torsdag 26 februari 2015

Om helgen med "west coast swing"

Så har man då avverkat helgen med dans.
Workshoparna var väldigt bra och jag kände igen mig i många steg från t.ex. salsan.
Tänk att de som dansar west coast inte tror de har användning av att dansa annan dans.
Jag skulle vilja säga tvärt om.
Vi erbjuder här i Umeå en workshop i Kubanska danser och jag skulle nog säga att många, speciellt tjejerna, skulle ha stor nytta av att lära sig kroppskontroll och mjuka upp kroppen lite.
Men vad gör det för nytta att man kan allt det där när där inte finns killar som bjuder på sig själv och dansar med tjejer från olika nivåer.
Tänk om den tjejen du låter sitta och inte bjuder upp, ger dig världens bästa dans?
Tänk om just ni två är samspelta?
Sen kan jag inte förstå varför i hela fridens namn inte killen känner av nivån på tjejens kunskaper. Det blir så mycket trevligare dans då.
Själv blev jag svingad så jag låg raklång en bit ovanför, parallellt med golvet.
Jag blev så överraskad att jag gav upp ett tjut. Det enda jag hann tänka var,- herregud hur ska han orka lyfta upp mig igen?- Hur ska han orka med min kroppshydda? Men det gick bara bra och jag stod säkert rätt upp igen.
Där är brist på killar i alla danser och just därför har killar/ förare ett större ansvar.
Jag har dansat så många år så jag lämnade stället efter två timmar, då var jag less.
Varför ska jag slösa timmar i en danslokal, där några få bjuder upp, när jag kan göra annat?
Jag har funderat på det där och kommit fram till att i mitt fall, är det för att jag är tjock och har dessutom några år på nacken. Jodå nog fattar jag väl det.
Det är skillnad att gå till ett dansställe för att dansa än att gå dit för att ragga. Men det fattar inte neandertalaren till man. Inte ens de män i min egen ålder.
Så alltså  kvällarna den helgen blev jag blev trött på denna patetiska lek, så gick jag hem.
För just då fanns det så tydligt de olika nivåerna på dansarna att det blev rent patetiskt.
Dessutom så har man ett band med olika färger för olika nivåer. Som bäddat för nivåskillnader alltså.
Rummet var uppdelat i ca. tre delar.
Jag hörde tjejer som pratade med varandra och funderade på var de skulle stå för att bli uppbjudna.

Sen så finns de det där guldkornen som bjuder upp så många olika tjejer de hinner under en kväll.
Det är de killarna som tjejer uppskattar på dansgolvet. Tack och lov för dem!
Men tyvärr är de sällsynta varelser. Tänk så mycket trevligare fester skulle bli om alla killar, speciellt dom, cirkulerade runt hela kanten på dansgolven och bara bjöd upp så många olika tjejer de hann med på en kväll. Vilken rolig fest det skulle bli och tänk så många som skulle stanna kvar och dansa istället för att gå hem och vara besviken.
Tänk om de egoistiska tjejerna som inte har några som helst problem att bli uppbjuden vilar några danser så att andra tjejer får chansen eller varför inte bjuda upp en oerfaren nybörjar kille och ge honom en dans?
Nä, jag har dansat för länge för att stå där och slösa min tid.
En positiv sak i det hela var att jag kom in i rörelserna i west coasten igen och hela min koncentration gick ut på att öva in flytet igen under workshoparna på dagarna, det berömda ankarsteget och gummibandseffekten.
Frågan är om jag kommer att anmäla mig till fler event.
Kanske om de har fler alternativ så man inte behöver betala för en fest som ändå kommer att bli fruktlös och tråkig.
Jag vet att många hade haft kul och jag är glad för deras skull. Kul för dem!

Jag satt där sista dagen och andra lektionen och tänkte, -jaha Helén här sitter du igen.
 Så kommer den där klumpen i halsen. För man är ju inte helt hårdhudad.
-En paus och du får sitta.
Men så ser jag att många par kramar varandra och
 man vet att de är gifta eller sambos eller bara ihop.
Då önskar jag ibland att maken hade varit intresserad av dans eller
 att man hade en danspartner.
Delad gjädje, dubbel glädje.



/ Hella

torsdag 19 februari 2015

Fortsättning av vårens danser

Det är roligt att se fram emot något nytt och spännande.
Förutom mina heliga tisdagar med salsa så dansar jag numera flamenco på onsdagar.
Sofia som är vår instruktör är utbildad danspedagog och har även utbildning i pilates.
Hon kommer att hålla koll på min hållning och se till att kroppen är i rätt position.
Jag har sagt till henne att rätta mig med en gång.
Vill inte fundera om det var jag eller någon annan som gör fel.
Annars vet jag att många är känsliga och blir stötta av en tillrättavisning.
Jag har dansat så länge, så jag blir bara tacksam för att få hjälp.

Nu till helgen så dansar jag west coast swing. En hel helg med dans från morgon till kväll.
Tyvärr så krockar i vanliga fall west coast swing kvällarna med min salsa på tisdagarna.
Jag hoppas att det blir ändring på det snart. Jag hoppas också på att killarna bjuder på sig själva och dansar även med en tant som mig under denna helg.
Nu passar jag på att fylla kvoten en hel helg. Hade jag kunnat så hade fyllt alla mina kvällar med dans men jag har ju min familj och jobb också som måste skötas.
Men det ger så mycket tillbaka att ha något som är roligt och som ger en utmaning.
Man dansar och glömmer tid och rum och kan inte fatta varför man har så ont i fötterna och är törstig.
Då kan det ha gått 3- 4 timmar och man har inte reflekterat över vad klockan är.
Sånt gillar jag. Så kul är det!


/ Hella




söndag 15 februari 2015

Källarprojektet med ett eget SPA

Det går sakta med säkert framåt och snart så är elen installerad för golvvärme,
belysning, basu och bubbelbadkar.
Just nu ser allt ut som ett enda virrvarr av kablar.


Hörnan med el-kablar




















Jag letar febrilt efter detaljer och idag har jag hittat de speglar jag vill ha i Hellas Corner.
Ja, så heter det numera efter det att min man gjorde sig rolig på min bekostnad.
Lamporna är bestämda och även handfat och blandare.
Väggarna är målade med kalkfärg som jag pigmenterat.
 Jag har läst på en hel del om färger och vårt slutliga val blev detta.
Skulle det visa sig att det inte fungerar så får vi väl göra om och måla med något annat.
 Kalkfärg sitter ju på alla vita hus i Grekland och pigmenterat på många andra ställen i världen. Varför skulle det då inte duga inomhus i ett badrum i Sverige?
Vi har kalkfärg i tvättstugan och än så länge sitter färgen där hur bra som helst.
I den här hörnan, Hellas Corner, kommer det att fixas och pysslas med allt vad fåfänga heter.
Jag längtar, men först så ska bastun bli färdig.


Hellas Corner



















Virrvarr av kablar och gammal el-central.


Blivande bastun
Det ska bli så härligt att kunna kvista ner en fredag kväll och slå på bastun och mysa en stund i värmen. Batun kommer att luta mer åt en ångbastu än en traditionell bastu har jag nu läst på om.
Men det ska tydligen vara behaglig värme och med 100 % luftfuktighet.
Vi har beställt bastudörr, bastuaggregat finns hemma och nu är där en del eldraging och lavar ska byggas.
Hela det här projektet har engagerat hela familjen och alla bidrar med sitt.
Ska bli så roligt att få visa slutresultatet.
Jag längtar.
/ Hella







torsdag 12 februari 2015

Om att leva med dans.

Det är definitivt en boost för kroppen och själen.
Från att vara rätt så tilltryckt i skosulorna av avundsjuka,
elaka människor, som mår dåligt själva, avslutade jag kvällen med ett möte och dans.
Blev galet glad och stimulerad. Pratat med vettiga människor, lärt mig en ny dans, fick beröm för min kjol jag sytt, fick med mej ett par skor hem och massor och åter massor av den där må bra känslan.
Kommer hem och får stöd av min  make som ger mig kloka svar och orkar lyssna på min berättelse.
Jag känner mig otroligt tacksam för detta.

Jag skrev ett brev till en kompis när jag var i tonåren som jag trodde var min bästa kompis. Flera gånger  gjorde hon mig väldigt ledsen med sitt beteende och jag skrev, talade om för henne att det hon gjort, var inte rätt.
Hon sa till mig att, -jag ska spara det här brevet, så ska du få läsa det om några år så får du se hur löjlig du var.
Många år senare så träffades vi igen och hon lättade på hjärtat. Hon hade gått i terapi och mådde dåligt i en relation. En gång så hade hon tagit  med sig brevet jag skrev till henne, till sin psykolog och lät denne läsa det. Men hon fick inte den reaktion hon hade väntat sig.

För där och då, där vi satt många år senare, bad min gamla vän om ursäkt för sitt beteende och hon sa att hon mådde dåligt över det.
Jag förlät henne, men vänskapen har inte riktigt kommit tillbaka igen. Det kommer nog bli svårt.
Idag fick jag den där känslan igen. Måtte dessa människor spara detta och ta fram det om några år när de lugnat ner sig och läsa igenom det igen och faktiskt be om ursäkt för sitt beteende såsom jag bad om ursäkt ikväll för något som jag inte skulle behöva be om ursäkt för, bara för att jag sköter mitt jobb.

/ Hella







onsdag 4 februari 2015

Att tänka utanför dansboxen

Så var det dags att prova en ny dans. Jag har som aldrig kommit till skott tidigare.
Men nu blir det äntligen av!
Jag ville börja en dans som inte kräver någon danspartner.
Jag ger mig nu ut i marker som jag inte känner till.
Än en gång utmanar jag mig själv med något som jag inte känner mig bekväm med.
Så nu är det dags för flamenco.











Beslutet tog jag faktiskt efter nyår.
Ni vet, ett av de där nyårslöftena.
Genast började jag leta mönster på kjolar och klänningar.
Det blir nog så småningom en sådan.
Vi provar dansen den här våren så får vi se om flamencon tar ett grepp om min själ.

/ Hella