onsdag 14 september 2016

Mitt år bettendemedicin är snart över, LCHF halleluja!

Måste bara få skriva av mig lite.
Jag är både upprörd och lättad. 
Snart har ett år passerat på beteendemedicin närmare bestämt är det precis två veckor kvar.
Det har varit både jobbigt och nyttigt.
Det flesta av gångerna under det här året, har jag gått därifrån och varit ganska irriterad rent mått dåligt kroppsligt.
Men idag så gick jag med mycket lätta steg ut genom dörren. Som en känsla av att vara fri.
Jag hade bestämt mig för att säga min menig.Vara ärlig mot mig själv.
Enskilda samtal. Fyra stycken och totalt två timmar och där fanns ingen chans att avfärda mig.
Göra upp eller slut med vetenskapen. Tänkte först ge payback men gav feedback istället.
Tänkte lite som Jesus där. Förlåta och ha förståelse. 

Här kommer fördelar och nackdelar.

Om vi börjar med fördelarna:
Jag har fått göra tester. Kondition och blodprover. Så jag vet lite mer hur min kropp fungerar.
Stresshanteringen har hjälpt mig.
Föredrag om olika ämnen. Både intressant och irrterande.
Mindfullness betyder mycket för oss människor. Men man kan göra det på olika sätt.
Att träna regelbundet. Men den biten gjorde jag redan innan.
Att bearbeta min sömn. Idag sover jag fler timmar per natt och jag testar olika saker och rutiner för att sova ännu bättre.
Bearbetat det som sagts och grottat in mig i ännu mer information.
Funderat, selekterat, agerat, kommit till insikt, ändrat vanor och fått nya.
Hållit fast vid min tro på LCHF, trots att det inte var populärt.

Då kommer vi till nackdelarna:
-Att vara en outsider i en gemenskap är aldrig bra. Det fungerar dåligt. Min LCHF:kost var verkligen inte välkommen. Det accepterades inte trots att de sa det var ok från början.
- Att få kemikalier i kroppen som man inte bett om. Något så oskyldigt som antabus eller bantningsmedel eller psykofarmaka, eller vad det nu kan vara, men ändå. Måste man inte be om patientens tillstånd för sånt? Kan man anmäla sånt? Allt som hände var en ännu mer taskig mage, sura uppstötningar, illamående och konstiga känslomässiga berg- och dalbanor i kroppen. Jag började googla om reaktioner på allt möjligt. Jag blev rädd. Så här har jag aldrig känt förut. Vad händer med min kropp? Tänkte att det var något bantningsmedel mot fett, kanske, eller kanske då något annat eller glädjepiller? Jag slutade dricka det konstigt smakande kaffet på fikarasten, tog lite av fikat som ändå smakade väldigt konstigt. Som tvål i munnen med en besk eftersmak på allt.
 Allt är preparerat! Fy på er, Beteendemedicin!! Jag lutar åt antabus. Läser man om hur det ska intas stämmer det att man ska ta en ny dos om två veckor för att få sk.full effekt. Alltså, du ska må dåligt av att dricka alkohol. Men det kan ge biverkningar även om man inte dricker alkohol. Det är ett rätt så nasty preparat. Varsågod och gå in och läs om det. Jag blir bara ännu mer upprörd när jag tänker på det. Sånt här gör att man tappar tilltro till sjukvården. Jag mår illa ikväll av det lilla fikat jag tog. Magen är i uppror och svullen. Jag har huvudvärk och har ont i kroppen speciellt i nacken.  Så har jag reagerat varje gång jag varit där. Den detaljen tog jag inte upp idag. Tänkte testa en sista gång för att se hur jag reagerade på maten. Nu vet jag säkert. Såg fler som slutade fika under året som gått och inte heller tog vatten ur vattenkannorna som ställdes fram, såg att de också visste. Vet ni varför vi tjockisar får antabus? Jo, för att vi har dåliga levervärden. De tror att vi super oss tjocka. Så jävla dumt tänker dom. Antingen går man ett program för vänja sig av alkohol eller så går du ett program för hälsan och gå ner i vikt. Inte både och. Framförallt så ska man vara ärlig!
- Jag har problem att sitta i en grupp och berätta om mig själv. Ännu svårare är det när man är en doer. Vill hjälpa och ge råd. Att sitta tyst och lyssna på medmänniskor som säger exakt samma saker varje gång vi träffas i ett helt år, gör mig väldigt less, nä ledsen,och frustrerad. De försöker, men inget händer. Gnäll inte, gör något åt det då! Tänker ju då förstås jag som inte nöjer mig med att sitta och vänta på att något ska hända. Men så försöker jag tänka att de har inte fått rätt verktyg och följer de råd eller inte följer alls som föreskrivits enligt vetenskapen. Jag har ingen rätt att döma dem.


Som jag skrev för ett år sedan, alltid lär man sig någonting och i det stora hela har det hjälp mig på min resa mot ett hälsosammare liv. Någon mening är det med allt och en till i gruppen började med LCHF kost och har rasat i vikt. Denne ser ut att må mycket bättre och där finns glädje och liv i blicken.
Äpplen från vårt äppelträd. En gammal äppelsort från 30-talet.Troligen är trädet lika gammalt som huset.


Men, kan någon förklara för mig sambandet? Jag tränar lika mycket som för ett år sedan, ändå har min lungkapacitet ökat avsevärt och även konditionen så idag ligger jag på normalvärden på gränsen till över.
Jag är väldigt glad för det och vill ju förstås lovprisa LCHF kosten. Men beror det enbart på det?
Har någon en vettig förklaring tar jag tacksamt emot det.

Lite längre fram ska jag berätta om min nya leksak som jag köpt.
Mitt Smartband som har hjälp mig ännu mer att förstå min kropp.

Ha hälsan och må gott.

/ Helén

torsdag 1 september 2016

Husets nya glasveranda / punschveranda

Det har varit bråda dagar med att få färdigt vår veranda innan hösten gör sitt intåg på allvar.
Nu är utsidan klar sånär som lite småfix på markplan.
Jag har googlat många timmar innan vi tillslut bestämde oss för det utseende nu verandan fått.
Huset är från 30- talet och jag har försökt att återskapa hur det har kunnat se ut.
Egentligen drömmer jag om en 1800- tals veranda med mycket snickarglädje och blyglasfönster,men jag hejdade mig och valde istället stilen efter åldern på huset.
Det skulle också passa in med den inbyggda hissen som redan fanns,
 då vi köpte huset.
På en punkt kunde jag ändå inte låta bli att sticka ut lite.
Jag blev stormförtjust i ett par röda pardörrar från 1800- talet, åkte och tittade på dem och de fick följa med hem.
 Jag är jättenöjd med resultatet. Man får väl tro att på 30- talet så återbrukade man byggnadsmaterial , såsom man gör idag. Vi låtsas det i allafall.
Här kommer en bildkavalkad.
Här börjar verandan ta form. 

Så här såg det ut innan vi började renovera.
Gisten och skev var trappan,
med rostig ram så trappan lutade oroväckande. 

Här börjar även övre verandan bli klar.
Tyvärr beslutade vi oss sent att även bygga in balkongen,
 på ovanvåningen
och det blev en avbruten kant mitt på fasaden.
Blev lite charmigt.
Så den fadäsen bjuder vi på. 

Den 1 november 2016 målades sista penseldraget vid mörkrets inbrott. 

Denna fina månskenslampa ska få sitta på den övre punschverandan
när där blir klart invändigt.
Jag längtar att få sitta där mörka höst- och vinterkvällar.
Just nu njuter jag av lampan i vardagsrummet. 

Där finns andra saker jag hittat som ska få vara på punschverandan. Men isolering och färg saknas. Det är nästa steg nu.
Jag längtar.

Ha hälsan och må gott.
Helén