torsdag 26 februari 2015

Om helgen med "west coast swing"

Så har man då avverkat helgen med dans.
Workshoparna var väldigt bra och jag kände igen mig i många steg från t.ex. salsan.
Tänk att de som dansar west coast inte tror de har användning av att dansa annan dans.
Jag skulle vilja säga tvärt om.
Vi erbjuder här i Umeå en workshop i Kubanska danser och jag skulle nog säga att många, speciellt tjejerna, skulle ha stor nytta av att lära sig kroppskontroll och mjuka upp kroppen lite.
Men vad gör det för nytta att man kan allt det där när där inte finns killar som bjuder på sig själv och dansar med tjejer från olika nivåer.
Tänk om den tjejen du låter sitta och inte bjuder upp, ger dig världens bästa dans?
Tänk om just ni två är samspelta?
Sen kan jag inte förstå varför i hela fridens namn inte killen känner av nivån på tjejens kunskaper. Det blir så mycket trevligare dans då.
Själv blev jag svingad så jag låg raklång en bit ovanför, parallellt med golvet.
Jag blev så överraskad att jag gav upp ett tjut. Det enda jag hann tänka var,- herregud hur ska han orka lyfta upp mig igen?- Hur ska han orka med min kroppshydda? Men det gick bara bra och jag stod säkert rätt upp igen.
Där är brist på killar i alla danser och just därför har killar/ förare ett större ansvar.
Jag har dansat så många år så jag lämnade stället efter två timmar, då var jag less.
Varför ska jag slösa timmar i en danslokal, där några få bjuder upp, när jag kan göra annat?
Jag har funderat på det där och kommit fram till att i mitt fall, är det för att jag är tjock och har dessutom några år på nacken. Jodå nog fattar jag väl det.
Det är skillnad att gå till ett dansställe för att dansa än att gå dit för att ragga. Men det fattar inte neandertalaren till man. Inte ens de män i min egen ålder.
Så alltså  kvällarna den helgen blev jag blev trött på denna patetiska lek, så gick jag hem.
För just då fanns det så tydligt de olika nivåerna på dansarna att det blev rent patetiskt.
Dessutom så har man ett band med olika färger för olika nivåer. Som bäddat för nivåskillnader alltså.
Rummet var uppdelat i ca. tre delar.
Jag hörde tjejer som pratade med varandra och funderade på var de skulle stå för att bli uppbjudna.

Sen så finns de det där guldkornen som bjuder upp så många olika tjejer de hinner under en kväll.
Det är de killarna som tjejer uppskattar på dansgolvet. Tack och lov för dem!
Men tyvärr är de sällsynta varelser. Tänk så mycket trevligare fester skulle bli om alla killar, speciellt dom, cirkulerade runt hela kanten på dansgolven och bara bjöd upp så många olika tjejer de hann med på en kväll. Vilken rolig fest det skulle bli och tänk så många som skulle stanna kvar och dansa istället för att gå hem och vara besviken.
Tänk om de egoistiska tjejerna som inte har några som helst problem att bli uppbjuden vilar några danser så att andra tjejer får chansen eller varför inte bjuda upp en oerfaren nybörjar kille och ge honom en dans?
Nä, jag har dansat för länge för att stå där och slösa min tid.
En positiv sak i det hela var att jag kom in i rörelserna i west coasten igen och hela min koncentration gick ut på att öva in flytet igen under workshoparna på dagarna, det berömda ankarsteget och gummibandseffekten.
Frågan är om jag kommer att anmäla mig till fler event.
Kanske om de har fler alternativ så man inte behöver betala för en fest som ändå kommer att bli fruktlös och tråkig.
Jag vet att många hade haft kul och jag är glad för deras skull. Kul för dem!

Jag satt där sista dagen och andra lektionen och tänkte, -jaha Helén här sitter du igen.
 Så kommer den där klumpen i halsen. För man är ju inte helt hårdhudad.
-En paus och du får sitta.
Men så ser jag att många par kramar varandra och
 man vet att de är gifta eller sambos eller bara ihop.
Då önskar jag ibland att maken hade varit intresserad av dans eller
 att man hade en danspartner.
Delad gjädje, dubbel glädje.



/ Hella

Inga kommentarer: