lördag 27 oktober 2012

Den trötta hösten

Snart är där inte många dagar kvar av oktober.
 All energi är som bortblåst.
Hela kroppen skriker bara sova hela tiden.
På något sätt så hankar man sig fram till våren.
I år har jag bestämt att unna mig att prova ljusrum.
Sola några gånger i solarium.

Jag tror också att det är dags att tala med läkaren igen.
Jag tycker inte jag svarar på levaxinet längre.
Tänk om jag kunde få äta äkta sköldkörtelhormon istället för levaxin.
Kan inte förstå att läkarna här i Sverige är mer upplyst om
 sköldkörtelns påverkan på kroppen.
Nu har jag dansat i två dagar och jag känner mig jättedålig.
Hur ska man kunna träna och få kondition när man mår så pyton dagen efter att man inte orkar någonting?
Att träna är det bästa jag vet.
Men allteftersom åren har gått och nu de senaste 4 åren har jag från att träna 4-5 ggr i bland 2ggr/ dag  i veckan och jag har mått superbra, till att nu kapat ner min träning till 1 gång i veckan. Det har alltså successivt blivit värre de senaste åren.
Det är frustrerande och kränkande när då en läkare ordinerar mig att röra på mig mer och äta sundare.
Jag äter ju sunt redan!
Jag blir rent förbannat!
Jag är helt övertygad om att det är min sköldkörtel som spökar och fel dos av medicin.
Om man läser om vad fel dos av levaxin kan göra för skador på kroppen, så funderar jag hur i hela fridens namn man då ordinerar lägre en lägre dos? Enda biverkningen av en högre dos av levaxin KAN orsaka benskörhet, men det är inte säkert....

På dessa sidor kan man läsa om min sjukdom och annat som rör Hypotyreos 2:

http://hypotyreos.se/hypo2.html

http://skoldkortel.blogspot.se/

http://www.alternativet.com/hypothyreos.html?gclid=CNry7IjsobMCFdB3cAodGzAAsw

http://www.hypo2.info/


:
 HElla
:
:

tisdag 16 oktober 2012

Stickar på min spedetröja men vardagen går före.

Intet något att se ännu. Med stickor nr.1.5 blir där faktiskt inte mycket att visa.
Jag vill gärna visa. Men vad är det att se några cm till? Inte alls spännande.
Jag startade med över 300 maskor och ökar nu för bystdelen. Så där är fler maskor nu.

Det händer mycket annat i livet och jobbet tar ju sin beskärda del. Speciellt när man är egen företagare, aktiv i två föreningar, leder salsakurs tillsammans med två till, gör en tidning, sköter en hemsidan( fast väldigt dåligt just nu), tvåbarns mamma och ett hus, hem och trädgård att ta hand om.
Bloggen här är inte mycket att tala om. Den lever sitt eget liv.
Jag behöver inte tjäna pengar på den. Ingen kommenterar.
Det är precis som om några måste bryta isen. Men jag vill att det ska ske av sig själv.
Men, jag tror på träget personlig stil. Jag försöker verkligen inte apa efter någon annan.
Hittar inte på saker som hänt mig. ( Jag är fruktansvärt dålig på att ljuga i det verkliga livet också.)
:
 Det blir som en livsstil , det egna företagandet. Man blir nog på ett särskilt sätt.
Det finns inget som inte går att ordna. Bara man är tillräckligt envis och inte ger upp.
 Vi har just nu galet mycket att göra på jobbet.
Det är visserligen bra, men väldigt stressande.
Pratade tidigare om att vi inreder vår butiksdel. Nu har vi hittat ytterligare möbler och detaljer.
Men reparationerna går först och allt annat sist. Så foton får vänta. Det vi nu senast gjort är ännu en vägg i vår verkstad för att kunna hänga upp väggur som i strid ström kommer in. Eller snarare har vi har anlitat en snickare för det.
Tack och lov så tar inte armbandsur och fickur särskilt mycket plats p.g.a. sin storleks skull, men där är lika mycket, om inte mer.
Så har vi vårt drömprojekt på jobbet. Där finns aldrig tid för det....

Mitt problem är att jag aldrig kan begränsa mig. Tusen järn i elden. Där finns så mycket att göra.
Så mycket att uppleva. Så mycket ogjort.
För få timmar på dygnet helt enkelt.
Måste man sova också?
Hm, snön faller ner och inte en trädgårdsmöbel är inplockad.
Jag är så himla dåligt på att planera här i vårt hushåll.
Man kan inte vara på topp överallt.
:
HElla



tisdag 2 oktober 2012

Påbörjat spedetröjan. Den blir vintervit.

Det går saaaakta fraaamåååt.
 Men nu är mönsterbården nederst på tröjan klar och slätstickningen har tagit vid.
Mönstret jag stickar i sidorna ändrade jag flera gånger emedan jag stickade bården.
Jag har använt mig av olika delar på på gamla mönster av tröjor.
Man kan säga att jag gör min egen personliga tolkning.
Alpackan är så mjuk och härlig att sticka med att jag hamnar i trans när jag stickar.
Min avkoppling och meditation blir en slätstickning som känns oändlig och
 monoton med små mönster avbrott i höger och vänster sida.
Det finns inget annat än att sitta ner på rumpan och sticka.
Denna typ av stickning är bra för mig som i vanliga fall har ett yrke som är allt annat än monotont.
.
Här har jag påbörjat min spedetröja på rundstickor 1½

Nedersta mönsterbården på spedetröjan är färdig och
 slätstickningen tar vid.

Detalj av mönsterbården på min spedetröja.
 
Det är lätt att fastna i stickningen och glömma tid och rum.
Inte så bra när man ska upp och hoppa tidigt imorgon och jobba.
Dags att lägga bort meditations stickningen.
:
/ HElla
: