tisdag 20 september 2011

Sambadans, gaffelvirkad bolero och fruktasvärt trött.

Kul! Nu har samban börjat för hösten. Trots sommarupphållet så gick det riktigt bra att dansa. Roligt med lite omväxling.
Virkar vidare på min gaffelvirkade bolero. Två remosor har jag lyckats åstadkomma. Så det finns inte så mycket att visa.
 Idag har det varit alldeles för mycket på jobbet så jag är trött så in i bomben.
Ett samba pass och ett möte med Salsa folk.
¨Så jag är slut både i kroppen och knoppen.
Godnatt.
:
/H
:

tisdag 13 september 2011

Gaffelvirkad bolero

Har sneglat länge på denna modellen. En söt bolero.
Skulle gissa att den är från 40- , 50-talet.
( Vilken getingmidja!)
 Hittade mönstret på en blogg i våras och
har inte riktigt bestämt mig för i vilket garn jag skulle virka den i.
Men så idag var jag förbi röda korset och där låg det.
Svart bandgarn, en hel påse för 25 kronor!
Det är ca. 400 gram. Snacka om lycka.
Gaffeln har jag tillverkat av byxhängaren på en galge.
Pinnarna är två strumpstickor.
Hålen beror på vilken storlek på stickor man väljer.
 Mina stickor är 1½ i storlek.
Jag delade rundstaven i två delar och
så har min snälla man hjälpt mig att borra hål med ca. en ½ cm:s  avstånd emellan.
Jag har virkat två  sjalar redan på den här hemmagjorda gaffeln.
Det finns förstås att köpa på nätet om man inte vill tillverka en själv.
Man virkar långa remsor och sen virkas de ihop på olika sätt för att bilda mönster.
På bloggen jag hittade finns bl.a. fina mönster på stickade tröjor och toppar också 40-, 50-tal.
Där finns många tröjor jag gärna skulle vilja ha.
Där är även mycket annat smått och gott att titta på.
 Här finns kläder och prylar från förr i tiden som man kan bli väldigt inspirerad av,
 så huvudet tickar igång på nya idéer.
Spedetröjan får vänta till en annan dag.
:
/H
:

torsdag 8 september 2011

Samban börjar för hösten.

Det är i och för sig lite på nåder jag är med för  gruppen i Umeå är numera bara de tjejerna med det mest minimala dräkterna. De är unga och smala och smärta.Jag älskar dans och jag gillar verkligen rytmen i samba. Jag vill absolut inte jämföra mig med dom här tjejerna, det krävs mod att ta på en pasistas dräkt.Inte heller vill jag springa runt i en minidräkt. Det skulle bara se patetiskt ut och löjligt om jag gjorde det. Jag kommer bara att träna med dom. Sån självinsikt har jag faktiskt. Tyvärr så kan inte vår gamla sambalärare lära ut någon annan roll än "pasistas", som dom heter med minidräkterna. Jag skulle gärna lära mig mer om dansrollen "Carmen Miranda" i stället. Naturligtvis dansar alla i platåskor, lösögonfransarna åker på när det är uppvisningar och karnevaler.

När jag nu är 40+ så ser kroppen inte likadan ut som förr så det  skulle inte se klokt ut att kränga in kroppen i en samba bikni med string. Men att vara med att dansa ett pass samba är otroligt bra för kroppshållningen, styrka i fötter,ben, bra för balansen och lära sig koordinera kroppen. Att det sen är bra för flåset också är bara ett plus och även för kniiiipet. Ni fattar vad jag menar.
Jag gillar inte att se mig själv på bild och än värre på film. Jag är inte bekväm med mina extra kilon som jag bär omkring på. Jag har provat allt men de hänger sig kvar. Det kan stundtals göra mig frustrerad och ledsen. Jag vet att jag inte blir vald till att vara med på uppvisningar även i salsan p.g.a. att jag är för stor. Jag blir också bortvald till förmån av smalare kvinnor när männen ska välja någon att bjuda upp. Nu känner jag några dansare som gudskelov inte bryr sig. Som förstår att dans är dans och inget annat. Sådan män blir jag glad av. De är värda sin vikt i guld. Tjejer ser sådant och uppskattar en karl som bjuder på sig själv. Självupptagna skitstroppar, uppskattas inte. Det gäller för tjejer också för den delen.
Jag väljer att inte vara med på uppvisningar. Det är enklast så. Jag vill ju inte ens själv titta på mig i en spegel. Känner inte igen mig själv.
Men att dansa och ha roligt på träningarna vill jag gärna göra
 och att bara de som är där och tränar ser mig gör mindre.
Att göra en uppvisning i minimaldräkt med den här kroppshyddan som jag dessutom inte trivs med.. Aldrig i livet.
:
/H
:

tisdag 6 september 2011

Funderar på att sticka en spedetröja.

I sommar fick jag rundstickor i storlek 1.5 av min mamma.
jag har länge velat sticka en spedetröja.
Det kommer att bli ett långtidsprojekt och mycket tålamod kommer att gå åt.
Vet inte ens om jag kommer att klara det eftersom den tar sån tid.
Men några saker är bestämda.
 Jag ska sticka mönsterbårder och modellen kommer att bli lika kort som den stickades förr.
Samma tajta figursydda form. Hade varit roligt att valka den också. 
Men den får inte bli tjock som pansar.
Den kommer att dekoreras med sidentyg, fina band och pärlor.
Jag har inte bestämt för färgen på tröjan. Gör jag den vit så går den  att färga i efterhand.
Det är synd att alla kurser på spedetröjor finns i södra Sverige.
Där finns stickset som går att köpa från hemslöjden i Skåne. Mönster, garn och stickor ingår.
Skickade efter en provlapp på det röda, men färgen är för rödgul.
Men där fanns många andra fina färger. Även färdigstickade finns men de är helt slätstickade och lite längre  modell än originalet.
 Här är länk till SPEDETRÖJA .

Eftersom jag har mina rötter i Skåne så känns det extra roligt att dra igång med detta projekt.
Jag brukar samla idéer och plocka ihop det mesta innan jag sätter igång.
Det gör att när jag väl börjar har jag hela tröjan klar i huvudet. Det ska sen bara göras.
Hm, bara och bara, här låter jag lite väl optimistisk.

Helst så skulle den varit klar redan. Det är ju nu som jag behöver använda den.
:
/H
: