmen är även att fräscha upp köket. Renovera det varsamt och höja taket till ursprungshöjden.
Sen har jag mitt hemliga projekt som jag jobbar på. Det är något som jag drömt att göra ända sen jag började min yrkeskarriär som urmakare. Jag vill, utöver mitt hemliga projekt, dessutom visa för de som inte har en susning, att mitt yrke är väldigt avancerat och att vi jobbar med mikromekanik. Vi är alltså finmekaniker på mikronivå.Vi kan behärska alla verktyg och maskiner en finmekaniker kan hantera samt alla verktyg och maskiner som en urmakare hanterar. Det handlar om hundradelar, elektronik, lösa problem, felsöka, tillverka reservdelar, göra ritningar, material kunskap, räkna och  tillverka verktyg.  Man måste veta urens historia, dess olika uppbyggnad och hantera stora som små klockor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag lär mig något nytt varje dag. Efter 30 år blir aldrig jobbet monotont, snarare tvärtom. Det blir bara mer och mer intressant.
Ta hand om min kropp och själ Träningen, sömnen, LCHF, läka min kropp med naturläkemedel. Egenvård helt enkelt. Jag kommer att skriva lite vad jag kommer att göra. Jag har påbörjat att fasa ut människor som är energitjuvar och jag har fasat in människor som jag saknat i mitt liv. Det har gjort gott för själen. Jag har även lärt mig att begränsa mina åtaganden, en svår bit. Ta hand om min familj.
Även min stress som jag faktiskt blivit bättre på att hantera.
Jag har bokat en resa i höst i mörkaste november reser jag för tredje gången i mitt liv till Kuba. Det ser jag verkligen fram emot. Dansa, musiken, sola, vila och umgås med människor jag trivs med i tre veckor.

Det här var en liten del av vad som händer i höst.

Ha hälsan och må gott.

Helén




tisdag 14 juni 2016

Om det här att utmana sig själv och sockerhjärnan

Jag gör det ständigt. Är det något som är utanför min bekvämlighetzon så måste jag bara göra det. Jag utmanar mig själv hela tiden.
Jag gör det därför att jag anser mig bli både en person med erfarenhet, jag utvecklas och få bättre mod. Det som man är så vettskrämd över blir tillslut något som blir till en vana. Har man vågat kasta sig ut i outforskade områden så blir nästa hopp inte lika svårt att göra.
Mitt senaste språng var ut i körsångens okända marker. Men oj, vad roligt det är! Tänk att jag väntat nästan halva mitt liv innan jag tagit steget?  Jag ångrar inte en sekund. Det har gjort mig till en gladare person och jag öser på med goda endorfiner hela tiden.  För någon vecka sedan var det sista sånglektionen innan sommaren och vi fick sjunga inför en publik. Hade detta varit för ca 10 år sedan så hade jag varit supernervös. Men har man dansat samba halvnaken, med höga klackar, finns där inget som är värre. Vår sambalärare hade rätt när hon sa detta till oss elever. Det kan jag instämma. En lagom dos nervositet är bra, men när det gäller så håller jag numera lugnet.
Upplevelserna blir så mycket bättre då. Det där med samban sitter på näthinnan och peppar mig väldigt mycket och ger mig mod.
Flamencodansen är fortfarande nytt för mig och jag håller på med en sommarkurs  och salsa förstås.
Nästa utmaning  är att stärka min kropp. Ett gym öppnar inom kort i närheten av jobbet. Vänner och familj vet detta så där finns inga undanflykter.
 Bara att sätta igång. Men ack, så motigt det känns. Mina erfarenheter av gymträning är alla negativa. Jag blir väldigt distraherad av behöva vänta på maskiner, jag vet inte hur man gör och det jag gör är förbannat tråkigt.  Trots att det är väldigt bra med lite mer styrka i kroppen.  En annan sak är musiken. Jag tycker det spelas dålig musik på de gym jag besökt. Finns där någon som har några bra tips, tar jag tacksamt emot dem.
Vår nya livsstil med LCHF går bara bra. Långsam viktnedgång, men det är ändå nedåt.  Jag har ätit när jag är hungrig och ibland inte mer än en gång om dagen.
Men för någon vecka sedan hände det något i min invanda sockerhjärna och den skrek efter något sött.  Jag erkänner här och nu att jag trillade dit. Jag sänkte garden och tillät mig äta lite mer kolhydrater,sötningsmedel och socker. Det pågick i ca. en vecka detta i mina ögon frossande. Men egentligen var det inte mycket jag åt fel.
Det räckte tillräckligt för att sockerhjärnan skulle få bränsle.  Jag tänker bara på sånt nu.
Jag har också upptäckt att de gånger jag vill ha något sött, är när jag är trött och uttråkad eller rastlös. Det är något som jag inte tänkt på tidigare. Allt blir så mycket mer förstärkt nu när sockerhjärnan tagit över.
Vad åt jag då som triggade igång mig? 10 st pommes frites som råkade hamna med beställningen i ett lowcarb mål från Max utav misstag.  Sockerfri Youghurtglass, Laktosfri mjukglass i en barnbägare. Hjortronfromage med en liten gnutta socker i.
Jag förbrukar sockerfria tuggummin på löpande band.

 Det som händer med kroppen är ingen rolig känsla. Den skriker efter godsaker. Man blir fortare hungrig, man blir yr, trött, darrig och mår illa .
Nu måste jag ta tag i detta och vänta vindflöjen åt rätt håll. Inte för att det syns på vågen det jag sysslat med att stoppa i mig, utan för att kroppen inte mår bra.
Dags för nya tag igen och för att gör slut med sockertrollen en gång för alla.

Hälsar
Helén



torsdag 18 februari 2016

Matallergier och LCHF

Så länge jag kan minnas har jag alltid plågats av allergier av något slag.
Hösnuva och allergier mot mat.
Dessa besvär blev bara värre och värre under årens lopp.

Ett efter ett tog jag bort födoämnen men jag blev aldrig bra.
Trots att jag ökade vikt och åt mat som en myra blev jag stämplad som en person med dålig karaktär när det gäller godis, kakor och mat.
Jag förklarade att jag aldrig äter godis eller kakor, men det var ingen som trodde mig.
Mot slutet av förra året hade min kropp fått nog. Jag hade värk och hade ständigt ont i magen.
Jag kunde inte träna för jag mådde så dåligt dagen efter.
Hade dålig ämnesomsättning och är nu medicinerad med Levaxin.
Under den julhelgen satt jag och letade på nätet desperat efter en lösning på mitt problem.
Då fick jag upp ögonen för LCHF. Jag började läsa allt jag kom över och halkade in på Kostdoktorns hemsida. Jag fick mod att försöka en sista gång och fick med min man på samma resa.
Det har tagit ett år, men nu kan jag börja äta vissa födoämnen så smått igen och det går bra.
Livet har blivit så mycket lättare nu.
Jag ser det som att kvalitén på mitt liv har blivit bättre.
Jag är mer skärpt och orkar mer än förut.
LCHF-mat




















På förra veckans mötet på beteendemedicin så blev där en förändring.
En person i gruppen hade ändrat sina matvanor till LCHF med gott resultat och
 under träffen ändrade ytterligare en person attityd och skulle börja ändra till LCHF kost.
Jag är inte ensam längre, HURRA!

/ Helén 



onsdag 10 februari 2016

Semla- LCHF

Kan man äta semla på Semledagen om man har en LCHF-livsstil?
Jaaaaaa, det kan man.
Lite mer kolhydrater är det, men betydligt mindre än en vanlig semla.
Men det var det värt.
Receptet hittade jag  HÄR!
Jag gjorde mandelmassa av mandelmjöl,
en liten droppe bittermandelolja,
väldigt lite rörflorsocker och grädde.
 Allt blandade jag ihop till en lite lösare variant av mandelmassa.
 Den vispade laktosfria grädden är från Norrmejerier förstås.
Semlan är inte stor men väldigt mättande.
LCHF semla












Sömnen lockar och det är precis vid midnatt.
Bådar gott det här.
Natti Natti!

/ Helén

fredag 5 februari 2016

Min viktnedgång och lärkarvård kontra LCHF

Jag har nu brutit tystnaden på beteendemedicin där jag nu varit med ett halvår och
 numera säger jag exakt vad jag tycker.
Ett år med LCHF har gett resultat. Jag är säker på min sak.
Jag mår mycket bättre och har sällan eller aldrig värk.
Attityden har också förändrats bland de som är med.
De intresserar sig mer för vad jag har att berätta.
Jag poängterar gång på gång att jag inte går på en diet, utan att jag har ändrat livsstil.
 T.o.m. så har de ändrat attityd när det gäller det  goda och onda kolesterolet.
Förut fick vi veta att allt kolesterol är dåligt för kroppen.
Men nu på senaste mötet fick vi en förklaring att det goda kolesterolet åt upp det onda och
att ha gott kolesterol är ganska bra att ha ändå.
Något som också förändrats är attityden gentemot kolhydrater.
Man sa på senaste mötet att även försöka minska på kolhydraterna också.
 Där de ännu inte lyssnar är intaget av fett.
jag ser en ljusning även på den fronten.
 Jag kan säga att det är revolutionerande att höra detta och
jag blir glad att jag snart kanske inte är en envis outsider längre.
Det är bra att sjukvården ser saker och ting från en annan vinkel.

Min sömn håller sakta på att bli bättre och bättre.
Jag testar mig fram och provar olika sätt att komma till ro på kvällen.
Denna veckan har jag testat att ta mitt L-glycin en ½ tsk pulver och
en kopp starkt hallonbladste tidigare på kvällen.
Jag tar som tillskott D-vitamin och Multi B-vitamin och så mitt piller Levaxin.
Det har fungerat bra och jag har faktiskt börjat känna mig trött mycket tidigare på kvällen.
Att jag kommer mig i säng före tolv är faktiskt en bedrift värd att nämnas för att vara mig.
Eftersom jag kliver upp halv åtta på morgonen så får jag ca. 2 timmar mer sömn än tidigare.
Jag får alltså 7-7½ timmes sömn. Fantastiskt!
En annan sak jag har gjort och som jag inte berättat här tidigare är att tar på mig sockar på kvällen när jag ska sova. Dels har vi kallt på golven hemma och fötterna blir kalla men också för att inte gosa med fötterna i lakanet.
Sover jag med sockar så håller jag värmen bättre och kommer på grund av detta bättre till ro.
Tänk vad små förändringar kan göra.

En annan sak som är en klar förbättring är min mans snarkande. Han har nästan slutat helt och numera är snarkningarna snarare viskningar än en orkan i örat.

Jag försöker hitta förändringar till min man också och
vi testar oss fram för att han också ska må bättre.
Han har fått en fantastisk viktnedgång och blivit piggare på kuppen av LCHF.
Han har dock haft problem med sitt blodtryck och
 LCHF har inte riktigt hjälp till att få ner det till en bra nivå.
Det som däremot hände när han började med blodtrycksmedicin, var att blodtrycket sjönk till ett normalt värde ganska snabbt. Doktorn hade aldrig varit med om ett så snabbt resultat. Han jublade och skrattade för att han fick sådana bra resultat.
 Min man äter D- vitamin, L-glycin och Arginin som tillskott. Allt för att kroppen själv ska klara av att sänka blodtrycket utan mediciner i framtiden. Vi får se vad som händer.
 Arginin äter han för att få igång testosteronet i kroppen.
 Han jobbar i plastindustrin och jag har läst att plaster innehåller ett ämne som liknar östrogen.
 Om en man har för lågt testosteron mår han inte bra. Jobbet han har innebär tunga lyft och väldigt hårt kroppsarbete och det ska tydligen räcka för att öka testosteron värdena i kroppen.
Men min egen teori är att han inte får tillräckligt och att ariginin hjälper honom med det där sista som behövs för att få upp värdena. Vi får se om jag har rätt.
 
Klematis som klänger på vår husvägg.




Så har jag då stressen att hantera. Det är betydligt bättre nu.
Jag blir hjälp av att få sova på natten och så hjälper L-glycin till också.
Vi gör små förändring en efter en hemma och jag delegerar jobben bättre.
Vi är ju faktiskt tre vuxna och en tonåring som kan hjälpas åt.
På jobbet gör vi också små förbättringar för att minska stress, göra dagen mer effektiv och arbetsdagen lättare.
Men nu får det räcka.
Jag får skriva om det en annan gång.

/ Helén
:
: